Fredag - så nu får man gå på socialbidrag då?
Idag har jag varit på en snabb visit på graven. Blev inte så länge där eftersom jag var tvungen att skynda mig hem igen för att bråka med Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan. Jag har just blivit av med min inkomst. Skulle ju ha trätt in i fas 3 av jobb och utveckligsgarantin men eftersom jag inte är med i a-kassan så får jag inte mer aktivitetsstöd eftersom jag förbrukat mina 450 dagar. Jag är fortfarande skriven hos AF men det blir väl inte länge till det heller antar jag.
Hur kan man försätta en funktionshindrad människa utan inkomst. Får man göra så hur som helst? De säger att jag måste söka ekonomiskt bistånd/socialbidrag hos Stadsdelsförvaltningen men eftersom Jennie min sambo jobbar och tjäna pengar så kommer jag troligen inte få något därifrån heller. Dessutom så får jag ju nu 433 kr i månaden utbetalda i fem års tid av Länsförsäkringar. Jag får mammas pension eftersom hon är avliden.
Det är så mycket krångel med att söka pengar av soc för det snokar i precis allting. Alla konton alla sorters inkomster och i allting. De måste till och med veta min sambos inkomster fast hon inte kommer vara medsökande och det är för att vi är sammanboende. De på soc lägger sig i precis allting. Man måste kunna styrka allting man söker hos dem dessutom. De ska också ha inkomstbevis för flera månader tillbaka. Man måste till och med bevisa att man köpt busskort så man får pengarna i efterskott hur man nu ska kunna göra det när man inte har några pengar? Dessutom måste man vara aktiv på AF och stå till arbetsmarknadens förfoganden. Är man inte det så har de egen daglig verksamhet man måste gå på varje dag där man får sitta och söka jobb. Jag blir tokig på alla jävla regler och jag har så svårt att förstå mig på dessa regler överrallt. Jag orkar inteh ålla på och jag vet inte vad jag ska göra eller vart jag ska ta vägen.
Just nu känns det som det inte finns någon mening med någonting. Det är likabra att bli missbrukare, kriminell, bli hemlös och flytta ut på gatan eller dö. Så känns det. Skulle lika gärna kunna sluta äta och lägga mig i sängen och bli apatiskt! Det finns säker mer värde i att vara en grönsak än att leva på soc eller utan inkomst.
Får väl ta och förtidspensionera/sjukpensionera mig, det är ett alternativ till inkomst. Det är nog det enda jag kan göra nu. Tänkte också försöka gå med i a-kassan men frågan är om det hjälper överhuvudtaget?
När busskortet går ut typ den 24 juli så är jag låst hemma. Får väl bara köpa en remsa och åka i väg i yttersta nödfall. Annars får jag bara sitta hemma. och uggla. Det blir jätte skojigt. Nej inte alls!
Jag orkar inte med det här skiten nu mitt i all sorg och saknad efter mamma. jag orkar verkligen inte. detta kommer sluta med att jag måste lägga in mig på psyket.
Jag vet verkligen inte vad jag ska göra. Förr kunde jag vända mig till mamma och hon hjälpte mig men nu finns inte hon lägre. Håller på att tappa både gnistan och fotfästet helt och hållet nu. Jag känner mig inte speciellt uppskattad och inte värdefull heller.
Idag har jag gråtit, sedan varit arg och nu har jag gråtit igen. Jag mår inget vidare just nu. Dessutom saknar jag mamma otroligt mycket. Vad ska det bli av mig egentligen, vart ska jag sluta? Inom myndigheter finns det inget som heter människovärde överhuvudtaget och det innebär att man får behandla folk hur som helst tydligen.
Känner mig så ensam, så övergiven så liten och ynklig. Snälla mamma kom tillbaka till mig. Jag behöver dig nu.
Känns som om livet är helt slut nu!
Marie
Hur kan man försätta en funktionshindrad människa utan inkomst. Får man göra så hur som helst? De säger att jag måste söka ekonomiskt bistånd/socialbidrag hos Stadsdelsförvaltningen men eftersom Jennie min sambo jobbar och tjäna pengar så kommer jag troligen inte få något därifrån heller. Dessutom så får jag ju nu 433 kr i månaden utbetalda i fem års tid av Länsförsäkringar. Jag får mammas pension eftersom hon är avliden.
Det är så mycket krångel med att söka pengar av soc för det snokar i precis allting. Alla konton alla sorters inkomster och i allting. De måste till och med veta min sambos inkomster fast hon inte kommer vara medsökande och det är för att vi är sammanboende. De på soc lägger sig i precis allting. Man måste kunna styrka allting man söker hos dem dessutom. De ska också ha inkomstbevis för flera månader tillbaka. Man måste till och med bevisa att man köpt busskort så man får pengarna i efterskott hur man nu ska kunna göra det när man inte har några pengar? Dessutom måste man vara aktiv på AF och stå till arbetsmarknadens förfoganden. Är man inte det så har de egen daglig verksamhet man måste gå på varje dag där man får sitta och söka jobb. Jag blir tokig på alla jävla regler och jag har så svårt att förstå mig på dessa regler överrallt. Jag orkar inteh ålla på och jag vet inte vad jag ska göra eller vart jag ska ta vägen.
Just nu känns det som det inte finns någon mening med någonting. Det är likabra att bli missbrukare, kriminell, bli hemlös och flytta ut på gatan eller dö. Så känns det. Skulle lika gärna kunna sluta äta och lägga mig i sängen och bli apatiskt! Det finns säker mer värde i att vara en grönsak än att leva på soc eller utan inkomst.
Får väl ta och förtidspensionera/sjukpensionera mig, det är ett alternativ till inkomst. Det är nog det enda jag kan göra nu. Tänkte också försöka gå med i a-kassan men frågan är om det hjälper överhuvudtaget?
När busskortet går ut typ den 24 juli så är jag låst hemma. Får väl bara köpa en remsa och åka i väg i yttersta nödfall. Annars får jag bara sitta hemma. och uggla. Det blir jätte skojigt. Nej inte alls!
Jag orkar inte med det här skiten nu mitt i all sorg och saknad efter mamma. jag orkar verkligen inte. detta kommer sluta med att jag måste lägga in mig på psyket.
Jag vet verkligen inte vad jag ska göra. Förr kunde jag vända mig till mamma och hon hjälpte mig men nu finns inte hon lägre. Håller på att tappa både gnistan och fotfästet helt och hållet nu. Jag känner mig inte speciellt uppskattad och inte värdefull heller.
Idag har jag gråtit, sedan varit arg och nu har jag gråtit igen. Jag mår inget vidare just nu. Dessutom saknar jag mamma otroligt mycket. Vad ska det bli av mig egentligen, vart ska jag sluta? Inom myndigheter finns det inget som heter människovärde överhuvudtaget och det innebär att man får behandla folk hur som helst tydligen.
Känner mig så ensam, så övergiven så liten och ynklig. Snälla mamma kom tillbaka till mig. Jag behöver dig nu.
Känns som om livet är helt slut nu!
Marie
Kommentarer
Postat av: Linda
Tycker verkligen jätte synd om dig. Du verkar drabbas av allt just nu. Men om du får pengar från soc måste du då inte vara arbetsökande hos arbetsförmedlingen? Hoppas på att allt löser sig. Vet det är inte lätt att leva i detta samhälle. Man är inte vatten värd. Men jag önskar dig lycka till
Trackback