I huvudet på Marisan!

Idag har jag haft en mycket trevlig dag men Jessica författaren som håller på att skriva boken om "Fattigdom i Sverige" som jag kommer vara med i. Hon ville träffa mig igen för hon hade några fler frågor som hade dykt upp. Så Jessica fick följa med mig till graven på Skogskyrkogården. Vid 11 kom hon alltså och plockade upp mig och jag fick guida henne till Skogskyrkogården från hemifrån mig. Innan vi åkte in på kyrkogården så stannade vi till vid blommaffären som finns utanför vid tunnelbanan. Jag köpte ett ljus och så köpte jag ett liten mini en eller vad man ska kalla det. Jag blev klar ganska snabbt och vi åkte vidare in på kyrkogården och bort till mammas grav. Jag planterade mitt lilla träd och fixade till graven lite. Skakade av kransen från lösa barr och tände mitt ljus i lyktan. Den lyser nog fortfarande skulle jag tro. Det är oljeljus som man köper och ställer i lyktan och de brinner upp till 60 timmar.

Blev jättefint. Jag lägger in en bild som jag tog med mobilen längre ner i bloggen. 

Sedan när vi var klara där så åkte vi och parkerade bilen och tog en promenad och tittade först på Skogskapellet som är så fint. Känns som man går in i en saga när man kliver innanför muren till det kapellet. Tror det var någon form av begravning eller något när vi gick förbi så vi stannade inte och tiitade närmare på kapellet. Sedan visade jag Jessica Greta Garbos grav och så gick vi vidare till info Center heter det. Brukar vara öppet för allmänheten och de har även ett café där. Men tyvärr var det stängt. Så vi gick tillbaka till bilen och åkte till Enskede krog och käkade lunch i stället och jag blev bjuden den här gången också. Var mycket folk där och ganska rörigt. Dessutom var det otroligt varmt. Vi åt och sedan åkte vi vidare.

Först ville Jessica åka till ett lugnare café och prata lite för hon hade ju några frågor hon ville ställa till mig, men vi bestämde oss för att åka hem till mig. Jag varnade henne för att det såg ut här hemma och att jag inte hade städat eller förberett besök, men hon sa att det gjorde ingenting för att det är stökigt ger en närmare inblick i min situation. Så jag kände att okej då åker vi hem till mig.

Att ha det rörigt, stökigt, skräpigt och odiskat det är ändå verklighetens jag. Det är sådan jag är. Jag trivs med att det är lite smårörigt omkring mig, men som sagt det finns ju gränser och hur jävligt som helst vill jag inte ha det. Men jag är inte heller sådan som har kliniskt rent och sterilt omkring mig heller. Nu fick Jessica i alla fall se den sidan av mig för oftast när jag ska ha besök så brukar jag storstäda för att ha det lite presentabelt hemma.

Jag bjöd i alla fall på fika. Har ju en massa hembakat och så satt vi och pratade och hon fick ställa sina frågor. Jag visade även mitt minnespodie för henne och sedan helt plötsligt när vi satt där och pratade som mest eller jag berättade så dök Jennie hem. Hon kom hem tidigare idag från jobbet.

Jag försökte faktiskt påverka Jessica lite att inse att hon borde sluta röka. Fast det tror jag redan hon har insett men att ta nästa steg att göra det är så mycket svårare. Berättade lite om mamma och mormor och sedan ville jag ge henne lite broschyrer om KOL och om att sluta röka men hon ville inte ha dem. Slog lite ifrån sig tanken, men jag tror att hon blev berörd ändå för hon sa att hon tänker åka till apoteket och köpa nikotonplåster. Jag vet att hon blev berörd första gången vi träffades när jag berättade om min mamma för det såg jag på henne. Nu berättade hon att hon själv kanske ligger i rikszonen för att få KOL. Jag känner bara att jsg vill verkligen inte att en sådan fin och gullig människa som hon verkar vara ska behöva gå under i en sådan hemsk sjukdom som KOL för att hon inte kan eller vill sluta röka. Så jag vill hjälpa henne på de sätt jag kan.

Slutar hon röka inom kort kanske hon inte får KOL alls eller skulle hon får den ändå och slutar att röka så kommer det inte bli några som helst problem att leva med den. Finns så bra mediciner idag som håller sjukdomen på avstånd och då behöver den inte bli värre. Så jag kan lova att hon kommer kunna leva ett bra liv ändå tills hon blir gammal. Men som sagt var hur hon än gör så är det hennes eget val. Jag kan inte göra något mer än berätta min historia om mamma och ge henne information om att sluta röka och om vad KOL är. 

Om du läser det här så var rädd om dig min vän. Känns som jag kanske som jag håller på att få en ny vän idig.
Du, kom ihåg en sak att världen går inte under om du skulle få dåliga besked av din läkare. Dessutom lovar jag att finnas hela vägen vid din sidan okej! Stor kram till dig.

Vi avslutade vårat samtal och det var dags för Jessica att åka hem. Vi sa hej och tack för denna gång och så åkte Jessica sin väg. Efter en stund hittade jag hennes tröja på hatthyllan och jag skickade ett sms och talade om att hon glömt den. Medan jag står och skickar sms så hittade Jennie hennes plånbok också på golvet och då ringde jag men fick inte tag på henne. Hon hade stängt av mobilen. Pratade in på svararen och talade om att hon hade plånboken hos mig, så hon inte skulle bli rädd att hon tappat den. Åkte sedan ett ärende till Högdalen.

När jag kom hem skulle jag precis sätta mig och skicka ett mail till henne också för att tala om att hon hade sin plånbok hos mig. Inte förrän Jessica hunnit hem så saknade hon sin plånbok och upptäckte att jag ringt och sms:at och då ringde hon upp och talade om att hon skulle komma tillbaka igen och hämta plånboken. Hon kan ju inte vara utan den liksom. Hade det bara varit tröjan så hade hon inte åkt tillbaka utan då hade hon tagit den vid ett senare tillfälle. Men nu behövde hon ju sin plånbok.

När Jessica varit här och hämtat plånboken så satte jag mig och kollade på Andra Avenyn på datorn och när det var slut så lagade jag och Jennie middag tillsammans. Blev makaroner och polonykorv. Nu sitter Jennie och tittar på en film medan jag skriver blogg.

Vi hörs i morgon.

Kram Marie


Här är bilden på graven tagen med mobilkameran. Blev väldigt suddig tyvärr.