I huvudet på Marisan!

Idag har jag varit på AF på morgonen. Var tvungen att vara med på ett informationsmöte som handlar om tredje fasen i Jobb och Utveckligsgarantin som jag tillhör. Jag har nämligen gått in i tredje fasen och nu måste jag tillbringa dagarna hos en annordnare via staten. jag måste jag någon samhällsnyttgit medan jag väntar på att min SIUS ska hitta jobb till mig. Så på torsdag ska jag träffa min SIUS och då måste jag titta i en pärm och välja ut en anordnare som jag ska vara hos varje dag. Vilka tider och hur många timmar varje dag jag ska vara där kommer jag överrens med min annordnare om sedan. Får se vad som händer. Måste i alla fall vara ledig vecka 31 då jag ska på Priden eller i alla fall onsdag, torsdag och fredag den veckan.

Nu har man verkligen sjukit så långt antar jag att nu ligger man på samma nivå som typ kriminella och missbrukare och invandrare. Man får väl typ göra sådant som föredetta kriminella får göra när de precis kommit ut från fängelser eller föredetta missbrukare som ska slussat ut i samhället och i arbetslivet och hitta tillbaka till livet igen eller sådan som invandrare får göra som precis kommit till Sverige och inte kan svenska. Jag vet inte men det känns så här i alla fall.

Man får alltså sysselsättningar av en anordnare (arbetsgivare) som annars inte skulle utföras för att höja livskvalitén. Anordnaren får alltså hitta på arbetsuppgifter åt en, sådan som inte finns för man får inte vara en exta arbetskraft eller så får man göra sådant som andra inte hinner med att göra typ. Anordnaren får 228 kr per dag eller vad det var för att jag är där av försäkringskassan.  Exempel på vad det är för sysslor vet jag inte ännu, men berätta mer när jag vet. Jag antar att i alla fall att det är så här jag ska värdera mig nu och att det handlar om någon slags arbetsträning. Men jag vet att det kan vara antingen hos privata eller offentliga arbetsgivare, sociala företag, eller hos ideella organisationer. Varje sysselsättningsperiod för pågå i högst två år. Man ska samtidigt söka jobb och ha regelbunden kontakt med AF. Man får någon slags handledare hos anordnaren och anordnaren ansvarar för ens arbetsmiljö pch nödvändig arbetsutrustning.

Ja kära nån, får se vad det kommer bli av detta. Hoppas jag hittar något i pärmen som kan passa mig och som kan vara roligt att sysselsätta sig med. Inte konstigt att jag känner sig omyndighetsförklarad och inte speciellt mycket värd längre. Jag känner mig ganska korkad och värdelös som inte kan klara av ett normalt jobb eller en normal utbildning för att jag har ett funktionshinder som hindrar mig. Vilket jag egentligen inte rår för.

Önskar att mamma var i livet så hon kunde tala om för mig att jag inte alls är vädelös och mindre värd för att jag nu hamnar i detta. Hon har sagt det till mig en gång förut men skulle behöva få höra det igen av henne. Hon sa att jag inte fick känna så här som jag gör nu. men jag gör det i alla fall. Saknar dig så mycket mamma. Vill att du ska komma tillbaka.  

Nu är jag lite ledsen känner jag och jag känner mig väldigt liten och ynklig, men jag har inte tid med det för jag måste bege mig till Jennies jobb för vi ska åka vidare in till stan och gå på bio i kväll med hennes skräckfilmskompisar. Vi ska se "Drag med to hell" på Filmstaden Sergel. Detta kommer nog muntra upp mig lite och få mig att inte tänka på detta just nu.

Kram Marie