Tisdag
Igår pajade min mobil. Den åkte i golvet när jag skulle svara i den så jag antar att den fick sig en känga för nu går det inte att startaden trots att den är full laddad. Det är en SonyEricsson. Har varit och lämnat in den på servic så får vi se om de kan hitta felet och vad det i så fall kan tänkas kosta. Mobilen är mammas gamla telefon som jag fått ta över så jag vill helst kunna fortsätta använda den. Telefonen betyder lite extra för mig just därför, dessutom är det väldigt fin och praktisk tycker jag. Kan lyssna på musik i den, lyssna på radio, ta kort med den, filma, skicka sms, ringa, surfa på Internet och spela spel med den. Kan maila också om jag ställer in den funktionen. Hoppas verkligen de kan få igång denoch att det inte kommer kosta en förmögenhet. 
Så här ser den ut. Det är en SonyEricsson. Läcker va?
Jag tänkte idag att jag skulle föra över min bok som jag håller på att skriva från min gamla skrothög till laptop till min nyare laptop som jag fått av min älskade lillebror. Han är så snäll. Han köpte´en ny dator och så fick jag hans gamla som har 5,5 år på nacken men som är hundra gånger bättre än den gamla. Den gamla skulle jag ha bara för att kunna sitta och srkiva på min bok, min självbiografi. Så jag förde över den + lite andra dokument från min stationära dator. Har efter det skrivit på den en hel del och nu skulle jag alltså med hjälp av mitt ny inköpta USB minne flytta över den till den nya datorn. Jag startade den gamla datorn precis som vanligt och helt plötsligt när den precis startat upp efter en lång stund så stängde den ner igen och sedan dog den. Lyckades inte starta upp den igen utan den för blev helt död. Ringde min snälla lillebror som lovade att se om han kunde hjälpa mig att få igång datorn, annars skulle han ta ut hårddisken och försöka rädda min bok genom att sätta in den i en annan dator och kopiera över boken på USB minnet. Så när jag ändå åkte in till stan för att lämna in min mobil så åkte jag förbi brorsans jobb och lämnade datorn till honom.
Nu ringde brorsan och talade om att han lyckats få igång hårddisken som visar sig vara helt tom av någon underlig anledning. Finns ingenting kvar på den. Inte ens Windows eller office finns kvar. Inget virusprogram och ingenting annat heller säger han och det verkar helskumt. Han sa att han skulle ta hårddisken till jobbet i morgon och höra med sina kollegor som är proffs på IT om det kan komma på vad som kan ha hänt och om den verkligen är tom. För är det så har jag förlorat hela min självbiografi som var på över 50 sidor. Då blir jag riktigt ledsen känner jag. Kan ju inte sitta och skriva om allting liksom. Har ju kvar boken från där jag var när jag förde över den till skrothögen till laptop men hade ju skrivit massor efter det som kanske är helt borta. Det handlar om att över 20 sidor i boken + en massa andra ändrigar och tillägg jag gjort när jag gått tillbaka i boken och läst. Sådan jag inte har i huvudet och kan komma ihåg vad jag gjort. Frågan är om jag kommer orka ta tag något mer i boken efter det här, om det är så att allt är borta.
Känns lite som om man ska tro på ödet så var det inte meningen att jag skulle skriva en självbiografi. Tur att jag inte hade min diktbok på den där skitdatorn också. Den har jag på min stationära dator. Får väl koncentrera mig i första hand på att försöka släppa den. Så får jag se om jag kommer orka ta tag i självbiografin sedan och skriva om allting som kanske gått förlorat.
I övrigt har jag lagat mat och jag och Jennie har ätit, sedan var det meningen att jag skulle åkt i väg på dansen i kväll, men jag kom aldrig iväg då jag dels har ont i halsen och dels fick lite migrän. I stället tog jag migränmedicin, ett bad och sedan har jag suttit och kollat på en föreläsning om KOL på datorn som Hjärt & Lungfonden lagt upp på sin hemsida. Den var jättebra. Nu sitter jag här och skriver medan jag väntar på att Hereos ska börja. Funderar på om jag ska göra mig en kopp te kanske.
Berättar i morgon hur det gått med min bok. Håll tummarna för att de lyckas rädda boken.
Kram Marie
