Fredag och en väldigt seg dag.
I natt har det verkligen inte blivit mycket sömn. Hade svårt att somna igår för att Jennie inte kunde sova då verkligheten plötsligt kom i kapp henne och hjärnan satte igång och malde. Hon har nu börjat känna att det kommer bli otroligt jobbigt att behöva gå tillbaka till att söka bidrag igen efter att ha jobbat en lång tid och sedan tycker hon det känns väldigt jobbigt att behöva gå tillbaka till AF Globen som har behandlat henne så illa genom att bland annat stänga av hennes aktivitetsstöd i ett halvår. Hon överklagade detta och vann tillbaka sina rättigheter och fick igen pengar som hon fått vara utan. Så här skrev hon i ett mail idag och jag förstår att hon vill byta Arbetsförmedling.
"Sedan att frivilligt gå tillbaka till AF Globen som jag blivit så dåligt behandlad av tidigare och mer eller mindre fick stämma tar verkligen emot, man ska inte behöva samarbeta med ett ställe som man mer eller mindre drog inför rätta"
Jag förstår Jennie och hennes känslor för jag har redan varit med om det en gång. 2001 fick jag sparken från mitt jobb. Här är min historia.
När jag fick sparken så kom det till att börja med jätte plötsligt. Kändes som ett hårt slag rakt i ansiktet och jag blev helt knäckt. Tanken att behöva återgå till alla bidrag igen kändes för jävligt. Plötsligt stod jag på ruta ett igen liksom. Var en sådan härlig känsla att ha ett jobb att gå till och att kunna tjäna egna pengar och klara sig på dem. Jag hade ett liv som plötsligt ryktes ifrån mig precis som en matta som rycks undan från ens fötter. Jag hade heller ingen för aning om att det skulle hända. En dag blev jag plötsligt inkallad till personal chefen som meddelande mig detta och jag blev totalt chockad. Jag gick som i ett vakuum hela den dagen. Fick beskedet på morgonen. Bröt ihop när jag kom hem tror jag.
"Sedan att frivilligt gå tillbaka till AF Globen som jag blivit så dåligt behandlad av tidigare och mer eller mindre fick stämma tar verkligen emot, man ska inte behöva samarbeta med ett ställe som man mer eller mindre drog inför rätta"
Jag förstår Jennie och hennes känslor för jag har redan varit med om det en gång. 2001 fick jag sparken från mitt jobb. Här är min historia.
När jag fick sparken så kom det till att börja med jätte plötsligt. Kändes som ett hårt slag rakt i ansiktet och jag blev helt knäckt. Tanken att behöva återgå till alla bidrag igen kändes för jävligt. Plötsligt stod jag på ruta ett igen liksom. Var en sådan härlig känsla att ha ett jobb att gå till och att kunna tjäna egna pengar och klara sig på dem. Jag hade ett liv som plötsligt ryktes ifrån mig precis som en matta som rycks undan från ens fötter. Jag hade heller ingen för aning om att det skulle hända. En dag blev jag plötsligt inkallad till personal chefen som meddelande mig detta och jag blev totalt chockad. Jag gick som i ett vakuum hela den dagen. Fick beskedet på morgonen. Bröt ihop när jag kom hem tror jag.
Sedan fick jag bara en månads uppsägelse tid och det var väldigt lite tid att hinna ställa in sig på allting och vänja sig vid tanken att söka a-kassa och springa på AF igen och hinna förbereda allt som måste göras innan jag slutade. Att jag bara fick en månad berodde på att jag hade lönebidrag tror jag och dessutom hade jag jobbat för kort tid eller något. Var ju inte riktigt två år jag jobbade utan bara nästa. Var några veckor kvar till två årsdagen typ. Eller så var det för att de skulle dra in tjänsten kanske jag minns inte så noga. Men kort tid var det i alla fall.
Efter detta så har jag inte haft något större hopp om att jag någonsin ska kunna få något nytt jobb. Hittills har jag ju inte haft det heller. Jag har snart varit arbetslös i 9 år utan några fler riktiga jobb. Har bara pluggat och haft praktik på en djuraffär som jag faktiskt hade kunde ha fått anställning på.
Så jag förstår mer än väl denna problematik.
Har suttit idag och läst en blogg som heter Fattigbloggen som finns på Aftonbladet och var aktiv under mars-april i år. Det var både nyttigt och jobbigt. Hon som skrev bloggen är samma person som jag träffat för min medverkan i hennes bok. Hon testade en månad att leva på soacialbidrag för att försöka förstå och sätta sig in i hur det är. Här är mina ord om den som jag mailat över till henne idag.
Så jag förstår mer än väl denna problematik.
Har suttit idag och läst en blogg som heter Fattigbloggen som finns på Aftonbladet och var aktiv under mars-april i år. Det var både nyttigt och jobbigt. Hon som skrev bloggen är samma person som jag träffat för min medverkan i hennes bok. Hon testade en månad att leva på soacialbidrag för att försöka förstå och sätta sig in i hur det är. Här är mina ord om den som jag mailat över till henne idag.
"Din blogg gav mig en avspegling av mig själv. Fick liksom se mitt eget öde från ett annat perspektiv om man säger så och det var väldigt nyttigt känner jag samtidigt som det också var väldigt jobbigt. Tårarna har varit nära flera gånger. Har aldrig förut tyckt att jag varit fattig på det sättet förut. Plötsligt upptäckte jag att fler faktiskt gått med samma tankar som jag eftersom de har det precis som jag. Sedan har jag inte själv tänkt på hur jag egentligen lever och har haft det i alla år. Har verkligen fått en ny inblick i min egen situation nu och för första gången så kan jag kalla mig för fattig. Har inte sett mitt situation på det sättet förut.
Någonstans efter att ha levt fattigt så länge så blir man ganska blind på sin egen situation för man har liksom vant sig vid hur man har det. Man har blivit så inpräntat med att man alltid måste vända och vrida på varenda krona att man inte längre vet om något annat eller ser något annat. Man kan varken se eller tänka sig in i att vara rik, att kunna leva livet, att alltid ha mat, köpa kläder eller kunna roa sig. Att kunna unna sig en väl förtjänt semester existerat inte ens. Man hamnar liksom i ett sjukt tillstånd och blir nästan hjärntvättad av sin egen situation genom att ha det på detta viset i för lång tid. Man kan inte längre se att det finns något annat liv än de man lever i.
Man borde verkligen ordna stöd och hjälpgrupper, där folk kan träffas och byta historier med varandra, känna igen sig, komma med tips och idéer på hur de har löst vissa saker och framför allt förstå varandra. Ingen människa som inte varit fattig kan inte sätta sig in i hur det är. Starta AFS "Anonyma fattiga i Sverige" tycker jag.
En annan tanke som slog mig var att tänk om man skulle vända på det och låta mig som är fattig eller någon annan som har det ännu värre få testa på att leva för 35.000 kr i en månad. Testa på att få leva livet, testa att kunna gå ut och äta när man har lust, testa på att kunna unna sig onödiga saker, testa att kunna unna sig nya kläder och få vara lite fin, unna sig att ha kul, unna sig nöjen som att gå på bio, konserter, bara i en månad få en chans att kunna slösa pengar och slippa tanken på att man hela tiden måste vrida på varenda öre för att få det att gå ihop.
Fast det är klart man kanske bli väldigt snål i stället när man väl har pengar, man kanske inte vågar ta för sig när man kan. Kanske har man blivit så hjärntvättad att man inte vågar slösa av gammal vana att spara och av rädsla att en dag kan de ta helt slut. Jag har blivit sådan. Jag kommer aldrig riktigt ur detta beteende. Inte ens då vi hade pengar ett tag och jag kunde unna mig saker.
När jag väl har pengar så kan jag i alla fall inte unna mig någon onödigt utan köper bara sådan jag verkligen behöver. Om jag ska kunna köpa något så måste det vara en riktig wow grej eller så måste det verkligen kännas som jag och nästan bli kär i grejen för att kunna unna mig den. Jag kan inte köpa en sak bara för att eller utan att jag vet vad jag ska ha den till eller utan att jag verkligen behöver det. Kan inte köpa en sak bara för att jag tycker den är fint eller för att det var billigt. Detta visar ju verkligen hur sjukt beteende man har fått av att vara fattig en lång tid.
Man klarar inte av att leva ett normalt liv när man väl når den punkten. Man får men för livet att vara fattig. I alla fall så har det blivit så för mig"
I kväll kommer vi bara ligga och glo på tv/ film eftersom vi båda är jättetrötta och sega efter en natts dålig sömn. I morgon ska vi på teater igen. Ska se "Shima Niavarani" Som jag berättat tidigare så får ju Jennie fortfarande mycket biljetter genom sin Musikalkalender, http://www.musikalkalendern.tk därför vi går så mycket på musikaler. Men en del teatrar betalar vi för också. Men just nu har vi inga pengar till något utan har biljetter liggande till sådant vi köpt tidigare när vi hade pengar. Det är så kul att ofta ha lite sådant inbokat och det behövs i dessa svåra tider. Det både piggar upp och skingrar tankarna en hel del att få gå och se en bra musikal. Dessutom bli man så glad av det.
Vi hörs i morgon.
Kram Marie
I kväll kommer vi bara ligga och glo på tv/ film eftersom vi båda är jättetrötta och sega efter en natts dålig sömn. I morgon ska vi på teater igen. Ska se "Shima Niavarani" Som jag berättat tidigare så får ju Jennie fortfarande mycket biljetter genom sin Musikalkalender, http://www.musikalkalendern.tk därför vi går så mycket på musikaler. Men en del teatrar betalar vi för också. Men just nu har vi inga pengar till något utan har biljetter liggande till sådant vi köpt tidigare när vi hade pengar. Det är så kul att ofta ha lite sådant inbokat och det behövs i dessa svåra tider. Det både piggar upp och skingrar tankarna en hel del att få gå och se en bra musikal. Dessutom bli man så glad av det.
Vi hörs i morgon.
Kram Marie
Kommentarer
Trackback
