Nu är det vintervitt igen.
Nu har det äntligen slutat snöa. Kom säkert två dm snö igår och i natt. Det är fint men det känns som det räcker nu. Länge sedan det var en sådan vinter som det är i år. Detta påminner mig om mina barndoms vintrar när jag bodde upp i Västerbotten i Umeå. Då var det alltid ycket snö om vintrarna och väldigt kallt. Man kunde åka skidor, pulka, skridskor, bygga snögrottor och göra snögubbar hela vintrarna. Nu förtidenbrukar det ju kanppt bli någon vinter. En vinter såg vi bara snö i två veckor här i Stockholm.
Sedan minns jag att det var så mysigt när det blevvår uppe i Umeå då snön började smälta och asfalten titta fram. Då hade man ju inte sett asfalten på flera månader. Så när man såg asfalten då var det verkligen vår. Det var en häftig känsla tycker jag.
Idag har jag och Jennie varit på bio och sett filmen Hachiko - en vän för livet. Jag rekomenderar verkligen den filmen. Mycket gripande så ta med dig en nässduk.
När Hachiko kommer till sitt nya hem, dröjer det inte länge förrän han och hans husse är oskiljaktiga. Varje dag vid samma tid möter Hachiko sin husse vid tågstationen, och hunden blir en älskad medlem i familjen. Men så en dag återvänder inte husse. Trots det väntar Hachiko troget - men förgäves - på sin husse varje dag under de kommande tio åren. Hans öde berör många av de människor som passerar stationen, och de hjälper hunden med mat och varma ord.
Idag finns en bronsstaty rest av Hachiko, som var av den japanska rasen akita, på den plats vid Shibuya Station, där han troget väntade varje dag.
Bronsstatyn.
Här är riktiga Hachiko.
När vi kom hem så kollade vi mail och sedan lagade vi middag. Idag blev det sojafiléer inbäddat i lök, tomat och paprika och riktigt potatismos gjort på mandelpotatis. Jättegott blev det.
Sedan har jag suttit vid datorn och nu måste jag göra mina ryggövningar. Sedan skajag läsa tidningarna.
Hörs i morgon.
Kram Marie
Sedan minns jag att det var så mysigt när det blevvår uppe i Umeå då snön började smälta och asfalten titta fram. Då hade man ju inte sett asfalten på flera månader. Så när man såg asfalten då var det verkligen vår. Det var en häftig känsla tycker jag.
Idag har jag och Jennie varit på bio och sett filmen Hachiko - en vän för livet. Jag rekomenderar verkligen den filmen. Mycket gripande så ta med dig en nässduk.
En hunds berättelse
Lasse Hallströms film HACHIKO: A DOGS STORY är en känslostark film som är baserad på en sann japansk historia.När Hachiko kommer till sitt nya hem, dröjer det inte länge förrän han och hans husse är oskiljaktiga. Varje dag vid samma tid möter Hachiko sin husse vid tågstationen, och hunden blir en älskad medlem i familjen. Men så en dag återvänder inte husse. Trots det väntar Hachiko troget - men förgäves - på sin husse varje dag under de kommande tio åren. Hans öde berör många av de människor som passerar stationen, och de hjälper hunden med mat och varma ord.
Idag finns en bronsstaty rest av Hachiko, som var av den japanska rasen akita, på den plats vid Shibuya Station, där han troget väntade varje dag.
Bronsstatyn.
Här är riktiga Hachiko.
När vi kom hem så kollade vi mail och sedan lagade vi middag. Idag blev det sojafiléer inbäddat i lök, tomat och paprika och riktigt potatismos gjort på mandelpotatis. Jättegott blev det.
Sedan har jag suttit vid datorn och nu måste jag göra mina ryggövningar. Sedan skajag läsa tidningarna.
Hörs i morgon.
Kram Marie
Kommentarer
Trackback
