I huvudet på Marisan!

Det finns inte längre några mänskliga rättigheter och inget människovärde heller längre. Jag tror inte på det i alla fall.   För det verkar som att AF inte kan göra mer för mig nu. Jag får inga pengar och jag kan inte få några jobb på egen hand. Känner mig så utanför, så förnedrad och så underskattad. Får regeringen verkligen ställa en funktionshindrad människa utanför arbetsmarknaden och utan inkomst? Jag kommer bli helt utanför allting och jag vet faktiskt inte vad jag ska göra? Känner ingen mening med någonting längre. Jag har inget att leva av och inget att leva för. Känns inte som om jag är värd någonting. Undrar om jag kanske skulle skriva till Stadsminister Fredrik Rainfelt och fråga vad fan de håller på med i regeringen? Men frågan är om det hjälper mig något. Kanske skulle försöka gå ut i media och berätta vad som händer med folk som mig? Men frågan är om det hjälper mig mer än att jag sprider ut vad regeringe håller på med. Tror knappas att regeringen tar sig i brasan och gör något i alla fall.   Nä, jag vet inte vad jag ska ta mig till, detta känns bara så över jävligt och jag kan knappt fatta att det är sant ens. Vad tycker ni att jag ska göra nu?

Jag har varit så rädd för att jag skulle få det så mycket värre om mamma dog och det sa jag flera gånger till henne innan hon dog och det är precis vad som har hänt nu. Hade jag inte haft Jennie som jobbar så hade jag helt enkelt hamnat på gatan. Jag hade inte kunnat betala hyran så det är den hemska saningen. Jag Marie Munther hade fått lov att bo på gatan. Så illa är det.

Marie


Dessa blommor kom Jennie hem med till mig idag till tröst. Jennie är så snäll och jag är så glad för att hon finns. Vet inte vad jag skulle göra utan henne. jag älskar dig så mycket gumman. Puss och kram.