I huvudet på Marisan!

Det har varit en ganska seg dag idag för jag är lite trött. Har sovit lite oroligt och hattigt i natt eftersom Jennie inte varit hemma. Hon kom hem vid fem tiden i morse. Det var inget roligt alls att behöva gå lägga sig ensam igår kväll kändes väldigt olustigt och jag längtade efter Jennie. Tycker inte om att vara ensam på kvällarna för bland annat är jag mörkrädd, så jag måste somna med radion på och då har jag inställt på lugna favoriter, kan inte ha det helt tyst + att jag måste ha en liten lampa tänd när jag är ensam.

I morse var jag till AF och träffade min SIUS. Vi pratade lite om vad som hänt under sommaren med min inkomst och så. Sedan har vi bokat tid med Djurens Rätt så han och jag ska åka dit på onsdag och träffa scefen där och bestämma angående min visstelse där. Kanske om jag har tur kanske jag kan börja nästa vecka.

På vägen hem så gick jag först förbi apoteket och sedan köpte jag med mig mer hårfärg, för jag tänkte att jag skulle göra ett nytt försök med blonderingen. Första gången blev håret visserligen ljusare men det blev mest gult, röd orange. Såg nästan morotsfärgat ut. Den här gången blev det ett mycket bättre resultat. Finns inget rött kvar, nu är det mest gult och så blev det förstås ljusare. Funderar på om jag ska köpa mig sådant där silver schampoo, så kanske jag får ur lite mer gult i ur håret. Får prata med min frisör om det tror jag och höra vad han tycker. Vet inte om jag ska göra ett försök till med blondering också kanske. Får se hur jag gör.


Så här mörk var jag från början, skillnad är det ju från då och nu.


Det här är resultatet efter första försöket.


Resultatet efter andra försöket. Fortfarande inte som jag vill ha det men betydligt bättre är det. Nu är jag i alla fall blond vilket jag inte blev efter första försöket. Svårt att ta en rättvis bild där man ser exakt hur det ser ut i verkligheten.

Jag kämpar på så gott jag kan med allting och med att försöka lösa min inkomst situation just nu. Det är tungt, jag saknar mamma mycket för hon fanns alltid där förut för mig när jag stötte på motgångar, hon stöttade mig och hon kunde lugna mig när jag blev upprörd, rädd och orolig, hon kunde trösta mig när jag var ledsen så som bara en mamma kan göra, hon kunde ge mig hopp om att saker och ting löser sig och hon fick mig alltid att känna tron på mig själv att jag klarar av saker om bara jag vill. Mamma talade alltid om för mig att jag var så duktig när jag tog tag i svåra saker. Nu får jag aldrig mer höra det längre men skulle behöva få höra det. Nu måste jag klara mig helt själv. Det gör ont och det är så svårt. Tur att jag är så envis i alla fall. Det är klart att Jennie stöttar mig ju så gott hon kan och utan henne hade jag inte orkat med någonting. Tog en break från allting under Pride veckan, för att bara försöka ha roligt och det behövde jag verkligen. Det gjorde att jag orkade ta tag i en massa praktiskt saker förra veckan i stället och den här veckan. Går och väntar på att få veta om det lönar sig med att jag gick med i Arbetslöshetskassan Alfa. Jag hoppas det för jag vill verkligen inte gå till Socialen.

Känner mig ensam och ledsen ikväll trots att Jennie är hemma. Man kan faktiskt göra det när man har sorg och det är inget konstigt. Saknar mamma och skulle vilja ha en kram av henne, jag skulle vilja höra hennes kärleksfulla röst och känna hennes doft. Min fina, fina mamma är borta för alltid. *Snyft* Det gör så ont i hjärtat ibland men det är inte så konstigt när det är hå i det. Ett hål som aldrig någonsin kommer försvinna.

I morgon börjar Jennie jobba igen. Då blir jag ensam på dagarna. men förhoppningsvis kanske bara under denna vecka. Har även tvättstugan direkt i morgonbitti så då blir det inte att ligga och dra sig i sängen och läsa morgontidningen inte. Då är dety upp och hoppa då Jennie stiger upp. Får se om jag kanske cyklar en sväng till graven efter jag har tvättat om det inte regnar förstås. Är ju risk för regnskurar nu ett par dagar men ändå växlande molnighet.

Vi hörs i morgon.

Kram Marie