Ett nytt barn
Ett nytt barn!
En gång för längesedan, var ett barn färdigt att födas.
Det lilla barnet frågade Gud:
De säger att du sänder mig till jorden imorgon,
hur ska jag kunna leva där, så liten och hjälplös som jag är?
Gud svarade:
Bland många änglar har jag valt en åt dig.
Din ängel väntar dig och kommer att ta väl hand om dig.
Det lilla barnet fortsatte:
Men säg här i himlen behöver jag inte göra någonting annat än att bara skratta,
sjunga och vara lycklig.
Gud sa:
Din ängel kommer att sjunga för dig och hon kommer att le åt dig varje dag.
Den kärleken kommer att göra dig väldigt lycklig.
Återigen frågade barnet:
Hur ska jag kunna förstå vad människor säger åt mig då jag inte kan språket?
Gud förklarade:
Din ängel kommer att säga de vackraste ord du någonsin hört,
och med mycket tålamod och omsorg kommer hon att lära dig att tala.
Barnet undrade bekymrat.
Men vad ska jag göra om jag vill tala med dig?
Gud log och sa:
Din ängel kommer att knäppa dina händer små, och lära dig att be.
Barnet funderade en stund, tittade upp på Gud med en bekymrad min.
Jag har hört att det finns många dumma människor på jorden, vem ska skydda mig?
Gud svarade:
Din ängel kommer att skydda dig med sitt eget liv.
Barnet tittade på Gud och sa:
Jag kommer att sakna Dig,
jag blir sorgsen då jag tänker på att jag inte kommer att se dig något mer...
Gud sa med lugn stämma:
Din ängel kommer att berätta om mig för dig på många sätt,
jag kommer alltid att finnas vid din sida, mitt barn.
Det infann sig en fridfullhet men sakta hördes avlägsna röster från Jorden,
Barnet skyndade sig att fråga:
Gud, om det är dags för mig att lämna dig nu, kan du säga mig vad min ängel heter?
Gud svarade med ett leende:
Hennes namn är inte så viktigt, du kommer helt enkelt bara att kalla henne för...
MAMMA.
Osynliga funktionshinder
Andra tycket att mina argumet inte var tillräckliga för att söka färdtjänst och det kan jag ha en viss förståelse för , som att jag är mörkrädd inte håller som argument, men inte att jag tycker det är jobbigt att stå nära folk i tunnelbanan under rusningen. Just detta är en svårighet man har när man har AS att man har svårt för beröring och att vara ofrivilligt nära andra. Vissa klarar inte ens att krama andra eller ens skaka hand för att det är obehagligt med beröring. Sådan är dock inte jag. (men alla är olika) Särskilt av folk man inte känner. Detta är ytters bra skäl till att få färdtjänst och även att jag undviker att gå på aktiviteter på kvällen för att det är så jobbigt att åka hem sent.
Tycker inte folk ska yttra sig om något det inte vet något om. Bara för att mina svårigheter inte syns så betyder det inte att de inte finns där för det. Finns till och med vissa människor som inte ser AS eller något annat Neuropsykiskt funktionshinder som funktiosninder just för att det inte syns. Blir så förbannad på sådant. Snacka om att värdera folk olika alltså. Detta är nästan diskrimenering. Alla ska tas på samma allvar tycker jag oavsätt om funktionshindren syns utanpå eller inte.
Citerar mitt inlägg från forumet här nedan:
"Är det någon som har en aning om hur man ska gå till väga för att söka färdtjänst?
Jag skulle gärna vilja ha färdtjänst för att jag tycker det är jättejobbigt att åka hem sent på kvällarna med buss och tunnelbana. Det är så mycket konstiga människor ute på kvällen och jag blir helt nojjig ibland. Inbillar mig en massa saker och mår ganska dåligt när jag ska hem sent. Är rädd för fulla människor och tycker det är obehagliga. De blir så högljudda och de är så oberäkneliga. Sedan är jag också så hima mörkrädd. Händer ofta att jag undviker aktiviteter på kvällarna för jag är rädd och tycker det är jobbigt att åka hem sent.
På dagen går det ganska bra att åka både buss och tunnelbana ensam och ännu bättre när jag har sällskap. Den enda gången det är otroligt jobbigt på dagen är under rusningen. Hatar att stå som packade sillar i tunnelbanan och på en buss. Är så kort i rocken dessutom att jag tappar uppfattningen ibland om vart jag är i tåget och vart jag kommer ut eftersom jag inte ser något över folk. Blir då rädd att inte komma av där jag ska Dessutom blir det svårt att andas för luften försvinner. Gillar inte att behöva stå så nära folk jag inte känner och känna den flåsa mig i nacken. Ytterst obehagligt Får nästan lite panikkänsla ibland.
Vad ska man tänka på när man söker färdtjänst? Hört att de är hårda och att man måste vara envis? Vad ska jag trycka hårdast på för att få igenom min vilja? Räcker det med dessa skäl tror ni för att få färdtjänst förutom att jag har AS och Dyslexi? Någon som är ett råd?"
Lite hopp
Igår hade jag en hel dag tillsammans med min mamma ute i Södertälje. Det var en lite kylig med fin dag. Solen sken i alla fall. Jag kom tidigt till mamma i går morse och vi började med att äta frukost tillsammans och mamma berättade att hon börjat snusa och upptäckt att hon röker mindre då. Har länge försökt säga det till henne men hon har varit lite kinkig med att börja snusa. Nu snusar hon i alla fall och märker på en gång att hon mår bättre när hon röker mindra. Hon sa att hon gått ner till typ 3 cigg om dagen och det är på rätt väg men räcker fortfarande inte. Hon har ju bara 40 % lungkapacitet kvar och det är ganska illa. Hon måste sluta helt, vilket jag försöker hoppas på att hon gör snart. Men har väldigt svårt att hoppas. Frågade mamma när hon och hennes sambo skulle åka på den där Hälsoveckan i Tallin som hon för ett tag sedan berättade om och hon visste inte. De har inte bokat den ännu eftersom de inte har pengar. Jag hoppas de kommer iväg snart. De skulle vara där i 8 dagar och det är rökfritt där, så då kanske de slutar helt med ciggen.
Hur som helst när vi ätit frukost så tog vi en promenad till affären och det gick riktigt bra. Mamma var duktig på att gå hela vägen trots att hon fick vila en stund två gånger. (10 minuters promenadväg i normal takt. typ)Hon sa själv att det var väldigt behaglig luft ute igår som gjorde det lättare att andas. Vi handlade lite mat till lunch som vi skulle laga när vi kom hem. Inne i mataffären var det en kvinna som fick ett Epelepsi anfall. Men när vi såg det var anfallet nästan över så jag blev inte så rädd och tyckte inte det var så obehagligt. Bara lite.
Hämtade ut ett par paket också på posten också innan vi gick till affären. När vi skulle hem var det meningen att vi skulle åka buss, men mamma frågade om vi skulle gå tillbaka också. Då sa jag att för mig spelar det ingen roll. Du bestämmer vad du orkar. Då går vi sa mamma och så knatade vi tillbaka igen och det blev 3 vilopauser för vi gick lite fel så det blev en liten bit längre.
Hem kom vi i alla fall tillslut och jag tycker mamma var jätteduktig. Det är nyttigt att gå och mamma själv var också nöjd, men trött. Hon fick sitta och vila en lång stund och ta igen sig. Sedan lagade vi lunchen eller snarare blev det lunchmiddag eftersom vi åt frukost ganska sent. Vi åt tillsammans och hade ett bra samtal under måltiden. Sedan små grejade vi lite efter maten och fortsatte prata om allt möjigt. Jag åkte sedan hem runt 16.30 och var inte hemma förrän runt 18.00 ungefär. Alltid mysigt att vara med mamma och sedan känns det bra att träffa mamma nu lite då och då och göra saker med henne medan hon fortfarande har lite ork kvar.
Tack för igår mamma jag älskar dig. Försöker hoppas, men det är svårt.
Det går sakta åt rätt håll med allt.
Sedan har jag tagit kontakt med Enskede-Årsta Psykiatriska mottagning för utredning av min diagnos. Vill ju ha på papper att jag har ADD också alltså ADHD utan h:et. Jag är inte hyperaktiv som h:et står för. Väntar på att få blanketter hem som jag ska fylla i för att ge tillåtelse till dem på Psykiatrin att hämta mina journaler från Vällingby som jag tillhörde förut. Där blev jag också utredd.
Ska också höra med dem där när jag får komma dit om jag kan få en psykolog kontakt så jag kan gå och prata om
mamma, hennes sjukdom och om det som komma skall.
Ska även ta upp att jag vill ha en läkar kontakt, så jag kan få läkarutlåtanden om jag behöver det och så vill jag börja äta Omega 3 för att förbättre koncentrationen. Många med ADHD äter detta fast i en ganska hög dos. Vill ju egentligen inte äta medicin men detta kan jag tänka mig.
Vill också ha hjälp att söka färdtjänst.
Allt deta ska jag ta upp med en läkare om jag får en där på Enskede-Årsta psykiatriska mottagning.
Känns skönt att det äntligen går åt rätt håll med allting tycker jag. Även om det går sakta.
Mitt Drömjobb!
1) Ska vara ett ställe där jag duger precis som jag är.
2) Vill inte känna kravet att jag måste kunna vissa saker, ha en utbildning eller särskilt
erfarenhet av det jag ska jobba med.
3) Får utnyttja mina talanger och kunskaper som jag redan har.
4) Får ha roligt hela dagen.
5) Får arbeta tider och antal timmar som passar mig.
6) Får ta rast när jag behöver det.
7) Slippa en massa ansvar, krav och tidspress.
8) Få göra saker och ting på mitt sätt och i min egen takt.
9) Får göra sådant jag tycker är roligt och klarar av.
10) Får även prova på och lära mig nya saker, utan att behöva känna att jag måste kunna det på en gång
11) Vill kunna fråga om saker och be om hjälp utan att känna mig i vägen eller att jag tar
upp andras dyrbara tider.
12) Vill inte jobba där det är för högljutt och rörigt och stökigt runt omkring mig.
13) Vill inte heller jobba helt ensam och för isolerat, men vill ändå kunna stänga en dörr
om mig vid behov.
14) Vill bli lyssnad på och tagen på allvar.
15) Jobbar helst på egen hand, eller högst tillsammans med en person.
16) Vill känna mig omtyckt och välkommen varje dag.
17) Vill bli respekterad och accepterad.
18) Vill ha omväxlande och rörliga arbetsuppgifter
19) Vill inte bli låst vid en enda arbetsuppgift (typ vid en reception/växel)
20) Vill inte få för mycket ansvar och ha för många bollar i luften samtidigt.
21) Vill inte behöva känna mig stressad för då får jag ingenting gjort.
22) Vill kunna få vissa hjälpmedel i arbetet om jag skulle behöva det.
23) Slippa att enbart stå och gå en hel dag utan att sitta. Vill kunna sätta mig ner vid
behov.
24) Vill kunna gå vissa kurser/utbildningar som ger mig bättre kunskaper i det jobb jag
fått om jag behöver det för att lära mig mer och göra ett bättre jobb.
25) Vill inte börja allt för tidigt på morgonen. Tidigast kl. 9.
26) Vill högst ha bara en timmes resväg till jobbet.
Livet är tungt.
Det är så tungt
Det är så tungt...
Det är så himla tungt.
Det är så tungt att leva.
Det är så tungt att vara jag.
Det är så tungt en vanlig dag.
Det är så tungt hela veckan
Det är så tungt just idag.
Det är så tungt...
Det är så himla tungt.
Det är så tungt att vakna...
Det är så tungt att kliva upp...
Det är så tungt att äta...
Det är så tungt att vara hemma...
Det är så tungt att åka bort...
Det är så tungt att göra ingenting...
Det är så tungt att klä av sig...
Det är så tungt att lägga sig...
Det är så tungt att somna...
Det är så tungt...
Det är så himla tungt.
Det är så tungt att se...
Det är så tungt att höra...
Det är så tungt att känna...
Det är så tungt att veta...
Det är så tungt att leva...
Det är så tungt att vara jag...
Det är så tungt
Livet är så himla tungt.
Till alla barn som överlevde 30, 40, 50, 60 och 70 talet
sant dessutom som att det står här.
Först så överlevde vi att födas av Mammor som rökte och drack
under graviditeten. Dom tog magnecyl och alla möjliga läkemedel,
åt blue cheese dressing samt åt tonfisk direkt ur burken men blev
aldrig testade för diabetes.
Efter detta trauma blev vi lagd på mage för att sova i en
spjälsäng målad i en rosa eller babyblå färg med hög blyhalt.
Vi hade ingen barnsäkerhet på medicinburkar, Dörrar eller
fönster och när vi cyklade hade vi ingen hjälm!! För att inte
tala om vilken risk vi tog när vi liftade.
Som spädbarn och barn åkte man bil utan barnstol , bil kudde ,
säkerhetsbälte eller airbag.
Vi drack vatten direkt ur trädgårdsslangen och INTE ur glas
eller flaska.
Vi delade läsk med flera kompisar och drack direkt ur flaskan
och INGEN dog av detta.
Vi åt muffins, Mammas bullar, vitt bröd, riktigt smör och för
mycket socker på cornflakes och i långfilen, Inte blev vi
överviktiga för det!!
För att VI VAR ALLTID UTE OCH LEKTE!!!
Vi kunde gå hemifrån på morgonen leka hela dan och kom hem när
gatlyktorna var tända.
Ingen kunde nå oss på hela dan OCH VI VAR OKEJ!!
I timmar kunde vi bygga lådbilar av skräp för att sedan åka ned
för någon backe och då upptäcka att vi glömt bromsarna.
Efter att vi åkt in i träd och buskar ett par gånger lärde vi oss att
lösa problemet.
Vi hade inga Playstation, nindendos, X-box, ingen video eller
DVD, inga 150 kanaler på TV,n inget surroundljud, CD-spelare,
inga mobiltelefoner, datorer inget Internet eller MSN
Vi hade VÄNNER och dom fann vi UTOMHUS!!
Vi föll från träd och tak, skar oss, Bröt armar och ben, slog
ut tänder!!
Och inte blev någon stämd eller anmäld för det.
Vi åt maskar och kakor gjorda av sand eller jord
och inte fortsatte maskarna att leva i magen!!
Vi fick luftgevär vid 10års ålder, vi hittade på spel och lekar
med hjälp av en pinne och en tennisboll, och fast man sa att
det kunde hända, så var det inte så många som fick sina ögon
utpetade av pinnar.
Vi cyklade eller gick till kompisar, ringde eller knackade på
och ibland steg vi bara in och pratade med dem.
Fotbollslaget hade uttagningar och alla blev inte uttagna, dom
som inte blev det, fick lära sig att handskas med besvikelsen .
OTROLIGT ELLER HUR!!??
Tanken på att våra föräldrar skulle stå på vår sida om vi bröt
mot lagen fanns inte. Dom var faktiskt lagens högra arm!!
Denna generation har faktisk fostrat dom största risktagarna,
problemlösarna och investerarna någonsin.
Dom senaste 50 åren har varit en explosion av uppfinningar och
nya ideèr.
Vi hade frihet, misslyckanden, framgång och ansvar och vi lärde
oss att ta allt detta!!
Om du är en av dem så GRATTIS!
Du kanske vill dela med dig av detta till andra som som har
haft turen att få växa upp som barn den tiden innan ADVOKATER
och MYNDIGHETER reglerade ditt liv för "DITT EGET BÄSTA"??
Och när du ända håller på!! Berätta för dina barn hur modiga och
(lyckliga) deras föräldrar var. Kopiera och skicka detta vidare!!
Mina bra egenskaper!
Vad jag kan och är bra på!
Mina bra egenskaper!
- Punktlig
- Händig
- Praktisk
- Teknisk
- Kreativ
- Glad
- Omtänksam
- Snäll
- Busig
- Kramig
- Lätt att tycka om
- Modig
- Duktig
- Humor
- Spontan
Vad jag kan och är bra på!
- Lätt att lära mig saker genom att se på hur andra gör.
- Snickra
- Dansa folkdans
- Laga mat
- Baka
- Laga saker
- Skapa med händerna
- Klippa och klistra
- Rimma
- Sortera och arkivera
- Assistera
- Ta hand om djur
- Datakunnig
- Montera
- Formulera mig skriftligt
- Skratta
- Att vara en vän
- Följa skriftliga och bildliga instruktioner stegvis.
Är det någon som tycker att jag är bra på fler saker så påpeka gärna det så ska jag lägga till det i listan.
Jag förstår inte?
Skriver ju aldrig några namn eller lägger ut några bilder på personerna i fråga. Även om jag nämner förnamn på personer jag skriver om här så kan ingen spåra vem det är även om de vet att det är mina mamma, min sambo eller min moster. Mer vet de ju inte så folk kan inte komma så långt med det. Har lagt ut bilder på mig själv här i bloggen och är själv väldigt öppen med vem jag är både här och på andra ställen på Internet. Är en öppen person och har så alltid varit. Jag har även lagt ut en bild på mig och min tjej, hon har gett mig lov till det och godkänt mitt inlägg om henne, men annars är det bara andra bilder som jag tycker passar ihop med det jag skrivit. Jag kan verkligen inte se att jag hängt ut någon och jag förstår inte anklagelserna jag fått?
Sedan tror jag inte folk är så intresserad av vem min moster eller min mamma eller någon annan i min släkt är att de tar reda på mer genom bara förnamn. Folk är inga Jack Bauer i 24 och dessutom har ingen i min släkt gjort något olagligt. Om folk läser här inne som inte redan känner mig, skiter fullständigt i vilka min familj och släkt är.
Jag skriver dagbok i denna blogg, sådant jag vill att andra ska läsa, sådant jag tycker är jobbigt, sådant jag går och grubblar över, sådant som jag är rädd för och mina vardagliga bekymmer och upplevelser. Jag behöver skriva av mig och skulle iofs kunna skriva i min privata dagbok som jag har, men jag behöver få respons på det jag skriver eftersom jag inte har någon att prata med om saker jag skulle behöva prata om. Så är det att inte ha några vänner eller ett socialt umgänge.
Jag pratar en del med min sambo, men allt kan jag inte prata om med henne om eller jo det kan jag, men hon kan inte vara det enda bollplanket för mig. Det kommer inte hon att orka. Därför skriver jag blogg och vill att andra ska läsa vad jag skriver, inte för att hänga ut folk. Gör det helt för min egen skull. Dessutom lämnar jag bara ut adressen till min blogg till de jag vill ska läsa här, sedan att folk får reda på adressen hit på omväger som inte ska vara här är inte mitt fel.
Men nu är jag trött på alla anklagelser och om ni ogillar så mycket det jag skriver behöver ni inte läsa här inne, så slipper ni ta åt er och har inte bett er att läsa här. Jag har inte gjort något fel, försöker bara hjälpa mig själv och göra det bästa av min situation. Att om jag ska ta bort allting som handlar om andra människor i mitt liv så blir det ingen blogg kvar här. Om jag inte kan ha kvar bloggen vet jag inte vad jag ska göra? Måste få ur mig mina känslor, tankar och måste ha någon sorts ventil.
Om någon vill kommentera detta inlägg så förklara för mig på ett bra sätt så jag förstå vad som gått snett, utan att jag behöver känna mig anklagad, i stället för att skälla på mig. För jag förstår verkligen inte varför jag blir anklagad på det här viset? Vet inte om det är jag som är trög eller om detta beror mycket på mina funktionshinder, men jag är bara så förvirrad. Tänker ni enbart skälla ut mig så behöver ni inte säga eller kommentera något alls för det hjälper inte mig för fem öre. Då blir jag bara ledsen, sårad, förbannad och ännu mer förvirrad. Dessutom förstår jag ännu mindre. Jag vet bara att jag har inte gjort något fel och jag vill ingen något ont.
Min flickvän
Men inte jämt. Som alla andra har även jag och Jennie haft våra kriser som vi iofs tagit oss igenom tillsammans och även vi grälar ibland vilket hör till förhållandet. Så vi är inte felfria. Men vi pratar med varandra mycket.
Sedan finns det en sak som fattas i vårat förhållande. Vi har aldrig sex. Har inte haft det på det närmaste 3 åren i alla fall. Vi pussas och kramas på sin höjd med vi ligger inte ens och gosar med varandra. Saknar den närheten ibland och även sex förstås trots att jag inte är den som är speciellt beroende av sex och behöver det särskilt ofta.
Men jag har kommit på att mitt fina förhållande till Jennie är mer värt än att ha sex. Om jag skulle göra slut med henne förlorar jag alldeles för mycket betydelsefull och det är inte värt det. Då kan jag hellre vara utan sex för att få behålla min tjej. Den biten kan jag fixa själv när jag känner för det. Men skulle ändå önska vi kunde ha lite mer närhet och kel i alla fall för det är inte lätt att fixa själv.
Jag skulle aldrig någonsin vara otrogen mot Jennie på grund av detta, men jag kan erskänna att jag ibland kan längta efter att få vara nykär. Saknar ibland spänningen, pirret, nervositeten, värmen, känslorna, tankarna och allt annat som hör en nyförälskelse. Mysigt faktiskt att vara nykär, men det kan man ju inte vara jämt, utan livet går ju vidare.
Jag och Jennie har varit tillsammans 5,5 år nu och förlovade i 5 år och vi är inte nykära längre. Vet egentligen inte hur mycket kärlek som finns kvar mellan oss, men jag vet i alla fall att vi betyder oerhört mycket för varandra och vi älskar fortfarande varandra. I alla fall jag och jag skulle inte kunna tänka mig ett liv utan min älskade Jennie. Hon är det finaste och sötaste som finns.
Puss på dig älskling om du läser det här. Du är bäst. Jag älskar dig hjärtat!
Kram Marie
Mina funktionshinder och svårigheter!
Här kan du läsa om Asperger Syndrom, ADD /ADHD och Dyslexi.
Aperger Syndrom och ADD / ADHD: http://hem.bredband.net/b115842/inledning.htm
Dyslexi: http://www.dyslexi.info/
Mina svårigheter!
· Koncentrationssvårigheter.
· Svårt att organisera och att planera framåt i tiden
· Inlärningssvårigheter.
Ta till mig kunskaper
Svårt med huvudräkning
Svårt att lära glosor
Tar tid att lära in.
Lågt arbetsminne
Kan inte anteckna samtidigt som jag lyssnar..
Kommer inte alltid ihåg vad jag nyss hört eller lärt mig.
· Läs & skrivsvårigheter.
Läser långsamt och förstår inte alltid vad jag läser.
Tappar bokstäver i ord när jag skriver. (Skriver lite i stället för liten)
Skriver fel på ord. (Den blir ibland ordet den i stället för det och med blir ibland men)
Brist på ordförrådet (Svårt att ibland förstå ord som anses vara självklara)
Skriver isär ord som ska stå ihop och tvärt om.
Svårt med dubbelteckning ( Svårt att veta om jag ska ha en eller två lika bokstäver efter
varandra i ett ord)
Övriga svårigheter.
· Svårt att hålla en normal ögonkontakt med folk (Flackar med blicken)
· Pratar mycket och kan bli intensiv.
· Uppmärksamhetsstörning. Hör men lyssnar inte alltid när jag koncentrerar mig på annat..
· Lite svårt med höger och vänster
· Klarar inte av att ha för många bollar i luften samtidigt, för mycket ansvar.
· Svårt att ta till mig kritik
· Konflikträdd
· Handlar och kastar ur mig saker utan att tänka mig för. Tänker efteråt.
· Relationssvårigheter. Svårt att få och behålla vänner.
· Anpassningssvårigheter. Känner sällan att jag passar in. Som i grupper och på arbeten.
· Svårt med plötsliga förändringar.
· Svårt att slutföra vissa saker som jag påbörjat. Tröttnar fort.
· Förstår inte alltid självklara saker. Frågar därför mycket.
· Svårt att komma ihåg ibland vad jag ska göra eller vill göra.
● Svårt att återberätta saker.
· Klumpig, Snubblar, slår mig, tappar saker och spiller.
· Slarvig, glömmer och tappar bort saker.
· Svårt för stress.
· Svårt att bli bestämd över och ta förmaningar.
· Svårt att tolka ironi, spydigheter och skämt.
· Hajar lätt till och blir skrämd av plötsliga ljud.
· Lite svårt att förstå och fylla i blanketter.
· Svårt att ringa ibland
· Svårt att känna empati och sätta mig in i andras situationer.
· Ibland svårt att kontrollera mina impulser. Behöver inte vara negativt
· Avbryter folk ibland och lägger mig i samtal utan att tänka mig för.
Det finns även väldigt mycket som jag är bra på också och jag kommer lägga in en lista på det snart.
Mina förebilder
Jag har två stora förebilder utanför familj och släkt. Den ena är Nanne Grönvall. Hon är en helt underbar människa och artist. Hon bryr sig verkligen om sina fans och omtänksammare artist får man leta efter. Nannes musik och text är så givande och betyder så mycket för mig. Sedan har jag ju även lite personlig kontakt med henne också. genom att jag hjälper henne lite med hennes hemsida. http://www.nanne.se/ Har träffat Nanne flera gånger och hon känner alltid igen mig och blirglad när jag kommer.
Nästa förebild är en helt otrolig kvinna som heter Lo kauppi och hon är både skådespelare och nu mera också författare. Lo är känd med sin självbiografiska pjäs "Bergsprängardottern som exploderade" I maj släppte hon även sin ca 500 sidor tjocka bok om sitt liv som pjäsen är baserad på. http://www.lokauppi.se/ Har träffat Lo bara ett par gånger.
Lo är också en underbar människa, men tyvärr lite svår att nå fram till. Lo är den mest envisa människan jag träffat på och hon har så mycket kraft och kämparglöd i sig. Jag blir verkligen stolt över att vara den kvinna jag är när jag ser henne. Hon får mig att kämpa mig igenom mina svårigheter. Jag går och ser, lyssnar på allt hon tar sig för.
Den sista tiden har jag nästan fått en till förebild och hon är både artist, skådespelerska, författare och poet. Jag pratar om Regina Lund. Många älskar att hata denna kvinna, men jag beundrar henne mycket och tycker hon är hur cool som helst som vågar avvika i mängden genom att vara lite annorlunda och små knasig och ändå tycker hon att hon är perfekt precis som hon är. Detta stärker min självkänska också och även jag känner att jag duger precis som jag är. Har nyligen fått lite personlig kontakt med Regina. Men har inte träffat henne ännu. http://www.reginalund.com/ & http://www.reginalund.nu
Fotograf: Linda larsson. Detta är jag och Nanne från Nannes konsert i Eskilstuna
Lo Kauppi
Regina Lund
Mina drömmar!
Nu tyckte jag det var dags att skriva lite igen. Men vad sjutton ska jag skriva om? Kan berätta att jag håller på att läsa en bok där ungdommar skrivit om hur det är att förlora en förälder som barn. Mycket bra och givande bok.
Sedan har jag äntligen fått tid på AF rehab i Sundbyberg där jag kommer få rätt sorts hjälp att hitta ett passande jobb för mig. Ska dit 18 september och efter det blir jag förhoppningsvis överflyttad dit som jag slipper AF Globen som mer förnedrar folk än hjälper dem. Denna AF vill jag inte tillhöra mer. Har blivit så illa behandlad där.
Mina drömmar!
Skulle vilja utbilda mig mer. Vill bli Florist men vet inte om jag vill och har råd att ta mera stuielån efterom jag inte vet om jag kommer kunna betala tillbaka det sedan. Kan ju aldrig lite på till 100 % att jag får ett jobb jag klarar av så jag får en inkomst som räcker till att betala tillbaka CSN. De skiter ju fullständigt i vad man har för inkomst, de ska bara ha tillbaka sina pengar.
Jennie min tjej fick till och med betala tillbaka CSN med socialbidraget hon fick förut när hon var avstängd från aktivitetsstödet och AF. Väldigt dåligt, men hon lyckades få låta bli att betala så länge hon gick på soc.
Jag har fler drömmar. Vill ha ett eget hus med en liten tomt eller radhus. Vill bo lite modernare och flottare. Vill ha en stadig ekonomi så jag klarar mig själv. Vill driva en egen loppis. Jag vill resa runt och se mig omkring i Sverige och i andra länder. Men först och främst i Sverige. Finns så mycket att se.
Jag vill också äga en egen folkdräkt att dansa i. Vill ha Sverige dräkten för den är så fin. Jag vill också ha en egen verkstad där jag kan ställa mig och snickra när vill och har lust. Sedan vill jag ha en laptop (bärbar dator) så jag kan fortsätta att skriva på min bok och även jobba med min hemsida utan att känna att jag okuperar datorn här hemma. Fler än jag som använder min dator. Önskar mig det i födelsedagspresent. Fyller år 2 november.
Snart är det jul igen också. Årets underbaraste tid tycker jag. Älskar december månad för hela den månaden är jul för mig.
Kramisar till alla som läser här.
Marie
