I huvudet på Marisan!

Idag har jag varit hemma nästan hela dagen, vi började faktiskt med att äta frukost på balkongen för på morgonen är det ingen sol där och då är det jätteskönt att sitta där. Går även bra att sitta där på kvälleen också för då är solen borta men mitt på dagen är det olidligt hett där ute. Har vilat mina brända axlar. Man orkar inte vara i solen varje dag när det är så här varmt. Var bara en kort sväng till affären och handlade och för att hämta ett paket. Faktum är att jag höll på att svimma nästan innan jag var hemma. Dels var det fruktansvärt hett, sedan var jag hungrig och så bar jag på ganska tunga matkassar. Hade druckit en hel flaska vatten i alla fall som jag köpte på vägen till affären.

De har varit här från electrolux och lagat frysen/kylen igen. För efter de var här sist för en dryg månad sedan och bytte processorn så har den gått i ett streck utan att slå av mellan varven. Nu verkar det funka som det ska. i alla fall. 

Jag hoppas verkligen att den här värmen ger sig lite snart. Skulle vara skönt om det blev lite svalare i några dagar. Man orkar inte någonting när det är så hett. Dessutom kan det gott regna på nätterna tycker jag så naturen får lite vatten. Börjar nog bli ganska torrt nu tror jag.

Jag har ställt en bild på mamma i bokhyllan som står vid min säng så det sista jag ser innan jag somnar är mamma och det första jag ser när jag vaknar är mamma om jag ligger åt det hållet. Känns fortfarande väldigt konstigt att hon inte finns längre. Det är så svårt att fatta. Kommer nog alltid vara svårt att förstå.

Skänker en liten tanke till Michael Jackson som också precis dött. Ha var en stor artist även om han verkade ganska skum. Han gjorde många sköna låtar när han var yngre och han var en hejare på att dansa. Idag i tidningen står det att det antagligen är 12 stycken fans till honom som har tagit sitt liv på grund av sorgen efter hans död. Men undrar om det är sant jag. Han var en levande legend i alla fall. Tänder ett ljus för honom som ska brinna i evighet.

Kram Marie

    

Idag har vi tillbringat hela dagen på Lilla Essingen där en go vän till mig bor. Först har vi legat på stranden några timmar och badat. Det var ganska kallr i vattnet men skönt för det svalkade bra. Sedan gick vi upp en stund till min vän så vi fick se hur hon bor och hälsa på hennes fina katthane. När vi varit uppe hos henne en stund blev vi hungriga så vi gick ner till pizzerian och käkade. Sedan åkte vi hem och det blev att hoppa rakt in i duschen. Nu tar vi det lugnt för man orkar inte så mycket mer när man varit ute hela dagen.

I morgon kommer electrolux hem till mig och tittar på min frys som fortfarande inte funkar som den ska. Det var här för en månad sedan och bytte processorn som lagt av då fick de igång den igen. Men grejen är att den går hela tiden utan att slå av mellan varven och så ska det inte vara.

Har knappt tänkt på mamma alls idag bara ett par enstaka gånger. Lite skönt faktiskt att glömma kortare stunder faktiskt.

Jag har lyckats bränna mig väldig mycket på axlarna så nu sitter jag med en blöt kall handduk. Lindrar litegrann i alla fall.
Hoppas det kommer kännas bättre i morgon.

Kram Marie

Idag har jag och Jennie varit nere på stranden i Farsta i några timmar. Har badat två gånger. Blev sommarens första dopp. Var skönt att vara där. Vi låg ett tag i solen men sedan flyttade vi in till skuggan för det blev för varmt speciellt för Jennie som inte vill bada och svalka sig.

På vägen hem så gick igenom inne centrumet i Farsta för det var svalare där och då gick vi förbi min favorit klädesbutik Axelsson och jag kan inte gå förbi den utan att gå in och titta för de har så mycket snyggt där. Gick ut därifrån med två tröjor i en påse. Det är farligt att gå förbi den butiken för mig. Det finns två butiker till som jag handlar kläder på och det är Kappahl och Lindex. Dessa tre butiker är de enda butikerna jag köper nya kläder på när jag inte handlar på secend hand eller loppis.  

Har blivit en del tröst shopping den senaste månaden nu efter mamma dött och jag vet inte varför. Kanske är en vanlig reaktion och handlade efter en förlust. Har köpt en massa kläder vilket jag aldrig brukar göra annars eller har haft råd med eller haft samvete att handla tidigare. Om jag handlade något så var det bara som sagt på secend hand jag hadlande. Dock en underkläder dårå. Annars gick jag i samma trasor till de nästan ramlade av mig. Så så nya kläder är inget jag tidigare prioriterat, men nu känns det kul att köpa nya kläder och jag kan göra det utan att få dåligt samvete och sedan försöker jag väl trösta mig lite med det även om jag vet att det inte hjälper. Jag handlar inte överdrivet mycket om man säger så och jag tror inte det kommer bli något beroende heller av det.

Vi kunde inte vara kvar hela dagen på stranden eftersom vi har tvättid idag och det håller vi på med nu att tvätta och snart blir det mat. Blir pastasallad för vi orkar inte äta något varmt när det är så här hett.

Får se om det är någon bra film på tv i kväll, annars har jag lite tidningar att läsa.


Här är tröjorna. Fina va? Inga finkläder direkt med vardags fint är det ändå. Jag älskar militärgrönt och även ljusgrönt, men inte allt grönt och rosa gillar jag också. Men inte grisrosa utan gammelrosa ska det vara typ eller mörkrosa. Även lila gillar jag fast mest ljuslila.

Ha en skönt kväll då det blivit lite svalare.

Kram Marie

Idag är det varmt. Synd att man har så långt till närmasta sjö, för det hade varit skönt att slänga sig i plurret. Men får ta det en annan dag. Kan ju ta en iskall dusch iofs, det svalkar ju lika mycket. Började morgonen med att bada min katt som mjällar så mycket. Jag har ett speciellt katt mjäll schampoo till henne + att hon får olja i maten varje dag som ska vara bra för huden men tycker inte det hjälper så mycket.

 
Min katt Spookie ute i värmen på min enormt fula balkong.

Har cyklat till Skogskyrkogården idag tillsammans med min sambo och besökt min mamma som ligger begraven där. Det var inte så långt som det först verkade när jag tittade på kartan igår. Kyrkogården är så himla stor. Lägger in en karta över kyrkogården så får ni se hur stort det är. Mamma ligger ungefär där det står 14 E på kartan. Det går en buss in till kyrkogården buss 183. Finns en busslinga, men den bussen går bara på helgerna så man får väl åka den sedan till vinterna då man inte kan cykla.  När vi kom till mammas grav så hade inte stenen kommit ännu, men jag satte dit mina blommor i alla fall som jag hade köpt med mig och tog ett kort på graven. Vi passade även på att åka och titta på alla fem kapell som finns på kyrkogården. Inga är öppna men det var fint att se dem ändå.

Sedan ligger ju Greta Garbo begraven på Skogskyrkogården också så vi passade på att se den med. Det är så fint på Skogskyrogården och det var en underbar utflykt dit trots att det är väldigt varmt. Tur att det är mycket träd där för det betyder mycket skugga. Men det betyder också att det inte blåser så mycket i stället men man kan ju inte få allt.

Här kommer lite bilder.

Här är då kartan över kyrkogården.



Mammas grav.


Greta Garbos grav.


Uppståndelsekapellet


Skogskapellet


Här ser vi Trons kapell och längre till vänster ligger Hoppets kapell, Heliga korsets kapell och Skogskrematoriet.


Här är Visitor Center där man kan hämta information om Kyrkogården, fika på cafét och titta på utställningar.


Här sitter Jennie min sambo och fikar vid Skogskapellet.


Här sitter jag också och fikar vid Skogskapellet.

Det blir en lugn kväll kanske vi ser något bra film eller något. Ska visst bli lika varmt i morgon så då får det bli stranden.
Nu ska jag gå och ta ut en sticka i foten som jag fick när jag tog bild på min katt ute på balkongen.

Kram Marie

Idag har vi varit i stan nästan hela dagen. Varit runt på några secend hand butiker. Vi fyndade faktiskt lite. Min sambo hittade en gossedjurs gris, ett par byxor och en bok och jag hittade en sverige docka + ett par tre kvartsbyxor. Sedan har jag varit och klipp mig. Nu är jag jätte kortklippt och sommar fin. Mitt hår växer som ogräs så på sommaren brukar jag ta det ordentligt kort för att det ska hålla ett tag. Vad tycker ni? Det ser alltid lite konstigt ut när det är precis nyklippt tycker jag. Brukar se bättre ut efter några dagar då det växt ut några mm till en centimeter.



Ja jag vet att jag är röd på halsen och att jag fått två myggbett. Skrev ju om dem i ett tidigare inlägg och jag kan inte begripa var jag fått dem? Har ju inte varit där det finns mygg liksom. Det är föresten mammas guldhalsband ni ser som jag bär. Har även ett arband som har suttit på armen sedan dagen då mamma dog. Har inte tagit av det end enda gång, men halsbandet tar jag av mig då jag ska sova. Mamma bar ju fölovningsringen också som är guld men den vill jag inte bära + att hon hade en guldklocka. Men den vill jag inte heller bära för dels är den lite för liten för mamma är var så smal om handleden och dels så tycker jag inte om att bära klocka. Har vant mig vid att vara uten så den använder jag inte. Men halsbandet och armbandet vill jag använda för det känns bra att göra det trots att det är guld. Har ju alltid tyckt att det känt tantigt med guld men nu gör det inte det längre men det kanske beror på att det är mammas guld jag bär. Här ser ni armbandet. Även en bild på klockan och ringen.





Annars har det känts ganska okej idag faktiskt. Har inte tänkt så mycket på mamma utan gjort det jag tycker om att göra i stället som att gå på secend hand butiker eller loppisar.

I morgon funderar jag på att cykla till graven. Måste undersöka vilken väg som kommer bli närmast att cykla och sedan vill jag se om gravstenen har kommit på plats ännu. Jag hoppas det. Kommer ta kort på graven när stenen kommit på plats och lägga in den här. Kommer även vara bra bildmaterial till min minnessida om mamma. Jag gillar bilder. det är kul med mycket bilder. På något sätt så säger bilder så mycket mer än ord. Får se om det blir en tur till graven i morgon eller om jag hittar på något annat. Kanske bara åker ner till stranden och eventuellt tar sommarens första dopp också.

Tar dagen som den kommer.

Kram Marie

Idag har jag haft en fin dag ute på Fjäderholmarna tillsammans med min sambo. Skönt att sommaren äntligen kommit och som det är nu, så är det precis lagomt varmt.

Angående mitt förra blogg inlägg so jag skrev i natt så var jag väldigt arg, men nu vet jag hur det ligger till och det känns helt okej. Alltså jag vet inte varför jag blir så himla arg och varför all vrede går ut över min stackars kompis? Egentligen borde jag nog vara arg på mamma, för det är hon som har lämnat mig, det är hon som har övergivit mig och svikit mig, men tyvärr går det av någon anledning ut över fel person. Kanske för att hon är den hon är och för att hon gör som hon gör. jag tycker egentligen så mycket om henne och jag vill inte något illa. Blir så arg på mig själv för att jag gör så här. mot henne för det är inte rättvist. Jag borde ta ut vreden och besvikelsen på min mamma i ställetm en jag vet inte hur jag ska kunna göra det när hon inte finns. Jag hoppas det kommer bli bättre med tiden i alla fall och du min vän försök att inte ta åt dig så mycket av vad jag skriver eller säger när jag är arg, för mycket är inte riktat till dig personligen. Dessutom är du helt perfekt precis som du är. Om jag ska vara ärlig så är jag nog väldigt  rädd att jag ska förlora dig också. Hoppas du inte uppfattar mig som helt schizofren eftersom jag svänger så upp och ner. Ena stunden är jag en snäll liten ängel och i nästa är jag jätte elak. Jag brukar inte vara så här, det är inte likt mig alls. Du vet hur jag brukar vara och att jag är en väldigt snäll och omtänksam person innerst inne.

Det har tagit mig väldigt hårt det här med mammas bortgång och det är så svårt att förstå att hon är borta för mamma är fortfarande så verklig för mig, men ändå så är hon borta och jag får aldrig mer se henne, aldrig mer krama henne, aldrig mer höra hennes röst, aldrig mer ropa mamma och det gör så ont. Jag behöver min mamma och jag vill att hon ska komma tillbaka till mig. Kommer nog aldrig kunna bli av med den smärta jag bär inom mig, men jag hoppas att jag kommer kunna lära mig leva med den så att jag kan må bra ändå. Jag vill må bra, jag vill skratta, jag vill känna att jag lever, jag vill vara lycklig. Jag vill bli älskad och jag vill att du coh mina andra vänner ska bry sig om mig nu. jag behöver er.

Jag behöver en kram, jag behöver tröst, jag behöver få frågan, hur mår du? Jag behöver känna att folk tänker på mig. Jag behöver få känna att jag inte är ensam. Jag behöver kärlek, jag behöver värme och framför allt behöver jag känna mig bekräftad i alla fall väldigt mycket just nu. Har ju ingen mamma som kan bekrfäta mig längre, som kan tala om att jag duger som jag är, att jag är duktig, att jag är fin och att jag jag är älskad. Jag känner mig så himla liten och ynklig.
.
Älska mig mest när jag förtjäna det minst för då behöver jag det bäst.

Marie

Jag kan inte sova för en viss person håller på att gå mig på nerverna när hon skiter totalt i att min mamma har dött. Jag har aldrig någonsin blivit så sviken och sårad av en människa förut som jag blir av dig när du inte bryr dig ett jävla skit om hur jag mår. Jag kan tala om att jag skiter fullstädigt i nu att din bästa vän dog, men då gjorde jag inte det. Jag tror inte ett dugg på att ni var själasystrar utan det är något som du har hittat på efter hon dog. Jag ångrar att jag berördes så starkt av dina ord till din vän och tog kontakt med dig. Det var ett stort misstag och jag tar tillbaka alting jag har sagt till dig. Du är inte värd någon kärlek, värme eller empati när du inte kan ge någonting tillbaka. Den enda du kan bry dig om är dig själv och ditt jävla ego. Jag har försökt se dig som en normal människa för att jag vill att du ska vara normal men det är du inte. Du är allt annat än normal. Det är inte så konstigt för man vet ju vem du brås på.

Du har så ofta sagt att jag är så snäll, tackat mig för att jag finns, tacksamt tagit emot allting jag har gett dig, kallat mig finaste ängel, sagt att jag är en hjälte, att jag är så duktig och att jag hjälper till. Men allting du har sagt till mig har bara varit en massa tomma ord. Ingenting betyder någonting. Jag är inte snäll längre när jag blir totalt ignorerad. Spelar ingen roll vad jag än skriver till dig så ignorerar du mig och speciellt nu efter min mamma har dött. Nu skiter du fullständigt i mig.

Vad är det frågan om?

Varför är du så svår?

Vad gör jag för fel?

Vad är det för fel på dig?

Varför säger du inte ifrån?

Varför reagerar du inte på någonting?

Har du aldrig några åsikter?

Tänker du ingenting?

Vem är du egentligen?

Vad är du rädd för?

Vem är det som har problem? Du eller jag?

Varför ignorerar du mig?

Kan du reagera någon gång? Jag orkar inte gå i ovisshet, det är bättre att bli sårad genom att få veta saningen än att inte få veta något alls. Bli arg det är okej och skriv av dig allting eller så tycker jag vi borde träffas någonstans och rensa luften. Det här går inte längre. Det viktiga för mig är att jag får veta hur det ligger till, varför du ignorerar mig och om du vill ha något mer med mig att göra eller inte.

Ärlighet vara längst.

Marie

Idag har det varit en fin och varm sommardag. Har varit hemma mest hela dagen och tagit det lugnt. Var en kort sväng till affären bara. Skulle önska jag kunde sitta på min balkong på dagarna när jag är hemma men det är för varmt då jag har solen som ligger på väldigt många timmar. Ska försöka få tag i ett parasoll tror jag.

Har för en stund sedan suttit och tittat ut en smidig väg att cykla från mig i Stureby till Skogskyrkogården där mamma nu ligger begraven. Det är väldigt smidigt att åka t-bana en station till Svedmyra och sedan ta bussen till Skogskyrkogården men sedan blir det en jäkla bit att gå för att komma till graven. Det är så enormt stort på Skogskyrkogården. Det finns en busslinga som går in i kyrkogården men dessa bussar går bara på helgerna. Vill man ta en långpromenad så går man från tunnelbanan och då kan man åka dit när som helst. Vill man inte gå så kan man åka dit på helgena och ta bussen eller som jag tänkt i alla fall nu i sommar att cykla. jag ska cykla dit en gång den vägen jag har tittat ut och se hur längt det känns och så ska jag nog testa och cykla tillbaka den vägen som bussen går från Skogkyrkogården till Svedmyra för att se hur långt det känns. Då kan jag sedan avgåra vilken väg som känns närmast. Ska ta detta en dag då det är fint väder så kan man även ta med sig lite fika att avnjuta när man kommer fram eller innan man åker där ifrån.

Jag har idag mailat några kompisar för att höra om de har lust att ses för nu känner jag att jag borde orka med att vara lite social. Tror också det är bra att träffa vänner också och inte bara vara för mig själv eller med min sambo. Får se om någon hör av sig, för det har ju varit dåligt med det. Ingen har direkt brytt sig förutom ni som läser här inne och som har komenterat mina blogginlägg förstås. Tack för att ni skriver. Det värmer och det bekräftar att det finns de som läser min blogg.

I morgon ska vi eventuellt ut till Fjäderholmarna för att se en barnteater som vi blivit inbjudna till. Är det fint väder så blir det en mysig utflykt. Jag har föresten fått sommaren första myggbett. Men jag fattar inte hur jag fått dem för jag kan inte minnas att jag varit där det funnits mygg ännu i sommar. Men två myggbett har jag i alla fall och det kliar.
 
På något sätt känns det nästan som jag måste komma på något att skriva om mamma varje dag i bloggen eftersom det just nu handlar om mitt sorgbearbete, men jag vill inte alltid skriva något om hur jag mår eller känner. Jag mår okej idag och då vill jag inte sitta och känna efter om det känns jobbigt för att kunna skriva det i bloggen. Men samtidigt så blir jag lite rädd för om jag inte alltid skriver något om min sorg så kommer folk tröttna på att läsa här inne och det vill jag inte. Borde kanske inte ha så högt krav på mig själv antar jag men det är svårt att låta bli eftersom jag vill att folk ska läsa här inne.

Jag håller också på att planerar lite för min minnessida om mamma i huvudet bara. Har inte tänkt sätta mig och göra något just nu utan det tänkte jag försöka ta tag i en dag då det regnar och är riktigt dåligt väder. Men fundera kan man ju alltidd göra på hur man ska lägga upp det hela. Så det har jag börjat med i alla fall.

Håller ju också på att läsa boken Sorgbearbetning. Vet inte ännu om den kommer hjälpa mig men jag hoppas det.

Kram Marie

Idag var det den där gravsättningen som jag så länge pratat om. Det gick ganska fort. Hålet som var 1 meter djupt var redan grävt så hon som var där från kyrkogårdsförvaltningen kom med mammas urna och så fick mammas sambo sänka ner den i hålet. Vi fick ta ett sista förväl samtidigt som vi fick ta en spade jord och hälla ner i hålet. Nu är mamma i jorden och jag hoppas hon får frid och att hon har det bra där hon är nu hos mormor. Hon har nog inte svårt att andas mer och nu kan hon klara vad som helst. Tror nog att mamma och mormor spelar golf där de är nu eller något.

När jag stod där och tittade ner i hålet så var det så svårt att fatta att det var mamma vi begravde, för mamma är fortfarande så verklig för mig liksom även om jag nu inte sett henne på en hel månad. Så svårt att fatta att hon är borta ibland. Men jag saknar henne mycket och det gör så ont i mellanåt.

Sedan är detta var över vilket tog kanske bara högst en halvtimme så åkte jagi n till stan för att möta upp min sambo. Hon fyller ju år idag. Min sambo åkte in till stan för att möta upp sin farmor & farfar som kom med en bussresa uåå till Stockholm från Hallsberg, så vi har var hela dagen med dem. Vi började med att äta och sedan så gick vi bort mot gamla stan och förbi slottet och tillbaka. När vi lämnat av dem på centralstatioenen och sett till att de kom på bussen ordentligt så åkte vi vidare ut till Djurgården, till restaurangen Blå porten för att umgås en stund med en kompis där som också fyller år idag. Vi åt lite mat och satt och pratade. Han blev jätteglad att vi kom. Vi kom hem ganska sent och nu är jag helt slut. Skönt att ha något att göra hela dagen tycker jag.

Nu ska jag sova.

Kram Marie



Så här ser urnan ut fast det är ett kors på toppen i stället för facklan.

Vilken fin sommardag det har varit. Dagen började lugnt då vi tittade färdigt på sista filmen vi hade hyrt, sedan så var vi ute och cyklade dels för att lämna tillbaka filmerna i Bandhagenoch för att fortsätta till biblioteket i Högdalen. Sedan har vi varit där i Högdalen ett tag och kollat lite i affärerna de få som finns. När vi kom hem blev det att ta tag i lite städning för vi får besök i morgon av min sambos farmor & farfar + att jag ska iväg på gravsättningen. Det krockar lite men det får det göra. Gravsättningen kommer ju inte ta hela dagen.

Nu när jag bloggat färdigt så ska jag börja tänka på att laga middag.

Mamma finns hela tiden i mina tankar och det är svårt att fatta att hon är borta. För mig är hon fortfarande så verklig liksom. Saknar mamma väldigt mycket.

Jag blir fortfarande väldigt irreterad på att man ignorerar människor med sorg. Inte en käft som ringer och frågar hur man mår eller skickar ett mail liksom. Särskilt jobbigt är det när man vet att man har folk omkring sog som verkligen förstår och dem hör man inte ett ljud ifrån. Känns verkligen som ingen bryr sig. Blir nog en tung sommar. Önskar jag hade pengar så man kunde resa bort någonstans ett par veckor. Skulle vara skönt. Jag vill åka till Grekland. Har länge velat åka dit.

Men det får bli en annan gång om eller när det finns pengar. Får fortsätta drömma ett tag till.

För övrigt har det varit en ganska bra dag idag ändå. I morgon blir det säkert lite tungt antar jag. Får ta det då.

Kram Marie 

Idag började jag och min sambo morgonen med att titta på en av filmerna vi hyrde häromdagen. Sedan gick vi ut i gräset en stund med min katt, men hon ville inte vara ute alls. Så vi gick in med henne igen. Vi satte oss en stund på balkongen och läste i stället men efter en stund frågade jag min sambo om vi skulle hitta på något. Vi åkte en sväng till IKEA. Gick en runda där men hittade inget speciellt. Köpte bara varsin lite råtta. (litet gossedjur) De var så söta. Sedan gick vi över till Heron City och åt mat. Vi tog en sväng in på Media Markt som ligger där och jag köpte en DVD box. Sedan åkte vi hem  för jag fick en sådan Migrän och nu har vi precis tittat på en till av filmerna vi hyrde.

Har inte haft så mycket tid att tänka på mamma idag även om hon hela tiden finns i tankarna och det gör ont i bröstet och i hjärtat hela tiden. Skönt att kunna tänka på något annat också en stund. Det är så svårt att fatta att mamma inte finns. Det gör ont att jag aldrig får se henne något mer eller prata med henne igen. Kommer aldrig kunna krama henne. Känns så kontigt på något vis. Jag vill ha min mamma tillbaka. Hon lämnade mig alleles för tidigt. Hon blev bara 53 år. Tänk om de hade kunnat göra en lungtransplation på henne då kanske hon hade kunnat leva i 30 år till typ. Fattar inte att detta inte ens kom på tal liksom. Varför gjorde det inte det? Vet bara att läkarna sa innan jul då hon ble sjuk första gången i en kraftig infektion att hon var i för dåligt skick för att klara av det. Men så blev hon ju piggare och då tyckte jag de kunde ha satsat på att försöka genomföre en transplantation. Men det är klart att det är väl långa köer på nya lungor så hon kanske hade hunnit dö ändå medan hon väntade.

Jag hoppas i alla fall att hon har det bra där hon är nu, att hon kan andas och är lycklig. Slipper all ångest och kan bara vara i frid. Vart hon nu är just nu. Skulle så gärna vilja veta vad som egentligen händer när man dör. Undrar varför ingen levande människa kan få möjligheten att få veta det utan att dö. Vore så intressant tycker jag.

Jag saknar min egen lilla mamma så mycket. Det är min mamma på bilden. Tagen då jag fyllde 34 år november 2007.
Skönt att man har kvar några hyffsade bilder för jag vill inte glömma bort hur hon ser ut. Mamma hade en förmåga att bli så ful på bild, hon var själv väldigt medveten om det men några fina bilder finns det ändå på henne.

Kram Marie

Idag har det varit en lugn dag. Vaknade iofs i halv fyra i morse av att min sambo mådde dåligt. Hon hade ont i magen och mådde illa men det blev bättre efter att hon bänkat sig på toan en stund. Vi somnade om och vaknade strax efter halv tio i morse och då låg vi kvar och drog oss ett tag. Gick sedan upp, åt frukost. Sedan tog vi en promenad och hamnade i bandhagen där vi hyrde med oss fyra DVD filmer som vi får ha i fyra dygn. Blev en kvällstidning och en läsk också. När vi kom hem har vi bara tagit det lugn och nu är det snart dags för middag fast en väldigt tidig middag.

Mamma finns i tankarna hela tiden men idag har det inte varit fullt så jobbigt. Skönt när min sambo är hemma så jag slipper vara så mycket ensam. Även om vi inte går något speciellt varj dag så finns hon alltid där och kan trösta mig om jag är ledsen. Men vi är ju inte upp i varandra hela tiden heller för då går vi varandra på nerverna. I veckan är det som sagt gravsättning och sedan tänkte jag försöka träffa min bror något också. Ska väl kanske åka ut en sväng till Ingarö och hälsa på min pappa också kanske. Får se vad som händer och jag tar veckan som den kommer.

Blir en lugn kväll med lite film, men vi kommer inte se alla fyra filmer i kväll. Jag är glad i alla fall att trots att det känns tungt och gör väldigt ont så får jag i alla fall sova. Ibland har jag lite svårt att somna för hjärnan sätter igång och maler men oftast somnar jag på en gång och sover som en stock. Kanske går åt mycket energi under dagen att ha ont, tänka mycket hela tiden, ibland vara ledsen och arg så det gör att jag somnar lätt på kvällen och sover gott på natten.

Sover faktiskt bättre nu än innan mamma dog för då gick jag och var så orolig hela tiden även om jag inte märkte av det hela tiden så fanns oron i kroppen. jag vet att jag fick nästan en hjärtattack varje gång telefonen ringde för varje gång det ringde så trodde jag det var mammas sambo som ringde för att lämna dödsbudet. Var så rädd för detta samtal och för hur jag skulle reagera när det väl kom. Har också varit rädd för hur jag ska klara av mammas bortgång och hittills har det ju gått ganska bra i alla fall. Sedan gick jag ju och var orolig för att mamma skulle dö och man visste ju inte hur långt tid hon hade kvar så man fick ta en dag i taget. Var ju dessutom så jobbigt att se mamma så sjuk och jag är glad att jag var hos henne dagen innan hon dog även om hon inte märkte av så mycket. Det var också då vi fick veta av mammas läkare att hon inte skulle klara sig och att det fanns inget mer de kunde göra för henne.

Oron fanns där och gnagde i en hela tiden man när jag väl fick samtalet med dödsbudet sedan mitt i natten så började jag först skaka i hela kroppen, sedan när jag lugnat ner mig lite så kom tårarna, inte för att jag grät hysteriskt utan tårana bara rann och jag grät ljudlöst. Samtidigt så rann precis all oro av mig. Blev ju inte så många timmars sömn den natten eftersom jag låg och tänkte och var nog också ganska chockad så dagen efter var jag väldigt trött och tung i huvudet. Jag kände dessutom en otrolig lättnad och de första dagarna sedan var inte så jobbiga och jag hann nästan bli lite förvirrad över att jag inte reagerade mer än jag gjorde. Trodde ju att jag skulle bli helt knäckt och förstörd när mamma dött. Har ju hela tiden sagt att när mamma dör så kommer även en bit av mig dö också. Trodde nästan det var något fel på mig för jag grät inte någotning alls de första dagarna, men det kom senare när verkligheten kom i kapp mig och jag började fatta att mamma faktiskt var borta. Har gråtit flera gånger och jag kommer säkert gråta flera gånger till också. Kanske kommer jag vara arg också jag vet inte.

På tal om ilskan så var jag väldigt arg förut på mamma för att hon inte slutade röka och det var ju för att jag var så rädd för att mamma skulle dö och jag bli lämnad av henne, men efter första infektionen hon åkte på innan jul, då hon låg inne på sjukhuset i en hel månad så har jag inte varit det minsta arg på henne längre utan jag har inte känt någonting mer än oro och varit ledsen. Ett tag gick jag till och med och hoppades lite på att om hon nu har det så jobbigt och verkligen lider att hon skulle få somna in för gott så fort som möjligt så hon inte skulle behöva kvida så länge. Dessutom var det ju som sagt så jobbigt att se henne så dålig. Jag har ju just den minnesbilden av mamma kvar från när hon var som sjukast men jag försöker minnas henne som friskare också, för den sjuka bilden av mamma känns inte ritkgit som min mamma. Likadant var det med min mormor som dog för snart 4 år sedan i samma sjukdom som mamma för att hon inte heller slutade röka. Har bara den sjuka blden kvar av mormor också och det var inte min mormor.

Måste erkänna att det fortfarande är väldigt svårt att fatta att mamma faktiskt ine finns mer. Tanken känns så kontigt och på något viss så stämmer den inte. Min mamma ska inte vara död. Känns ungefär som om jag inte besökt henne på väldigt länge bara typ. Så kommer det väl alltid att kännas antar jag. Mamma blev ju bara 53 år och dog alldeles förtidigt egentligen tycker jag. Min moster och jag förutspådde att mamma inte skulle bli 55 år och det jävligaste är att vi hade rätt och varför vi så väl kände det båda två vet jag inte men vi såg ju hur sjuk hon var och eftersom hon inte slutade röka förrän precis innan jul och då hade hon rökt i ca 45 år så var det inte så svårt att räkna ut.

Livet går ju vidare och jag tror jag kommer klara det här, jag kommer klara mig utan mamma det är jag säker för jag vet de som har haft det värre än mig, en person hon förlorade båda sina föräldrar under väldigt kort tid och en annan som jag känner hon förlorade tre anhöriga under ett halvårs tid och hur hon klarade av detta är för mig obegripligt men hon har gått vidare och verkar ändå må ganska bra idag även om det bara är drygt ett par år sedan det hände. Själv kommer jag alltid älska mamma, hon kommer alltid finnas i mitt hjärta och jag kommer sakna henne för evigt.

Kram till dig mamma och till alla som läser.

Marie

 

Idag har det varit en skön dag. Vi bestämde oss för att det skulle bli en dag på Gröna Lund. Skönt att göra någotning kul så man slipper tänka så mycket. Blev en dag då vi brände en massa pengar, fick mycket adrenalin och pirr i magen och en massa skratt. Åkte till och med så mycket att min sambo blev kräkfärdig, men det gick över när hon fick spy lite och lugnat ner sig en stund. En dag på Grönan behövdes i alla fall. Nu är jag helt slut. Men man blir aldrig förstor för att åka karuseller, man blir bara mer snurrig och lättare illamående.

Har inte hunnit med att tänka så mycket alls på mamma idag även om hon alltid finns där ändå i mina tankar eftersom jag saknar henne så mycket. Men jag känner att jag måste ta en dag i taget och jag vet aldrig från dag till dag hur jag kommer må. Men varje dag måste jag koncentrera mig på att komma ihåg att äta, att jag kan somna på kvällen och se till att jag sysselsätter mig med saker så jag inte tänker för mycket hela tiden, se till att jag inte är ensam för länge för då blir det så jobbigt. Jag har ju inget jobb utan gär arbetslös och då blir det rätt ensamt på dagarna men som tur är så har min sambo semester nu i två veckor och då slipper jag vara så mycket ensam. Men även om min sambo är hemma så är jag ändå mer ledsen vissa dagar och då gråter jag när jag känner att jag behöver det. För jag måste ventilera mig. Annars orkar jag inte. Ibland är jag arg också och vissa dagar är jag jätte skör och känslig och då kan en sådan sak som att missa en buss eller minsta lilla småsakkan få mig helt gråtfärdig. Jag hoppas verkligen det blir bättre med tiden. 

På tisdag blir det gravsättning på Skogskyrkogården och samma dag fyller min sambo år och får besök av sin farmor & farfar men innan dess så blir det en lugn helg i alla fall hoppas jag. Nu tänker jag ha en lugn kväll i alla fall framför teven för jag orkar inte mer idag. 

Kram Marie

Hej Idag är det en väldigt lugn idag. Vaknade iofs ganska tidigt för min sambo skulle upp lite tidigare än vanligt idag men låg kvar i sänge ganska länge. Har ätit frukost och ligger fortfarande i sängen och tittar på gamla avsnitt av Sjukhuset på tv3:s hemsida på datorn. Men tog en paus nu för att skriva blogg.Vill börja med att be min vän och förebild om ursäkt för igår.<br><br>

Förlåt mig!

Snälla, förlåt mig för allt som har hänt.

Snälla, förlåt mig för mail jag har sänt.

Snälla, förlåt mig för om jag press på dig lagt

Snälla, förlåt mig för allt dumt som jag sagt

Snälla, förlåt mig för att jag tagit fel initiativ

Snälla, förlåt mig för att jag blivit så intensiv

Snälla, förlåt mig för att jag så starkt för dig känner

Snälla, förlåt mig för att det är så svårt att vara vänner.

Snälla, förlåt mig för att jag inte gör allting rätt

Snälla, förlåt mig för att jag inte vet något annat sätt.

Snälla, förlåt mig för att jag inte har något val

Snälla, förlåt mig för att jag inte är normal

Snälla, förlåt mig för att jag en massa saker begär

Snälla, förlåt mig för att jag är som jag är

Jag är inte perfekt

Du är inte heller perfekt

Jag vet inte allt

Du vet inte heller allt

Jag kan inte allt

Du kan inte heller allt

Jag förstår inte allt

Du förstår inte heller allt

Jag klarar inte allt

Du klarar inte heller allt

Du är du

Jag är jag

Vi är vi

Det här är inte lätt

Inte på något sätt

Inte för dig

Inte för mig

Inte för någon

Snälla, förlåt mig för att jag försöker vara ärlig

Snälla, förlåt mig för att jag är så besvärlig

Snälla, förlåt mig för att jag inte tänker mig för

Snälla, förlåt mig för att jag inte ser vad jag gör.

Snälla, förlåt mig för att jag inte förstår

Snälla, förlåt mig för att jag är svår.

Snälla, förlåt mig för att jag dig försöker nå

Snälla, förlåt mig för att jag ställer till det så.

Snälla, förlåt mig för att jag vill hjälpa dig bli hel

Snälla, förlåt mig för att det bara blir så fel.

Snälla, förlåt mig för allt som har varit nu

Snälla, förlåt mig för att jag inte är som du

Snälla, förlåt mig för att jag över gränsen steg

Snälla, förlåt mig för att jag är så himla feg

Det var inte meningen att det skulle bli så här.

Kan inte allt det vi har bara vara som det är?

Snälla, förlåt!

  

Som jag skrev igår så hade jag en väldigt jobbig idag och det började inget bra alls. Först blev jag ledsen och besviken när jag läste ett blogginlägg från en stor förebild/idol som jag har, för att jag fick en uppfattning om att hennes självbiografi som hon håller på att skriva som kommer släppas någon gång nästa år antagligen kommer vara på engelska. Jag som inte förstår eller kan engelska tog det väldigt personligen eftersom jag längtat så och sett fram emot att få läsa boken så länge och så kan jag inte det för att jag inte kan förstå språket. Detta gjorde att jag skickade flera arga mail till min vän och förebild och skällde ut henne, vilket egentligen inte var meningen. Det är verkligen inte meningen att jag ska ta ut min sorg, ilska, vrede och frustation på henne heller. Men jag antar att jag måste ta ut det på någon och just igår blev det henne. Förlåt för mina hemska mail igår om du läser det här. Du vet vem du är. Jag hade en otroligt dålig dag igår. Snälla, förlåt! Snälla ha även tålamod med mig just nu, för jag lovar att det kommer bli bättre. Dikten ovan är till dig min vän<br><br>

Mer om min dåliga engelska längre ner i inlägget och varför det är så känsligt.<br><br>

Sedan jävlades bloggen efter att jag skrivit av mig ett långt känslosamt inlägg om min besvikelse och vrede jag upplevde på morgonen och detta gjorde mig rasande. Jag stack in till stan och gick av mig ilskan och frustationen och det hjälpte men jag hade så ont i själen också och längtade efter mamma. Gångmarsen minskade inte på smärtan i mig, så när jag kom hem så föll jag igråt och grät som ett barn och längtade ännu mer efter mamma. Det gjorde så ont. Igår kändes det som om jag hade velat följa efter mamma, men det hade inte varit någon bra lösning egentligen, men allt som hände igår blev bara för mycket. Behövs inte så himla mycket just nu för att det ska brista känner jag. Är väldigt känslig och skör just nu.<br><br>



Var arg, ledsen, trött och hade ont i huvudet nästan hela dagen igår. Kände mig nästan lite sjuk faktiskt fast jag inte var det egentligen. Antar att vissa dagar kommer bli sådana dagar nu ett tag efter mamms borgång. Vissa dagar gör det så otroligt ont, så ont att jag nästan inte vet vart jag ska ta vägen med min smärta. Just därför är det verkligen inget bra att jag sitter ensam hemma på dagarna just nu. Men har inte haft något val då min sambo måste jobba. Nu från och med Midsommar har hon semester i två veckor och kommer vara hemma med mig. Det känns bra att inte behöva vara ensam nu ett tag. Vi ska försöka hitta på saker att göra på dagarna, åka på dagsutflykter om det är fint väder, åka och bada, vara ute så mycket som möjligt så att jag inte behöver sitta hemma och tänka så mycket. Men jag måste också tillåta mig att vara ledsen och gråta när det väl kommer, för jag tror det är en del av mitt sorgbearbete. Annars kommer jag inte orka om jag ska hålla allting inom mig. Jag måste ventilera mig i mellanåt. <br><br>



Som jag skrev igår så hade jag skrivit ett långt inlägg som innehöll en massa känslor som bara försvann. Jag kommer inte ihåg allting jag skrev men två saker minns jag som jag kan skriva om igen här idag. Jag nämde att jag är väldigt känslig och skör just nu och det finns två väldigt känsliga punkter hos mig förutom att mamma gått bort förstås som sänker min självkänsla och mitt självförstroende väldigt mycket. Det ena är att det är väldigt hårt att inte ha ett jobb och kunna försörja mig själv. Jag känner mig mindre värd när jag inte har jobb, känner mig underlägsen precis som om man skulle vara ointelligent, korkad och dum på något vis för att man inte klarar av ett jobb. Känner mig nästan lite omyndighetsförklarad på något sätt och speciellt om AF kommer och säger att de inte kan hjälpa mig att hitta jobb längre. Det skulle sänka mig väldigt mycket. Speciellt om de de talar om för mig att jag inte kommer klara av ett jobb, men det borde inte gå så långt. Jag hoppas att min SIUS på AF hittar ett jobb åt mig.<br><br>



Det andra som tär väldigt hårt på mig är att jag inte kan engelska. Jag har läst engelska i så många år och ändå klarar jag inte av att lära mig detta språk. Jag känner mig faktiskt mer handikappad av att inte kunna engelska än av mina riktiga funktionshinder som är AD(H)D, Autism liknande tillstånd och Dyslexi. Dessutom så är det otroligt pinsamt många gånger när jag måste tala om att jag inte förstår när någon försöker ptata engelska med mig. Jag rår ju inte för att jag inte klarat av att lära mig språket. Hade ju till och med svårt med Svenska grammatiken i skolan så det har varit jobbigt även men mitt eget språk liksom. Jag skulle så gärna vilja lära mig engelska men vet inte hur jag ska klara av att lära mig det. Men jag antar att det beror på min Dyslexi och mina inlärningssvårigheter som jag inte kan lära mig språk. Det är otroligt jobbigt i alla fall och en väldigt känslig bit hos mig.<br><br>
 
Idag blev det en riktigt lång blogg och det var skönt att skriva. Kommer fortsätta med det varje dag och sätta mig en stund och skriva av mig mina tankar som maler i huvudet och min känslor som jag går och bär inom mig. Tror det kommer hjälpa mig mycket. Kul också om någon läser här inne.<br><br>

Vi hörs i morgon.<br><br>

Kram Marie

Hej Idag har det varit en otroligt jobbig dag. Skrev ett långt inlägg i förmiddags men allting försvann när jag skulle publicera det. Nu orkar jag innte minnas allting jag skrev men jag skrev av mig många känslor i alla fall. Var ett sådant bra inlägg. Blev så arg och har varit så ledsen idag. Åkte in till stan och gick av mig lite ilska och föll i gråt när jag kom hem. Det gör så himla ont och ibland känns det som jag skulle vilja följa efter mamma men det är ingen bra lösning. Vet inte hur jag ska bli av med min smärta. I alla fall så blir det ingen lång blogg idag för jag är helt slut. Marie

Hej

Idag skiner äntligen solen även om det inte är så himla varmt. Det gör att man känner sig lite gladare i alla fall. Hoppas också att värmen kommer snart. Vill ha sommarvarmt nu.

Idag kommer min pappa på besök så då får jag lite sällskap i alla fall. Annars så tänker jag mycket på mamma. Sover lite oroligt på nättrerna också. Men jag sover i alla fall förutom att jag ibland har lite svårt att somna på kvällarna.

Jag har ju inte varit någonting på min dans på hela vårterminen. jag dansa folkdans. Ni vet gasmmeldanserna snoa, shottis, hambo vals och masurka. Mentack vare att det varit så mycket med mamma nu den det sista halvåret så har jag inte varit där en enda gång den här terminen. Ska börja igen till hösten tänkte jag då allting förhoppningsvis lugnat ner sig lite. Men hur som helst så känns det jobbigt för mamma fick aldrig se mig dansa och hon sa en gång när jag var och hälsade på henne på sjukhuset att hon skulle vilja se mig dansa. Jag hoppas att hon kommer vara med mig ändå på dansen och titta även om jag inte ser henne.

Sedan en sak till. mamma hann aldrig få ta del av min bok. jag håller ju på att skriva en självbiografi och jag hade önskat att jag hunnit bli färdig med den innan hon dog. Men jag är inte klar och jag kan bara sitta och skriva när jag verkligen känner för det. Just nu orkar jag inte sätta mig och ta tag i den känner jag. Drar upp för mycket gamla minnen känner jag. Får ta tag i den senare, men den kan nog också kanske vara en stor hjälp i min sorgbearbetning kanske men just nu får den ligga på is ett tag.

Idag känns det faktiskt lite bättre ändå, visst det gör ont i hjärtat hela tiden och det känns tungt i bröstet men idag känns det ändå lite lättare.

Ha en fin och solig dag.

Marie

Hej alla!

Från och med idag, så ska jag försöka blogga varje dag och skriva lite om hur jag har det och om mina känslor. Så ni som vill följa mitt sorgbearbete så börja läsa min blogg nu. Jag kan inte lova att jag kommer orka blogga varje dag men jag ska försöka och om jag inte skriver så kommer jag i alla fall lägga in bilder. Bilder säger ofta mer än ord.

Det har ju varit väldigt tungt nu den sista veckorna efter mn mamma som dött i lungsjukdomen KOL = Kronsisk obstruktiv lungsjukdom. Hon dog i ofs inte av sjukdomen utan hon dog av en förskylnings infektion som hon inte klarade av på grund av sin svåra sjukdom KOL. Mamma var så långt gånget i sin sjukdom att hon hade bara 16 % lungkapacitet kvar på slutet och detta innebar att hon inte tålde någonting. Mamma dog i alla fall fridfullt.

Jag kan berätta vad som händer när man har KOL och ska dö. När lungorna tillslut blir så dåliga att det inte hjälp längre med syrgas eller med någon medicin så får man inte heller ur sig koldioxiden ur kroppen och det gör att man blir väldigt väldigt trött och tillslut hamnar i en koldioxidkoma en slags djup medvetslöshet och det blir kroppens eget bedövningsmedel så när det är dags att träda in i döden så ligger man redan i en djup sömn och då är man inte medveten om någonting och känner heller ingenting när man dör. Hjärtat slutar bara att slå och då drar man sitt sista andetag. Så blev det både för min mormor och min mamma. De dog fridfullt bägge två i sömnen. Mormor hade också KOL.





På snart fyra veckor så har jag hunnit med att besöka begravningsbyrån, varit på gravvisning, träffat prästen för planering av begravningsakten, varit på begravningen, varit på bouppteckning och ska snart på gravsättningen som blir av den 23/6 2009 precis efter midsommar. Så det är först nu när allting börjar lugna ner sig som tiden börjat hhinna i kapp. Det har nu först börja gå in att mamma faktiskt är död och inte finns mer. Det gör jätteont. Jag märker själv att jag försöker hitta saker att trösta mig med men det är inget som hjälper. Har försökt trösta mig med att shoppa kläder bland annat för tidigare så brukade jag aldrig ha råd att  med det och jag unnade mig sällan nya kläder. Nu har jag handlat en hel del kläder och visst känns det kul att kunna köpa något utan att få dåligt samvete för det men det är ingen tröst. Smärtan i mig minskar inte. jag försöker titta på film, läsa tidningar, göra saker för att slippa tänka. Jag är ju dessutom ensam på dagarna när min sambo jobbar eftersom jag inte har något jobb. Det orkar jag heller inte tänka på. Jag vet inte vad jag ska göra för att mildra smärtan i mig. Det är klart jag sitter inte här hemma och gråter varenda dag. Det går lite upp och ner. Vissa dagar är tyngre än andra. Igår kväll grät jag och idag har det varit tungt. Kände att jag höll på att börja lipa bara för att jag missade både en buss och en tunnelbana presis på min när jag var och handlade, så ibland räcker det med så lite känner jag för att det ska brista.

En sak som jag funderat mycket på nu efter mamma dött det är varför man ska behöva vara ensam med sin smärta? Varför undviker folk en när man har sorg? Det är ju då man verkligen behöver folk som bryr sig. Det är då man behöver en kram, någon som lyssnar, någon som finns där, tar med en ut på saker, någon som visar uppskattning genom ett vänligt brev eller en blomma, man behöver omtanke och stöd för att orka med sorgen och vad gör folk då, jo de ignorerar en, törs inte höra av sig, de märks inte av även om de kanske ser hur man har det. Jag kan verkligen inte förstå det där. man behöver inte säga så mycket eller bete sig på något speciellt sätt, utan var bara som vanligt. Finns där bara för den som sörjer. Hur svårt kan det vara?

Jag vet inte om jag kanske skulle behöva söka mig till någon sorts sorgrupp. vet bara inte riktigt vart jag ska finna någon sådan? Jag vet att Svenska Kyrkan har många sådana grupper men jag har gått ur kyrkan och vet inte om jag får gå på deras grupper då? Men det borde ju finnas andra stället. Ska försöka ta reda på vart det finns sådana. Någon som har något tips?


Min älskade lilla mamma!

Jag ska försöka göra en minneshemsida om min mamma så småningom när jag känner att jag orkar det. Håller på att samla lite material till det. Tror detta kan hjälpa till en del i sorberabetningen. Håller också på att läsa en bok som heter just sorberabetning. Inte för att jag förstår så jättemycket men jag försöker ändå ta mig igenom den. Finns en sidan som heter sorg.se http://www.sorg.se där man kan köpa boken. de har också sorgkurser men det är ganska dyrt.

På något sätt ska jag nog lösa detta och göra så gott jag kan för att förska hjälpa mig själv. Men det viktigaste är nog att jag tilllåter mig att vara ledsen när jag är det.

Vi hörs i morgon.


Kram Marie

Mamma!

Det värker i mitt hjärta
Mina tårar rinner
Det finns en klump i min mage.

Det gör så ont

Det är så svårt

Mamma du är borta nu

Jag vill inte att du ska vara borta .
Du har alltid funnits där
Nästan alltid i alla fall
Nu finns du inte här för mig längre
Mamma du är borta för alltid
Det blir tyngre för varje dag.
Jag är rädd
Det gör så ont

Jag vill att du ska komma tillbaka

Hur ska jag klara mig i livet utan dig mamma?

Nu när du är död mamma
Så har en bit av mig också dött
En bit av mig är borta
Som aldrig mer kommer tillbaka
Jag vill inte dö
Jag vill finnas kvar i livet
Vara lycklig
Bli älskad
Klara mig själv
Men jag vill inte vara ensam
Inte ensam kvar
Jag vill inte bli lämnad
Speciellt inte av dig mamma

Den jag älskar allra mest
Livet är så grymt
Jag blir så arg
Det är inte rättvist
Varför måste det göra så ont?

Varför måste du dö mamma?

Min saknad efter dig är så stor
Mitt hjärta värker

Mina tårar rinner

Det gör så ont

Det är så tungt

Jag behöver dig mamma

Jag älskar dig

Mest i hela världen

Snälla mamma

Jag vill att du kommer tillbaka.