I huvudet på Marisan!

Idag blev jag väckt halv åtta då Jennie gick upp. Hon skulle i väg på kurs idag. Lyckades somna om en stund efter att hon hade gått. Det var skönt. Har tagit det ganska lugnt nu. Ätit frukost och gjort mig i ordning.

I kväll ska jag och Jennie på genrep av musikalen Hairspray på China teatern. Det ska bli jätte kul. Vi har okej platser också. Skönt att slippa balkongen för på China teatern ser man ingenting därifrån säger Jennie.

Tyvärr missar jag min dans i kväll på grund av att jag ska på Hairspray men det gör ingenting. Kändes inte helt hundra förra gången att komma tillbaka igen tyckte jag. Men det kanske kommer kännas bättre med tiden. Blev ju som sagt väldigt ledsen innan jag åkte dit förra gången och sedan hade ju inte jag varit i nya lokalen tidigare så jag blev lite sen för att jag hade svårt att hitta. Kändes krångligt och långt att gå för att ta sig dit också tyckte jag. Var liksom svettig redan när jag kom. Nu vet jag ju vart det är och hur jag ska gå så då kanske det känns lite lättare nästa gång att gå dit. Men som sagt i kväll blir det inget då jag ska på musikal.

Nu tänker jag lägga in en dikt här som prästen läste på mammas begravning efter önskemål av mammas sambo. Mycket fin dikt och det är inte jag som skrivit den. Jag skriver mycket dikter själv och de flesta jag lägger in här i bloggen har jag skrivit själv och har jag inte skrivit det själv så talar jag om det.


Dikten som prästen läste:

Gråt inte vid min grav.
Jag finns inte där.

Jag finns i solens spegelblänk på fjorden.
Jag finns i vindens lek över sädesfälten.

Jag har inte lämnat dig, det får du inte tro.
Det är bara min kropp som äntligen fått ro.

Så snälla gråt inte mer för mig.
Ty jag finns alltid här och vakar över dig.

Och när du tidigt en morgon,
väcks av fåglars kvitter.
Så är det min röst du hör.

Så gråt inte vid min grav.
Jag är inte död.
Jag har bara gett mig av.


Mammas gravsten. Visst är den fin?

På tal om dikter, är det någon som vet vart man vänder sig för när man vill släppa en diktbok? Ett ställe där det inte är så dyrt och som jag även senare kan släppa min självbiografi på också hade jag tänkt. Det vore ganska smidigt. Men när den blir klar det ska gudarna veta. Känns så svårt att sätta sig och skriva boken, speciellt nu när mamma är borta. Skulle dessutom behöva någon sorts skrivarcoach som kan hjälpa mig med boken, rätta den, läsa igenom den och se om det är bra, mitt sätt att skriva på, tala om för mig om jag behöver lägga till saker eller ta bort saker, få råd och tips, få veta lite hur man skriver en bok och vad man ska tänka på. Vad som ska finnas med i en bok och så vidare. Jag kan ingenting om sådant. Jag skulle behöva massor med hjälp med boken, men jag har inte råd att betala en sådan person för att få hjälp med min bok. Önskar att det fanns någon som frivilligt kunde hjälpa mig med detta och inte gör det för pengarna utan för att han eller hon VILL ställa upp och hjälpa till och som bryr sig. Just nu har jag dessutom hur mycket tid som helst att jobba med min bok, men måste ha hjälp med den.

En annan sak och det är att jag blir tokig på Word. Texten hoppar hela tiden omkring, dock inte i självbiografin men i min diktbok hoppar de omkring och lägger sig flera korta dikter på samma sida, men jag vill ha en dikt på varje sida. Blir så trött på det. Antar att man måste sätta in tabbar och göra marginaler men det är svårt då dikterna är olika långa.

Diktboken är nästan klar. Finns lite små grejer att fixa med fortfarande och så måste jag fundera på hur vida jag ska ha med några texter i den eller inte? Det är ju inga dikter direkt men skrivna av mig och dessutom bra skrivet om jag får säga det själv. Sedan måste jag bara kolla en gång till så det inte är fler dikter som ska vara med i boken. Så lite pyssel är det kvar men det mesta är klart i alla fall.

Vill verkligen släppa både en diktbok och min självbiografi men tyvärr är det så svårt när man inte är känd. Alla människor som är kända blir alltid prioriterade och får alltid släppa sina böcker överrallt. Tycker jag är orättvist men jag förstår att förlagen tjänar bra med pengar på kändisars böcker och därför prioriterar dem. De drar till sig köpare av böckerna men det gör inte en vanlig människa som ingen känner till. Tycker jag är synd för det finns så många begåvningar som förlagen bara struntar i och som aldrig får komma fram i rampljuset med sina historier eller sina gåvor och talanger det har för att skapa posei. Jag har försökt förr att få mina dikter tryckta och jag ska försöka igen. Skam den om ger sig.

Vet ni att hade det inte varit för min älskade lilla mormor som upptäckte min talang för att skriva och övertalat mig att försöka skicka in mina dikter så hade jag aldrig ens kommit på tanken själv att göra det. När jag testade tidigare då jag var yngre att skicka in mina dikter så var största problemet att jag hade för lite manus. Nu har jag hunnit samla på mig ganska mycket mer, så nu borde inte detta vara något problem längre, utan snarare i så fall att de inte gillar mitt sätt att skriva dikter på eller något.

Man kanske borde lägga upp dikterna på Internet någonstans så kanske man lättare blir upptäckt. Men frågan är var? Jag hade en hemsida om mig själv en gång i tiden där jag hade alla mina dikter samlade, men då var de inte så himla många. Kanske ett tjugotal bara. Nu är de så himla många fler och det är ett stort jobb att sitta och lägga upp dem även om man kan använda kopiera och klistra in för att underlätta arbetet lite. Ja, ja, jag får se hur jag gör med detta, men det känns bra att planera lite för framtiden för det ger mig lite hopp om att tillvaron kan bli bättre och då känns det lättare att orka fortsätta tampas med allt det svåra också.

Måste berätta lite om mina drömmar jag har:

Vill ha ett eget hus med inte allt för stor tomt någonstans nära havet eller i alla fall ett radhus eller kanske bara ett sommarställe. Jag drömmer om att ha en egen verkstad där jag kan snickra när jag vill. Skulle vilja ha en egen loppis på gården eller i någon liten lokal i närheten av bostaden typ cykelavstånd. Drömmer också om att ha en egen folkdräkt. Ska vara Sverigedräkten i så fall. Den är så himla fin. En stor dröm som jag har är att få släppa mina dikter i en bok och få släppa min självbiografi som jag håller på att skriva. Jag drömmer också om att kunna få resa runt i Sverige och se mig omkring. Så många ställen jag skulle vilja besöka och se. Skulle också önska att jag kunde ta körkort, jag vill köpa husvagn eller en husbil så jag kan åka på campingsemester i Sverige, jag vill köpa en moppe, helst en flakmooppe skulle jag vilja ha och så vill jag ha en liten hund. Ska skaffa en när min katt inte finns mer och jag har blivit pensionär. 

Detta är mina drömmar och jag tycker om att drömma. Jennie säger ofta att det är meningslöst att ha en massa drömmar om saker som ändå aldrig kommer bli verklighet eftersom man ändå bara blir besviken över att man inte kan uppfylla dem. Men jag tycker om att dörmma och jag mår bra av det och vissa drömmar kanske man visst kan uppfylla någon gång i livet. Det är ingen som vet vad som kommer hända i framtiden. Känns fortfarande som jag har hela livet framför mig och som om det är mycket som kan hända innan det är dags för mig att vandra över till mamma och mormor på andra sidan. Jag vill bara göra något fint av mitt liv, så det känns meningsfullt och jag vill vara lycklig, så jag kan få känna när jag ligger på dödsbädden att mitt liv blev något riktigt, riktigt bra och betydelsfullt tillslut. När jag dör så vill ja dö med den känslan i hela kroppen. Oj! Det blev visst en dröm till.

Vi hörs i morgon, då ska jag berätta mer om musikalen Hairspray. Nu ska jag nog cykla och hämtapaket

Kramar Marie