Måndag
Idag vaknade jag ganska utvilad. Var skönt att sova i sin egen säng, men som vanligt vaknar jag alltid varje morgon och har ont i nacken, axlarna och längst ryggraden mellan skuldrorna. Vore så underbart att slippa det en morgon. Jag hoppas de på sjukgymnastiken hör av sig snart. De har 3 veckors väntetid nämligen så de skulle ringa mig omde fick en återbudstid. Jag behöver verkligen hjälp med detta känner jag. Det tar så på energin och humöret att jämt ha ont.
Jag har idagvarit på ett café som heter Blå Lotus, där jag träffade en författare som håller påatt skriva en bok om fattigdom i Sverige. Hon ville intervjua mig angående min förlorade inkomst. Det var ett mycket trevligt möte och det kändes bra och tryggt att prata med henne tycker jag. Vi satt i nästan två timmar och pratade. Hon bjöd på lunch och sedan fick jag skjuts hem också. Boken hon skriver skulle inte släppas förrän någon ång i sommar vad jag förstod.
När jag kom hem så kom jag på att jag har ju cykeln nere vid tunnelbanan och så skulle ju jag hämta paket på posten på vägen hem, så jag kom bara hem och vände med ett snabbt toabesök. Gick ner till tunnelbanan och hämtade cykeln och cyklade till Myrans Livs i Svedmyra och hämtade mina paket. När jag kom hem så hann jag nästan bara kolla av mail som kommit och Facebook för sedan var det dags att börja med middag eftersom Jennie snart skulle vara hemma. Det blev spagetti och quornfärssås. Nu sitter jag vid min laptop och bloggar och Jennie vid min stationära dator och kollar av sina mail. Snart ska jag se på tv och sedan blir det nog sängen.
Jag fick föresten en idé idag. Tänk om man skulle börja åka ut och föreläsa om lungsjukdomen KOL och samtidigt berätta min historia om mormor och om mamma som fick KOL och inte slutade röka. Undrar om det skulle kunna påverka folk till att sluta röka? Skulle kännas bra om jag kunde hjälpa folk på det sättet och samtidigt kanske jag hjälper mig själv också genom att jag bearbetar min sorg efter mamma. Jag vill ju inte att andra ska behöva gå igenom samma sak som mamma om de är rökare och fått diagnosen KOL och inte kan sluta med giftpinnarna. Dessutom kanske det är bra att de får höra vad de utsätter både sig själv sina anhöriga för. Den här idén måste jag nog fundera vidare lite på tror jag, så får jag se vad jag gör med den.
Vi hörs i morgon.
Kram Marie
Jag har idagvarit på ett café som heter Blå Lotus, där jag träffade en författare som håller påatt skriva en bok om fattigdom i Sverige. Hon ville intervjua mig angående min förlorade inkomst. Det var ett mycket trevligt möte och det kändes bra och tryggt att prata med henne tycker jag. Vi satt i nästan två timmar och pratade. Hon bjöd på lunch och sedan fick jag skjuts hem också. Boken hon skriver skulle inte släppas förrän någon ång i sommar vad jag förstod.
När jag kom hem så kom jag på att jag har ju cykeln nere vid tunnelbanan och så skulle ju jag hämta paket på posten på vägen hem, så jag kom bara hem och vände med ett snabbt toabesök. Gick ner till tunnelbanan och hämtade cykeln och cyklade till Myrans Livs i Svedmyra och hämtade mina paket. När jag kom hem så hann jag nästan bara kolla av mail som kommit och Facebook för sedan var det dags att börja med middag eftersom Jennie snart skulle vara hemma. Det blev spagetti och quornfärssås. Nu sitter jag vid min laptop och bloggar och Jennie vid min stationära dator och kollar av sina mail. Snart ska jag se på tv och sedan blir det nog sängen.
Jag fick föresten en idé idag. Tänk om man skulle börja åka ut och föreläsa om lungsjukdomen KOL och samtidigt berätta min historia om mormor och om mamma som fick KOL och inte slutade röka. Undrar om det skulle kunna påverka folk till att sluta röka? Skulle kännas bra om jag kunde hjälpa folk på det sättet och samtidigt kanske jag hjälper mig själv också genom att jag bearbetar min sorg efter mamma. Jag vill ju inte att andra ska behöva gå igenom samma sak som mamma om de är rökare och fått diagnosen KOL och inte kan sluta med giftpinnarna. Dessutom kanske det är bra att de får höra vad de utsätter både sig själv sina anhöriga för. Den här idén måste jag nog fundera vidare lite på tror jag, så får jag se vad jag gör med den.
Vi hörs i morgon.
Kram Marie
Kommentarer
Trackback
