I huvudet på Marisan!

Hej alla!

Från och med idag, så ska jag försöka blogga varje dag och skriva lite om hur jag har det och om mina känslor. Så ni som vill följa mitt sorgbearbete så börja läsa min blogg nu. Jag kan inte lova att jag kommer orka blogga varje dag men jag ska försöka och om jag inte skriver så kommer jag i alla fall lägga in bilder. Bilder säger ofta mer än ord.

Det har ju varit väldigt tungt nu den sista veckorna efter mn mamma som dött i lungsjukdomen KOL = Kronsisk obstruktiv lungsjukdom. Hon dog i ofs inte av sjukdomen utan hon dog av en förskylnings infektion som hon inte klarade av på grund av sin svåra sjukdom KOL. Mamma var så långt gånget i sin sjukdom att hon hade bara 16 % lungkapacitet kvar på slutet och detta innebar att hon inte tålde någonting. Mamma dog i alla fall fridfullt.

Jag kan berätta vad som händer när man har KOL och ska dö. När lungorna tillslut blir så dåliga att det inte hjälp längre med syrgas eller med någon medicin så får man inte heller ur sig koldioxiden ur kroppen och det gör att man blir väldigt väldigt trött och tillslut hamnar i en koldioxidkoma en slags djup medvetslöshet och det blir kroppens eget bedövningsmedel så när det är dags att träda in i döden så ligger man redan i en djup sömn och då är man inte medveten om någonting och känner heller ingenting när man dör. Hjärtat slutar bara att slå och då drar man sitt sista andetag. Så blev det både för min mormor och min mamma. De dog fridfullt bägge två i sömnen. Mormor hade också KOL.





På snart fyra veckor så har jag hunnit med att besöka begravningsbyrån, varit på gravvisning, träffat prästen för planering av begravningsakten, varit på begravningen, varit på bouppteckning och ska snart på gravsättningen som blir av den 23/6 2009 precis efter midsommar. Så det är först nu när allting börjar lugna ner sig som tiden börjat hhinna i kapp. Det har nu först börja gå in att mamma faktiskt är död och inte finns mer. Det gör jätteont. Jag märker själv att jag försöker hitta saker att trösta mig med men det är inget som hjälper. Har försökt trösta mig med att shoppa kläder bland annat för tidigare så brukade jag aldrig ha råd att  med det och jag unnade mig sällan nya kläder. Nu har jag handlat en hel del kläder och visst känns det kul att kunna köpa något utan att få dåligt samvete för det men det är ingen tröst. Smärtan i mig minskar inte. jag försöker titta på film, läsa tidningar, göra saker för att slippa tänka. Jag är ju dessutom ensam på dagarna när min sambo jobbar eftersom jag inte har något jobb. Det orkar jag heller inte tänka på. Jag vet inte vad jag ska göra för att mildra smärtan i mig. Det är klart jag sitter inte här hemma och gråter varenda dag. Det går lite upp och ner. Vissa dagar är tyngre än andra. Igår kväll grät jag och idag har det varit tungt. Kände att jag höll på att börja lipa bara för att jag missade både en buss och en tunnelbana presis på min när jag var och handlade, så ibland räcker det med så lite känner jag för att det ska brista.

En sak som jag funderat mycket på nu efter mamma dött det är varför man ska behöva vara ensam med sin smärta? Varför undviker folk en när man har sorg? Det är ju då man verkligen behöver folk som bryr sig. Det är då man behöver en kram, någon som lyssnar, någon som finns där, tar med en ut på saker, någon som visar uppskattning genom ett vänligt brev eller en blomma, man behöver omtanke och stöd för att orka med sorgen och vad gör folk då, jo de ignorerar en, törs inte höra av sig, de märks inte av även om de kanske ser hur man har det. Jag kan verkligen inte förstå det där. man behöver inte säga så mycket eller bete sig på något speciellt sätt, utan var bara som vanligt. Finns där bara för den som sörjer. Hur svårt kan det vara?

Jag vet inte om jag kanske skulle behöva söka mig till någon sorts sorgrupp. vet bara inte riktigt vart jag ska finna någon sådan? Jag vet att Svenska Kyrkan har många sådana grupper men jag har gått ur kyrkan och vet inte om jag får gå på deras grupper då? Men det borde ju finnas andra stället. Ska försöka ta reda på vart det finns sådana. Någon som har något tips?


Min älskade lilla mamma!

Jag ska försöka göra en minneshemsida om min mamma så småningom när jag känner att jag orkar det. Håller på att samla lite material till det. Tror detta kan hjälpa till en del i sorberabetningen. Håller också på att läsa en bok som heter just sorberabetning. Inte för att jag förstår så jättemycket men jag försöker ändå ta mig igenom den. Finns en sidan som heter sorg.se http://www.sorg.se där man kan köpa boken. de har också sorgkurser men det är ganska dyrt.

På något sätt ska jag nog lösa detta och göra så gott jag kan för att förska hjälpa mig själv. Men det viktigaste är nog att jag tilllåter mig att vara ledsen när jag är det.

Vi hörs i morgon.


Kram Marie