I huvudet på Marisan!

Tänk att det ska ta halva dagen innan man överhuvudtaget kommer i kläderna? Så blir det för mig de dagar jag inte har något jag ska iväg på. Då går jag i pjamasen halva dagen typ fram till lunch. Jag går alltid upp då Jennie går upp 9.20 så jag sover i alla fall inte bort halva dagen och det känns bra.

Skulle egentligen behöva börja med att städa för Jennie ska ha folk på besök till helgen och då sätter hon mig som går hemma på det jobbet. Måste damma, plocka, dammsuga, städa toaletten och diska. Får ingenting gjort. Måste nog sätta igång direkt på morgonen tror jag innan jag börjar med något annat. Får göra det i morgon. Börja med att gå upp, klä på mig, äta frukost med Jennie och sedan sätta igång och städa. Då får jag något gjort. Har onsdag och fredag på mig för på lördag kommer de och på torsdag har jag annat inbokat. Ska bland annat på samtalsterapi och sedan på en aktivitet med mitt dansgäng.

Har egentligen dansträning i kväll men jag orkar inte gå. Har ju tänkt sluta men inte sagt något till gänget. Skulle ha meddelat på föreningsmötet men de kom bara 9 st av ca 70 medlemmar så jag struntade i det då. Väntar på att någon ska skicka ut ett massmail från föreningen så att jag kan skicka ut mail om att jag måste sluta eller gå ur.

Alltså vad trött jag bli på allting, orkar inte med någonting. Vill inte ha det så här längre? Hur länge ska man behöva leva utan inkomst? Har nu varit helt utan pengar i 4,5 månader. Hur länge ska man behöva vara utan jobb? Har varit arbetslös i 8 år. Hur länge ska man behöva sitta hemma och ruttna? Ingen händer för ingen på AF bryr sig längre. Har just fölorat min SIUS och har ingen aning om när eller om jag kommer få en ny. Min handläggare svarar aldrig på mail. Känner mig så övergiven. Undrar om jag någonsin kommer att komma upp på fötter igen när jag legat ner så länge nu? För ingenting känns betydelsefullt längre. Finns ingen mening med någonting längre. 

JAG VILL INTE HA DET SÅ HÄR LÄNGRE!!!!!! JAG ORKAR INTE MER NU!!!!!!!!

Detta är orimmligt! Det är ohållbart. Det ska inte vara så här. Jag skulle lika gärna kunnat ha suttit på gatan nu. varit hemlös, hållit på med droger, varit skitig, kanske horat och lidit av en massa sjukdomar. Så illa är det egentligen om jag inte varit tillsammans med Jennie och hon har jobb och tjänar pengar så vi kan ha kvar lägenheten. Fast det är ju inte så länge till. Sedan får vi väl hora för att klara oss för varken soc eller A-kassan kommer räcka speciellt långt. Känns som jag håller på att bli knäpp. Vilka tankar jag tänker alltså? Men jag vet inte vart jag ska göra av all min frustation, all min ilska och all min sorg? Känner mig så trasig. Mår inte bra av detta. Vet inte vad jag ska göra. Känns som jag sakta, sakta bara tynar bort. Känns som jag krymper mer och mer och tillslut så finns jag inte längre. Ingen ser mig, ingen hör mig, ingen gör något. Ingen hjälper mig till ett bättre liv. Känner mig ensam och så övergiven av alla myndigheter. Har lust att bara skrika till dem.

URSÄKTA MIG

URSÄKTA ATT JAG HAR FUNKTIONSHINDER
URSÄKTA ATT JAG INTE KAN UPPFYLLA ARBETSMARKNADENS KRAV
URSÄKTA ATT JAG INTE KAN JOBBA MED VAD SOM HELST
URSÄKTA ATT JAG BEHÖVER HJÄLP
URSÄKTA ATT JAG VILL HA RÄTTIGHETER

URSÄKTA ATT JAG HAR EN SAMBO SOM TJÄNAR PENGAR
URSÄKTA ATT JAG YTTRAR MIG
URSÄKTA ATT JAG FÖRSÖKER
URSÄKTA ATT JAG VILL HA RÄTTVISA 

URSÄKTA ATT JAG ÄR EN MÄNNISKA
URSÄKTA ATT JAG HAR KÄNSLOR
URSÄKTA MIN SMÄRTA
URSÄKTA MIN FÖRTVIVLAN
URSÄKTA MIN ILSKA
URSÄKTA MIN GRÅT
URSÄKTA ATT JAG LEVER PÅ DENNA JORD
URSÄKTA ATT JAG EXISTERAR
URSÄKTA ATT JAG BARA VILL HA MITT LIV TILLBAKA
URSÄKTA SÅ JÄVLA MYCKET ATT JAG BLIVIT TILLBESVÄR,
FÖR DET SVENSKA SAMHÄLLET.


OBS: Dikten ska läsas skrikande, därför jag använt stora bokstäver. Jag skriker detta till regeringen och till alla korkade myndiheter.

Tycker egentligen inte man ska behöva be om ursäkt för den man är, men det finns inte så mycket annat att göra i dagens samhälle. Borde kanske skicka in den där dikten någonstans för precis sådär känns det och den kom till precis här och nu medan jag skriver blogg.

Nu längar jag efter min Jennie, ska ta och börja med middag.

Hoppas det blir en bättre dag i morgon.

Kram Marie