Brevet till mamma!
Mamma!
Det här som jag skriver till dig nu är inte speciellt lätt att tala om för dig ska du veta, men jag måste ändå få fram vad jag känner när det gäller din rökning. Jag hoppas verkligen att detta kan få dig att tänka till lite. Få dig att VILJA sluta röka och verkligen kämpa för att låta bli cigaretterna.
Det är så här att jag går mer eller mindre varje dag och är totalt skräckslagen över att du ska dö och att jag ska förlora dig. Klarar mig inte utan dig och utan dig är jag ingenting, precis som jag skrev i dikten jag gav till dig i julas. Gav dig även keramiktavlan med kvinnan och barnet på som jag associerar till dig och mig. Du fick också fotoboken med bilder på mig i alla åldrar. Detta gav jag till dig för att försökte tala om hur mycket du betyder för mig och hur mycket jag behöver dig. Försökte lite fint visa dig hur rädd jag är att förlora dig.
Mamma du måste sluta röka, jag klarar verkligen inte av att se dig ligga på dödsbädden på samma sätt som mormor gjorde sista tiden. Jag VILL inte se dig så. Jag vägrar, för det skrämmer mig något vansinnigt.
Varje gång jag träffar dig och ser hur jobbigt du har att andas så blir jag jätterädd, ledsen, orolig och arg för att du inte slutar att röka. Har lust att bara skrika åt dig. SLUTA MED DE JÄVLA CIGARETTERNA NÅGON GÅNG. Sedan ser jag också mormor och kommer ihåg hur jobbigt hon hade det. Jag kommer aldrig att kunna skaka av mig den hemska bilden av hur mormor såg ut sista tiden och hur sjuk hon var. Vet du att den sista tiden var min mormor inte min älskade "mormor" längre för mig.
Den dagen du dör kommer bilden av dig också alltid finnas kvar i mig. Men den sjuka personen som kommer att ligga i sjukhusbädden kommer inte heller du att vara min älskade ?mamma?. Vill inte minnas dig mamma på det sättet. Vill inte gå med den otäcka bilden och de minnena av dig resten av mitt liv.
Så fort jag tänker på dig och din rökning kommer känslor som: rädsla, aggression, sorg, förfäran, oro, frustration, irritation och så känner jag en total hopplöshet. Dessa känslor känner jag så gott som dagligen. Går också jämt och undrar, varför, varför fortsätter du att röka när du vet att cigaretterna tar livet av dig? Jag kan verkligen inte förstå det. Jag förstår inte! Du är jättesjuk mamma och du tar livet av dig med dessa förbannade cigaretter. Jag vill INTE att du ska dö mamma! Jag vill INTE förlora dig. Jag älskar dig och behöver dig mer än någonsin nu.
Dö inte ifrån mig mamma och lämna mig ensam kvar här i livet.
Din dotter Marie
Det här som jag skriver till dig nu är inte speciellt lätt att tala om för dig ska du veta, men jag måste ändå få fram vad jag känner när det gäller din rökning. Jag hoppas verkligen att detta kan få dig att tänka till lite. Få dig att VILJA sluta röka och verkligen kämpa för att låta bli cigaretterna.
Det är så här att jag går mer eller mindre varje dag och är totalt skräckslagen över att du ska dö och att jag ska förlora dig. Klarar mig inte utan dig och utan dig är jag ingenting, precis som jag skrev i dikten jag gav till dig i julas. Gav dig även keramiktavlan med kvinnan och barnet på som jag associerar till dig och mig. Du fick också fotoboken med bilder på mig i alla åldrar. Detta gav jag till dig för att försökte tala om hur mycket du betyder för mig och hur mycket jag behöver dig. Försökte lite fint visa dig hur rädd jag är att förlora dig.
Mamma du måste sluta röka, jag klarar verkligen inte av att se dig ligga på dödsbädden på samma sätt som mormor gjorde sista tiden. Jag VILL inte se dig så. Jag vägrar, för det skrämmer mig något vansinnigt.
Varje gång jag träffar dig och ser hur jobbigt du har att andas så blir jag jätterädd, ledsen, orolig och arg för att du inte slutar att röka. Har lust att bara skrika åt dig. SLUTA MED DE JÄVLA CIGARETTERNA NÅGON GÅNG. Sedan ser jag också mormor och kommer ihåg hur jobbigt hon hade det. Jag kommer aldrig att kunna skaka av mig den hemska bilden av hur mormor såg ut sista tiden och hur sjuk hon var. Vet du att den sista tiden var min mormor inte min älskade "mormor" längre för mig.
Den dagen du dör kommer bilden av dig också alltid finnas kvar i mig. Men den sjuka personen som kommer att ligga i sjukhusbädden kommer inte heller du att vara min älskade ?mamma?. Vill inte minnas dig mamma på det sättet. Vill inte gå med den otäcka bilden och de minnena av dig resten av mitt liv.
När du slutade sist nu att röka, så blev jag jätteglad och lättad. Trodde verkligen på dig. Du såg så fräsch ut och du verkade må så mycket bättre på den korta tiden du var rökfri. Denna vetskap gav mig extra stort hopp och tro på dig. När du sedan började röka igen så blev jag så himla besviken, ledsen och arg. Nu vågar jag inte längre lita på att det finns någonting kvar som kan fungera och som kan få dig att sluta röka. Du förstörde allt mitt hopp och min tro på dig, genom att du inte kämpade och lät bli cigaretterna. Jag blev så himla besviken.
Dö inte ifrån mig mamma och lämna mig ensam kvar här i livet.
Din dotter Marie
Kommentarer
Postat av: Linda G
Hej!
Vilken vacker o klassisk blogg! Hoppas du kan få din lilla mamma att fimpa. Hur mycket är det hon röker per dag?
Antar att hon kommer från den där generationen då det var coolt att röka och "alla" gjorde det. Men jag ska hålla tummarna för att hon klarar att fimpa. Det finns ju så mkt hjälp numera, allt från tuggumming till tips om att börja med suduko istället.
Min mamma bolmade också fram till mitten av 70talet då hon fimpade av. Pappa hörde till töntarna så han rökte aldrig.
Kramar
//Linda
Postat av: Jonna
tack för mailet med länken. fint skrivet. jag känner din frustration och lider med dig. jag hoppas att din mor inser hur allvarligt det är och hur dåligt du mår över hennes cigarettberoende. *kramar om*
Trackback
