I huvudet på Marisan!

Jag måsteskriva av mig om ensak som retar mig ganska mycket. Det är så här att jag läste för enstundsedan en kändis blogg och hon berättade att hon varit på en sportaffär i dag och letat efter nya vinterkläder. Hon hittade en jacka och ett par termobyxor som det var rea på så hon betalade bara 600 kr och tyckte att det var ett jättefynd. Visst det är säkert billigt jämfört med vad de egentligen kostade. (Det framgick inte in inlägget) Men för mig är inte 600 kr billigt. För mig är det inte ett fynd. Jag skulle aldrig ha råd att handla mig några vinterkläder för detta pris. Så det stör mig otroligt att när folk tycker sådana priser är billigt och världens fynd.

En annan gång hade hon varit ute och shoppad och köpt fyra par skor vardera till sina två barn. Själv har jag inte ens råd att köpa mig ett par nya skor. Hon shoppar flera gånger i veckan nya saker till sig själv och sin familj och sedan berättar hon om det i sin blogg ochvisar bildar. Hon hade köpt nya lakan bara för 599 kr och så hade hon köpt sig ett par stövletter som det hade varit rea på och de kostar ordinarie pris 799:- Hur har man råd att shoppa flera gånger i veckan saker som kostar så mycket? Det är för mig helt obegripligt. Jag kan inte förstå detta. Dessutom blir jag bara ledsen varje gång jag läser i hennes blogg att hon varit ute och shoppat och hittat de ena efter det andra. Det gör ont i mig eftersom jag själv inte kan göra så och kommer aldrig någonsin kunna göra så heller.

Jag kan heller inte förstå folk som tycker att när de bara har ett par tusen kronor kvar på kontot så har de inga pengar. Vaddå 2000 kr är ganska mycket pengar i mina ögon och räcker en bra bit för mig i alla fall. Jag tror inte en sådan människa någonsin kan sätta sig in i hur det är att verkligen inte har pengar och vara fattig om man resonerar på detta viset.

Jag vet inte om jag kanske överreagerar när jag känner så här? Kanske borde jag inte jämföra mig med en kändis, för de har alltid pengar och kan alltid handla vad de behöver. Jag vet inte men jag tycker väl att det känns ganska orättvist att vissa kan åka iväg flera gånger i veckan och shoppa. Undrar just hur många tusen kronor hon gör av med i veckan egentligen. Önskar verkligen att jag kunde låta pengar rinna mellan fingrarna och bara kan sticka iväg och shoppa när jag har lust. Men det kan inte jag göra.

Åhhh! Vad jag hatar klass skillnader speciellt eftersom överklassmänniskor inte kan sätta sig in i hur underklassen har det. Jag blir så arg, ska nog sluta läsa den här människans blogg tror jag. Inte första gången just dettaretar gallfeber på mig och jag blir upprörd över hur ofta och mycket hon handlar jämt. Jag vet inte men kanske borde hon kanske inte jämt berätta och visa upp vad hon handlar heller. Fast samtidigt förstår jag att hon vill det för jag gör det också när jag handlat något fint. Detta gör mig så förvirrad. Men framför allt blir jag arg och jagvet inte riktigt vart jag ska göra av känslorna när det kommer. 

Kanske detta beteende är någon sorts avndsjuka eller något. Fast det känns inte så eftersom det bara stör mig att man kan tycka att 599 kr för ett sett vinterkläder är billigt. Jag faaan inte smälla in det huvudet. För mig är det så orimmligt.

Varför tror ni jag känner så här? Varför blir jag så irreterad när jag läser den här kändisens blogg? Nu är hon ingen shoppoholic bara så ni vet det utan för henne är det helt normalt och naurligt att åka iväg och shoppa flera gånger i veckan. Men det är det verkligen inte för mig.

Jagär uppvuxen som fattig. Mamma hade aldrig råd att handla nya saker till mig och min bror. Vi fick alltid kläder och skor på Secend Hand jämt. Mamma söp ju upp alla pengar som hon jobbade häcken av sig för att tjäna ihop. Jag har levt på bidrag största delen av mitt vuxna liv. Detta har inneburit att jag själv också alltid bara ha kunnat handla på Secend Hand när jag behövt något. 

Men jag prioriterar aldrig kläder överhuvudtaget utan jag går i samma paltor år ut och år in tills de är så trasiga eller utslitna så de nästan faller av mig av sig själv. För mig går alltid mat och räkningar i första hand. 
Kläder kan jag aldrig unna mig. Ett tag så existerade inte ens nya kläder för mig när jag tänker efter. Snacka om att förtränga verkligheten.

Kan ju tala om att oftaär det en ren plåga att gå förbi mina favorit klädes butiker. Jag både vet och ser hur mycket snyggt det finns och så kan man aldrig handla något. Jag går inte in i dem när jag inte har pengar. Så enkelt är det. Jag vill inte ens se butikerna då.

Jag har alltid tyckt att det varit roligt med loppisar och inte alls haft något emot begagnade grejer, det har jag inte heller men när det gäller kläder så tycker jag inte det är så kul längre. Gillar mycket bättre att köpa nytt. Vet faktiskt inte varför jag plötsligt ändrat en inställning jag haft hela livet. Men man förändras väl med åren antar jag.

Jaja nu har jag skrivit av mig om detta. Kan inte göra så mycket åt verkligheten ändå så man får väl sluta reta sig på sådana här saker.

Ha det bra. 

Vi hörs i morgon.

Kram Marie