Måndag
Det har varit en oerhört jobbig dag idag. Har varit ledsen men jag har inte gråtit. Har bara suttit hemma hela dagen. Har inte orkat något mer.
Har antagligen blivit osams med den jag trodde var min stora förebild. Hon tycker jagbesvärar henne med mitt dåliga mående när jag bara söker lite empati och tröst. Hon tycker inte det är upp till henne att hjälpa mig igenom mina problem och det är de inte heller. Men grejen är att hon inte bryr sig ett endaste dugg. I alla fall så upplever jag det så när hon aldrig svarar längre på ett endaste mail jag skickar. Skriver nog för ofta men jag försöker att inte skriva så himla ofta.
Jag är rädd att jag nu sumpat allting, nu verkar hon ha tappat hela sitt förtroende för mig. Hon skickade till och med sin agent till att försöka prata med mig idag. Han mailade mig och bad om mitt telefonnummer och jag blev förstås skit skraj. Det är verkligen inte läge att bli utskälld just nu. Det jag behöver just nu är förståelse, tröst, omtanke, värme och kärlek men det känns som ingen bryr sig mer än Jennie och det räcker inte bara med henne. Detta är så jobbigt och det gör så ont. Jag saknar mamma så jag vet inte vart jag ska ta vägen snart. Ju längre tiden går ju jobbigare blir det.
Snälla förlåt för att jag är så svår just nu men jag rår inte för det när jag mår så här. Förlåt för det jag skrev på Facebook det var jättedumt. Jag är så impulsiv i bland och speicellt när jag har det svårt. Jag vill inget illa och jag vill inte förstöra något. Kanske är bäst att jag tar bort dig som vän på Facebook för din skull. Ska nog ta bort hemsidan också. Får lov att ta dessa konsekvenser för mitt handlande. Du ska inte behöva besväras mer av mig. Ska ta bort din mailadress från min adressbok i mitt mailprogram också.
Jag har varnat dig för att jag kan bli intensiv och har bett dig säga till när jag blir för mycket. Nu har du gjort det. Jag är så ledsen för att det blev så här. Men det här blir bäst för dig. Vill inte förstöra mer för dig.
Förlåt för att jag försökt vara en vän.
Marie
Har antagligen blivit osams med den jag trodde var min stora förebild. Hon tycker jagbesvärar henne med mitt dåliga mående när jag bara söker lite empati och tröst. Hon tycker inte det är upp till henne att hjälpa mig igenom mina problem och det är de inte heller. Men grejen är att hon inte bryr sig ett endaste dugg. I alla fall så upplever jag det så när hon aldrig svarar längre på ett endaste mail jag skickar. Skriver nog för ofta men jag försöker att inte skriva så himla ofta.
Jag är rädd att jag nu sumpat allting, nu verkar hon ha tappat hela sitt förtroende för mig. Hon skickade till och med sin agent till att försöka prata med mig idag. Han mailade mig och bad om mitt telefonnummer och jag blev förstås skit skraj. Det är verkligen inte läge att bli utskälld just nu. Det jag behöver just nu är förståelse, tröst, omtanke, värme och kärlek men det känns som ingen bryr sig mer än Jennie och det räcker inte bara med henne. Detta är så jobbigt och det gör så ont. Jag saknar mamma så jag vet inte vart jag ska ta vägen snart. Ju längre tiden går ju jobbigare blir det.
Snälla förlåt för att jag är så svår just nu men jag rår inte för det när jag mår så här. Förlåt för det jag skrev på Facebook det var jättedumt. Jag är så impulsiv i bland och speicellt när jag har det svårt. Jag vill inget illa och jag vill inte förstöra något. Kanske är bäst att jag tar bort dig som vän på Facebook för din skull. Ska nog ta bort hemsidan också. Får lov att ta dessa konsekvenser för mitt handlande. Du ska inte behöva besväras mer av mig. Ska ta bort din mailadress från min adressbok i mitt mailprogram också.
Jag har varnat dig för att jag kan bli intensiv och har bett dig säga till när jag blir för mycket. Nu har du gjort det. Jag är så ledsen för att det blev så här. Men det här blir bäst för dig. Vill inte förstöra mer för dig.
Förlåt för att jag försökt vara en vän.
Marie
Kommentarer
Trackback
