ADHD eller lathet?
Jag har ju ADD och autismliknande tillstånd och jag får aldrig tummen ur att och sätta igång att diska och städa fast jag ser att det behövs. Kan gå veckor innan jag gör något och disken blir till berg och smutsen till högar och dammråttor. Har så mycket saker här hemma som jag skulle behöva ta tag i men får aldrig något gjort. Har gjort en lång lista på saker som måste göras. Någon som känner igen sig? 
Det enda som jag gör på rutin är att tvätta varannan vecka och det går bra. Klarar också av att betala räknar och i tid, det är inget problem. Jag har inget problem med att sköta min egen hygien heller.
Har fått höra att det har med ointresset att göra som är vanligt vid AS eftersom man har specialintressen och bryr sig bara om dem och skiter i allt annat som inte intresserar en, för även om jag inte har AS så känner jag ofta att jag har bättre saker för mig på dagarna än att hela tiden hålla på att städa och diska här hemma. Det är dötrist. Finns saker att göra som är mer givande liksom men det är klart att ha ordning och rent och snyggt omkring sig är iofs också givande speciellt om det kunde hålla sig snyggt och rent jämt men det gör det ju inte. Det blir skitigt, det blir stökigt och det blir en massa disk hela tiden. SUCK! Önskar jag slapp allt detta faktiskt.
Har lite svårt att förstå varför man inte kan hålla snyggt omkring sig? Blir alltid stökigt ganska snabbt efter man råkat ha kommit sig för att städa.
Det handlar inte heller om att jag inte förstå meningen i det för det gör jag och man måste har rent omkring sig särskilt rent hygieniskt för annars kan man bli sjuk och få ohyra och löss. Måste få ett viss ryck för att jag ska göra något eller om jag vet att jag ska få besök så blir det panikstädning i sista minut nästan. Men när jag väl får ett ryck då går det undan och jag slutar inte förrän jag är helt klar och då ska jag helst göra allting på en gång dessutom + att det ska gå fort så det blir klart någon gång. Har dåligt med tålamod.
Många uppfattar nog detta som ren lathet av mig när jag inte städar ellerdiska och håller orning, men det handlar inte om det, men vad det är för proöblematik vet jag inte mer än att detta är vanligt bland folm med ADHD. Har hört mig för.
Jag klarar att städa, jag ser när det behövs och jag förstår varför man måste göra det, men kommer mig bara inte för att göra det. Så är det. Kanske helt enkelt för att det är så tråkigt och ointressant. Sådant som inte intresserar mig gör jag helt enkelt inte. Sedan trivs jag när det är lite små rörigt omkring mig och lite skit i hörnen har ingen dött av, för när det är helt kliniskt rent och ordning tycker jag det känns alldeles för sterilt på något sätt. Blir så himla opersonligt då.
Så till er som uppfattar mig som lat när jag aldrig har ordning, så tro jag ni alltid kommer att se det så för den här problematiken går inte att förklara, hur jag än försöker vända och vrida på det så kommer ni aldrig förstå det här. Det enda jag kan säga är att det har INTE med lathet att göra. Det är ett som är säkert!
Vad jag kan se så har jag haft det här problemet ända sedan jag var liten. Hade svårt att städa mitt rum och mamma tjatade och tjatade och tack vare det så fick jag tummen ur och städade mitt rum även om det kunde ta timmar för jag hittade alltid andra mer givande saker att göra medan jag städade som jag fastnade i. Mamma sa åt mig många gånger att hjälpa till hemma som att tömma sopor, ta bort smulor efter mig på diskbänken och diska ibland. Då hade jag nog inte förmågan att se att soporna blev fulla eller inget jag tänkte på i alla fall, hade mamma ställt en soppåse i hallen kunde jag bara kliva över den när jag gick ut i stället för att ta den med mig, Tappade jag något på golvet så tog jag inte upp det fast jag såg att jag tappade det. Så gör jag inte nu. Diska eller ta bort smulor kom jag mig inte heller för då för att göra. Glömde lätt bort det tror jag. Men undrar om man kan jämföra sig så mycket som barn och vuxen egentligen? Men även då upplevdes jag som lat fast jag tror inte det var de som var problemet då heller. Det var helt enkelt så opintressant så jag klarade inte av att göra det. När jag blev tillsagd att göra något jag inte vill eller som inte var kul så satte jag mig ner och tvärvägrade. Skulle jag kunna göra nu med men idag har jag mer sunt förnuft och förstår att vissa saker måste göras oavsätt om det är kul eller inte. Måste bara komma på ett sätt att får mig själv att ta mig i kragen bara. Men det är inte lätt.
Men och andra sidan är ju detta jag och skulle inte vara det om jag inte var så här. Tycker om mig själv som den jag är och skulle inte vilja byta ut mig själv mot någon annan.
Det enda som jag gör på rutin är att tvätta varannan vecka och det går bra. Klarar också av att betala räknar och i tid, det är inget problem. Jag har inget problem med att sköta min egen hygien heller.
Har fått höra att det har med ointresset att göra som är vanligt vid AS eftersom man har specialintressen och bryr sig bara om dem och skiter i allt annat som inte intresserar en, för även om jag inte har AS så känner jag ofta att jag har bättre saker för mig på dagarna än att hela tiden hålla på att städa och diska här hemma. Det är dötrist. Finns saker att göra som är mer givande liksom men det är klart att ha ordning och rent och snyggt omkring sig är iofs också givande speciellt om det kunde hålla sig snyggt och rent jämt men det gör det ju inte. Det blir skitigt, det blir stökigt och det blir en massa disk hela tiden. SUCK! Önskar jag slapp allt detta faktiskt.
Har lite svårt att förstå varför man inte kan hålla snyggt omkring sig? Blir alltid stökigt ganska snabbt efter man råkat ha kommit sig för att städa.
Det handlar inte heller om att jag inte förstå meningen i det för det gör jag och man måste har rent omkring sig särskilt rent hygieniskt för annars kan man bli sjuk och få ohyra och löss. Måste få ett viss ryck för att jag ska göra något eller om jag vet att jag ska få besök så blir det panikstädning i sista minut nästan. Men när jag väl får ett ryck då går det undan och jag slutar inte förrän jag är helt klar och då ska jag helst göra allting på en gång dessutom + att det ska gå fort så det blir klart någon gång. Har dåligt med tålamod.
Många uppfattar nog detta som ren lathet av mig när jag inte städar ellerdiska och håller orning, men det handlar inte om det, men vad det är för proöblematik vet jag inte mer än att detta är vanligt bland folm med ADHD. Har hört mig för.
Jag klarar att städa, jag ser när det behövs och jag förstår varför man måste göra det, men kommer mig bara inte för att göra det. Så är det. Kanske helt enkelt för att det är så tråkigt och ointressant. Sådant som inte intresserar mig gör jag helt enkelt inte. Sedan trivs jag när det är lite små rörigt omkring mig och lite skit i hörnen har ingen dött av, för när det är helt kliniskt rent och ordning tycker jag det känns alldeles för sterilt på något sätt. Blir så himla opersonligt då.
Så till er som uppfattar mig som lat när jag aldrig har ordning, så tro jag ni alltid kommer att se det så för den här problematiken går inte att förklara, hur jag än försöker vända och vrida på det så kommer ni aldrig förstå det här. Det enda jag kan säga är att det har INTE med lathet att göra. Det är ett som är säkert!
Vad jag kan se så har jag haft det här problemet ända sedan jag var liten. Hade svårt att städa mitt rum och mamma tjatade och tjatade och tack vare det så fick jag tummen ur och städade mitt rum även om det kunde ta timmar för jag hittade alltid andra mer givande saker att göra medan jag städade som jag fastnade i. Mamma sa åt mig många gånger att hjälpa till hemma som att tömma sopor, ta bort smulor efter mig på diskbänken och diska ibland. Då hade jag nog inte förmågan att se att soporna blev fulla eller inget jag tänkte på i alla fall, hade mamma ställt en soppåse i hallen kunde jag bara kliva över den när jag gick ut i stället för att ta den med mig, Tappade jag något på golvet så tog jag inte upp det fast jag såg att jag tappade det. Så gör jag inte nu. Diska eller ta bort smulor kom jag mig inte heller för då för att göra. Glömde lätt bort det tror jag. Men undrar om man kan jämföra sig så mycket som barn och vuxen egentligen? Men även då upplevdes jag som lat fast jag tror inte det var de som var problemet då heller. Det var helt enkelt så opintressant så jag klarade inte av att göra det. När jag blev tillsagd att göra något jag inte vill eller som inte var kul så satte jag mig ner och tvärvägrade. Skulle jag kunna göra nu med men idag har jag mer sunt förnuft och förstår att vissa saker måste göras oavsätt om det är kul eller inte. Måste bara komma på ett sätt att får mig själv att ta mig i kragen bara. Men det är inte lätt.
Men och andra sidan är ju detta jag och skulle inte vara det om jag inte var så här. Tycker om mig själv som den jag är och skulle inte vilja byta ut mig själv mot någon annan.
