Mamma är döende.
Mamma är döende. Hennes KOL som håller på att ta henne.
Vill bara berätta hur läget är med mamma. Hon har i alla fall inte lunginflammation utan det är en vanlig förkylning som har utlöst tredje graden av hennes KOL sjukdom. Mamma är döende och hon har bara 16 % lungkapacitet kvar att andas med. Det är inte mycket. De ska nu flytta henne till Huddinge sjukhus till lungkliniken där. Hon är på Södertälje Sjukhus. Varit och pratat med hennes läkare idag på morgon. Flyttas antagligen i morgon. Där får hon ännu bättre vård och mer andningshjälp och mer mediciner. Men mamma kommer inte bli frisk. Det ända som skulle kunna göra henne bättre är en lungtransplantation, men det går inte för hon skulle inte klara det. Tar så mycket kraft för henne att bara att andas. De pumpar i henne massor med näring och hon får energidrycker hela tiden i den mån hon orkar dricka. Mamma är jätte tunn. Finns inte mycket kvar av henne. Sedan får hon panikångest hela tiden för hon tycker inte hon kan andas. När hon blir stressad så blir det ännu jobbigare att andas. De sätter inte in någon respirator heller för de vill att hon ska andas av egen kraft så inte andningsmusklerna förtvinar helt. Testa och andas i två sugrör och håll för näsan så förstår ni hur min mamma har det.
Så ser läget ut för mamma och de kan inte säga hur långt tid hon har kvar med trodde på några veckor kanske en månad som det ser ut just nu. Jag sa till min moster som skjutsade hem mig att om mamma inte blir bättre hoppas jag att det hela inte blir allt för långdraget för henne så hon slipper lida så länge. För som det är nu så lider hon verkligen även om hon ändå kämpar för att klara sig. Hon har fortfarande lite livsgnista kvar och hon vill leva.
Det är verkligen inget roligt att se mamma så dålig. Jobbigt att besöka henne. Har bara träffat henne två gånger sedan hon åkte in på sjukhuset. Vill inte åka dit för ofta heller känner jag. Nästa gång jag träffar henne blir på Huddige antar jag.
Önskar att man hade vänner som kunde dra med mig ut på något kul. Som det är nu sitter jag ju bara hemma på dagarna eftersom jag inte har jobb. Behöver få något annat att tänka på mellan varven.
Ser denna bild som mamma och jag.
Marie
Vill bara berätta hur läget är med mamma. Hon har i alla fall inte lunginflammation utan det är en vanlig förkylning som har utlöst tredje graden av hennes KOL sjukdom. Mamma är döende och hon har bara 16 % lungkapacitet kvar att andas med. Det är inte mycket. De ska nu flytta henne till Huddinge sjukhus till lungkliniken där. Hon är på Södertälje Sjukhus. Varit och pratat med hennes läkare idag på morgon. Flyttas antagligen i morgon. Där får hon ännu bättre vård och mer andningshjälp och mer mediciner. Men mamma kommer inte bli frisk. Det ända som skulle kunna göra henne bättre är en lungtransplantation, men det går inte för hon skulle inte klara det. Tar så mycket kraft för henne att bara att andas. De pumpar i henne massor med näring och hon får energidrycker hela tiden i den mån hon orkar dricka. Mamma är jätte tunn. Finns inte mycket kvar av henne. Sedan får hon panikångest hela tiden för hon tycker inte hon kan andas. När hon blir stressad så blir det ännu jobbigare att andas. De sätter inte in någon respirator heller för de vill att hon ska andas av egen kraft så inte andningsmusklerna förtvinar helt. Testa och andas i två sugrör och håll för näsan så förstår ni hur min mamma har det.
Så ser läget ut för mamma och de kan inte säga hur långt tid hon har kvar med trodde på några veckor kanske en månad som det ser ut just nu. Jag sa till min moster som skjutsade hem mig att om mamma inte blir bättre hoppas jag att det hela inte blir allt för långdraget för henne så hon slipper lida så länge. För som det är nu så lider hon verkligen även om hon ändå kämpar för att klara sig. Hon har fortfarande lite livsgnista kvar och hon vill leva.
Det är verkligen inget roligt att se mamma så dålig. Jobbigt att besöka henne. Har bara träffat henne två gånger sedan hon åkte in på sjukhuset. Vill inte åka dit för ofta heller känner jag. Nästa gång jag träffar henne blir på Huddige antar jag.
Önskar att man hade vänner som kunde dra med mig ut på något kul. Som det är nu sitter jag ju bara hemma på dagarna eftersom jag inte har jobb. Behöver få något annat att tänka på mellan varven.
Ser denna bild som mamma och jag.
Marie
Kommentarer
Postat av: jonna
vet inte vad jag ska säga, vill bara krama dig men det gar ju inte när jag bor sa langt bort. hoppas du kan känna att jag tänker pa dig,jag vet inte hur jag skälv skulle reagera i en san situation!!! massa kramar fran berlin
Trackback
