I huvudet på Marisan!

Idag har vi inte gjort så himla mycket. Tog en promenad och sedan har vi ätit och tittat på tv. Har just duschat och nu skriver jag blogg. I morgon ska jag ut till Siggesta Gård ute på Värmdö och gå på allsångskonsert i logen. Det är nämligen Nanne Grönvall som är kvällens gäst och det ska bli jättekul att se henne för det var så länge sedan. Jag åker ut ensam för Jennie jobbar.

Nu har det börjat kännas som om jag skulle vilja ringa mamma och prata lite med henne för det var så länge sedan vi hördes av men det går ju inte. Känns hårt och tungt. Saknar mamma så mycket. Det kommer bli litej obbigt när jag fyller år och ingen mamma ringer och grattar mig. Ännu jobbigare blir det till jul då jag inte kommer fira den med henne, vilket jag har gjort varenda jul utom en gång tidigare då vi åkte till Hallsberg och firade jul med Jennies familj/släkt. Kommer bli jättekonstigt med en jul utan mamma.

Tänker visa lite äldre bilder på mamma som är ganska fina med tanke på att hon sällan lyckades bli bra på bild. Bilder där hon var lite yngre. Mammas sambo sa en gång att mamma som ut som en 40-tals filmstjärna när han träffade henne. Hon älskade 40-tals stilen och hade bara sådana kläder. Kort tjol, högklackat och långa naglar. Naglarna höll hon på och fixa med så länge jag kan minnas. Hon var mån om sitt utseende.


Min älskade mamma när hon gick kock utbildningen.


Här är mamma på jobbet.


Fina, fina mamma!


Mamma ca 2 år innan hon dog.

Mamma var en jättefin människa. Hon var världens snällaste och ställde alltid upp jämt. Mamma var sådan att hon tänkte alltid mer på alla andra runt omkring sig än på sig själv. Mamma var en god lyssnare och en fin vän. Hon var så smart och så klok. Hon kom alltid med så smarta förslag och gav så bra råd. Mamma hjälpte många människor. Hon var duktig på att laga mat och hon var en hejare på att laga saker. Vad det än var som gick sönder så sa hon. Det lagar jag. För det mesta lyckades hon också. Hon till och med grejade och bytte saker bilen själv. Hon fixade el grejer hon lagade proslin, hon stoppade och klädde om möbler, hon gjorde allt själv. Mamma var duktig på att sy och sydde mycket gardiner själv. När hon var yngre alltså när jag och min bror var små så stickade hon till oss och virkade mycket dukar och sedan broderade hon en hel del tavlor. Var sällan hon bad om hjälp utan hon skulle fixa allt själv. Mamma var så envis och gav sig inte heller i första taget.

Mamma var inte heller den som klagade eller gnällde på någonting utan hon tog allting som det var eller med en klackspark. Hon blev sällan orolig för någonting när det gällde henne själv. Hon oroade sig mer för hur det skulle gå för andra med saker och ting eller om man var sjuk. 

Mamma var en underbar mamma och jag har så många positiva minne av henne. Visst det finns tider då mamma inte alls fanns tillgänglig för mig, men under mitt vuxna liv har hon alltid funnits hela tiden. Nu finns hon inte mer och det gör ont. Vill att mamma ska komma tillbaka. Jag vill höra hennes röst, hennes skratt, känna hennes doft och krama henne hårt och länge. Ibland känner jag mig så ynklig och liten. Känner mig som en liten flicka som skulle vilja krya upp i mammas knä. Känner mig ensam fast jag har både Jennie, min bror, min pappa och min moster. Ingen kan ersätta mamma och det kommer aldrig bli samma sak igen som när mamma levde.

När mamma dog så dog även en bit av mig med. Den biten har gjort ett stort hål i mitt hjärta. Ett stort hål som alltid kommer finnas där och jag vet inte om det någonsin kommer finnas någon eller något som kommer kunna fylla igen det hålet. Det kommer förbli ett hål. Kanske hålet minskar med tiden men det kommer aldrig försvinna helt.

Jag har inte gråtit på länge och jag vet inte varför. Jag har ju så svårt att gråta så det kommer väl när det kommer antar jag. Men det vore skönt att få gråta lite oftare men jag är glad i alla fall att jag inte är sådan som gråter hela tiden så fort jag tänker på mamma eller pratar om henne för det skulle vara lite jobbigt.

Livet går vidare vare sig jag vill eller inte och jag försker så gott jag kan att gå vidare men det är inte speciellt lätt. Jag antar att det inte behöver vara det heller.

Jag älskar dig mamma

Kram Gumman (Marie)