Tor - Fred

Igår så var jag först på samtalsterapi och sedan var jag på besök på SOS Alarm. Det var väldigt intressant. När jag kom hem blev det matlagning, duschning och sedan satt jag vid datorn och kollade på tv.

Idag har jag städat igen. har gjort rent badrummet och köket så nu är det snyggt där. Tog faktiskt inte hela dagen. har hunnit med att sitta vid datorn ett tag.

Igår började jag också fundera ganska mycket på julen. För mig kommer julen bli ganska tung och jobbig eftersom jag måste fira den för första gången utan min kära mamma. Kommer nog inte bli så mycket firande för mig i år tror jag. Dessutom får jag inte fira den med min bror heller då han och hans tjej kanske ska åka bort och om de inte gör det så ska de fira med tjejens son och syster. Känns tungt att jag varken får fira med mamma eller lillebror.

Har ju lovat pappa att fira med honom då han inte fått fira med mig sedan jag och min bror var barn. Dessutom har pappa alltid fått sitta ensam i alla år. Jag tycker inte det är mer än rättvist. Men jag hade ju hoppats på att lillebror och hans tjej hade varit med oss också. Nu verkar det bara bli jag, Jennie och min pappa. Ska försöka få hit honom på julafton för vi har ingen lust att åka ut till honom på Ingarö, för då måste vi sova över och han har inget vatten på vintern eftersom han bor i en sommarstuga för tillfället. 

Sedan någonstans så trodde ju jag faktiskt att år 2010 skulle bli ett mycket bättre år än det hittills har varit, men ack vad jag bedrog mig för det börjar ju inte speciellt bra i alla fall. Jag menar Jennie som inte får behålla sitt jobb. Nu mera sitter jag bara på nålar typ och man går liksom bara och väntar på vad som kan tänkas hända här näst. Jag kan inte se speciellt mycket ljus för framtiden om jag ska vara helt ärlig. Dessutom så önskar jag bara mitt liv tillbaka. Vill inte ha det så här längre.

Jag tog mig faktiskt friheten och mailade till Samhall häromdagen, för att fråga dels om det stämmer att det verkligen är anställningstopp till och med där och om man verkligen måste gå via sin  AF för att få jobb där. Jag tog kontakt med 4 olika personer på Samhall och har fått läskvitto av två stycken. Jag hoppas att någon hör av sig.

Sedan var det meningen att de skulle skicka mig mina 16 trisslotter från det där undersökningsstället där jag testade att baka av två sorters margarin i veckan, men de har inte skickat dem ännu. De mailade och skrev att de skulle börja skicka ut ersättningen under vecka 47 och nu är veckan liksom slut. Undrar när de kommer egentligen och jag hoppas verkligen på någon liten vinst i alla fall på någon av lotterna. De säger ju att det ska vara vinst på var fjärde lott ungefär. Men den som väntar på något gott väntar aldrig för länge. Hatar det utrycket! SUCK!

Nu är det helg igen och då får jag ha Jennie hemma i två dagar. Ska bli mysigt. Passa på att ta vara på medan det känns mysigt för sedan kommer hon ju vara hemma precis som jag och då kommer det inte kännas så mysigt längre och vi kommer antaglig gå och tära på varandra något enormt. Vill inte ha de så för ingen av oss kommer må bra av det och jag är redan så trasig och orkar inte md att Jennie ska bli deppig också, för att hon inte blir stimulerar på dagarna längre genom sitt jobb. Har varit bra för Jennie att jobba för hon har mognat, utvecklats och förändrats genom det och nu blir jag lite rädd att allt detta som hon byggt upp ska rasa samman igen. Orkar inte hålla både mig själv och henne på fötter liksom.

Nu menar jag inte att allting kommer rasa samman på en gång men med tiden kommer det göra det. Från början kommer hon känna det som hon har en lång semester och då kommer humöret fortfarande vara okej, men efter en tid, kommer du bli svårt. Men som sagt det är väl ingen idé att gruva sig redan för det är fortfarande ganska långt tid kvar och sedan så kan fortfarande mycket hända. Så vi får se men man måste ju ändå på något sätt förbereda sig lite ändå på det som komma skall. Men först ska jag i alla fall se till att jag överlever julen.

Nu ska jag börja med middag, för snart kommer Jennie hem.

Kram Marie


Läcker bild va?

Onsdag en bättre dag

Idag har jag hållit på och städat hela dagen. Har röjt, plockat, dammat, bytt rent i sängen och dammsugat. Tycker att jag har varit jätteduktig. På fredag ska jag forsätta och göra fint i köket och på toaletten. Orkade inte göra allt idag. I morgon bitti kl. 10 ska jag först på samtalsterapi och sedan kl 13 ska jag på studiebesök på Johannes brandstation där även räddningscentralen ligger ca 30 m ner unde berget. Ska besöka stället tillsammans med mitt dansgäng. Ska bli jättespännande.

Nu tänker jag tadet lugnt, ska se tv och läsa för något annat orkar jag inte med. Är helt slut efter den här städdagen.

Vi hörs i morgon.

KRAM Marie

Tisdag en seg dag

Tänk att det ska ta halva dagen innan man överhuvudtaget kommer i kläderna? Så blir det för mig de dagar jag inte har något jag ska iväg på. Då går jag i pjamasen halva dagen typ fram till lunch. Jag går alltid upp då Jennie går upp 9.20 så jag sover i alla fall inte bort halva dagen och det känns bra.

Skulle egentligen behöva börja med att städa för Jennie ska ha folk på besök till helgen och då sätter hon mig som går hemma på det jobbet. Måste damma, plocka, dammsuga, städa toaletten och diska. Får ingenting gjort. Måste nog sätta igång direkt på morgonen tror jag innan jag börjar med något annat. Får göra det i morgon. Börja med att gå upp, klä på mig, äta frukost med Jennie och sedan sätta igång och städa. Då får jag något gjort. Har onsdag och fredag på mig för på lördag kommer de och på torsdag har jag annat inbokat. Ska bland annat på samtalsterapi och sedan på en aktivitet med mitt dansgäng.

Har egentligen dansträning i kväll men jag orkar inte gå. Har ju tänkt sluta men inte sagt något till gänget. Skulle ha meddelat på föreningsmötet men de kom bara 9 st av ca 70 medlemmar så jag struntade i det då. Väntar på att någon ska skicka ut ett massmail från föreningen så att jag kan skicka ut mail om att jag måste sluta eller gå ur.

Alltså vad trött jag bli på allting, orkar inte med någonting. Vill inte ha det så här längre? Hur länge ska man behöva leva utan inkomst? Har nu varit helt utan pengar i 4,5 månader. Hur länge ska man behöva vara utan jobb? Har varit arbetslös i 8 år. Hur länge ska man behöva sitta hemma och ruttna? Ingen händer för ingen på AF bryr sig längre. Har just fölorat min SIUS och har ingen aning om när eller om jag kommer få en ny. Min handläggare svarar aldrig på mail. Känner mig så övergiven. Undrar om jag någonsin kommer att komma upp på fötter igen när jag legat ner så länge nu? För ingenting känns betydelsefullt längre. Finns ingen mening med någonting längre. 

JAG VILL INTE HA DET SÅ HÄR LÄNGRE!!!!!! JAG ORKAR INTE MER NU!!!!!!!!

Detta är orimmligt! Det är ohållbart. Det ska inte vara så här. Jag skulle lika gärna kunnat ha suttit på gatan nu. varit hemlös, hållit på med droger, varit skitig, kanske horat och lidit av en massa sjukdomar. Så illa är det egentligen om jag inte varit tillsammans med Jennie och hon har jobb och tjänar pengar så vi kan ha kvar lägenheten. Fast det är ju inte så länge till. Sedan får vi väl hora för att klara oss för varken soc eller A-kassan kommer räcka speciellt långt. Känns som jag håller på att bli knäpp. Vilka tankar jag tänker alltså? Men jag vet inte vart jag ska göra av all min frustation, all min ilska och all min sorg? Känner mig så trasig. Mår inte bra av detta. Vet inte vad jag ska göra. Känns som jag sakta, sakta bara tynar bort. Känns som jag krymper mer och mer och tillslut så finns jag inte längre. Ingen ser mig, ingen hör mig, ingen gör något. Ingen hjälper mig till ett bättre liv. Känner mig ensam och så övergiven av alla myndigheter. Har lust att bara skrika till dem.

URSÄKTA MIG

URSÄKTA ATT JAG HAR FUNKTIONSHINDER
URSÄKTA ATT JAG INTE KAN UPPFYLLA ARBETSMARKNADENS KRAV
URSÄKTA ATT JAG INTE KAN JOBBA MED VAD SOM HELST
URSÄKTA ATT JAG BEHÖVER HJÄLP
URSÄKTA ATT JAG VILL HA RÄTTIGHETER

URSÄKTA ATT JAG HAR EN SAMBO SOM TJÄNAR PENGAR
URSÄKTA ATT JAG YTTRAR MIG
URSÄKTA ATT JAG FÖRSÖKER
URSÄKTA ATT JAG VILL HA RÄTTVISA 

URSÄKTA ATT JAG ÄR EN MÄNNISKA
URSÄKTA ATT JAG HAR KÄNSLOR
URSÄKTA MIN SMÄRTA
URSÄKTA MIN FÖRTVIVLAN
URSÄKTA MIN ILSKA
URSÄKTA MIN GRÅT
URSÄKTA ATT JAG LEVER PÅ DENNA JORD
URSÄKTA ATT JAG EXISTERAR
URSÄKTA ATT JAG BARA VILL HA MITT LIV TILLBAKA
URSÄKTA SÅ JÄVLA MYCKET ATT JAG BLIVIT TILLBESVÄR,
FÖR DET SVENSKA SAMHÄLLET.


OBS: Dikten ska läsas skrikande, därför jag använt stora bokstäver. Jag skriker detta till regeringen och till alla korkade myndiheter.

Tycker egentligen inte man ska behöva be om ursäkt för den man är, men det finns inte så mycket annat att göra i dagens samhälle. Borde kanske skicka in den där dikten någonstans för precis sådär känns det och den kom till precis här och nu medan jag skriver blogg.

Nu längar jag efter min Jennie, ska ta och börja med middag.

Hoppas det blir en bättre dag i morgon.

Kram Marie

 




Söndag - Måndag

Förlåt att jag inte bloggade igår men jag gjorde verkligen inget vettigt alls. Jag och Jennie haft en riktigt slapp dag. Vi har bara sett på tv och suttut vid datorn och inte gjort något annat vettigt. Har varit väldigt skönt faktiskt.

Idag måndag har jag inte heller gjort något vettigt. Borde städa för vi får besök till helgen. Har fler dagar på mig att göra det på. Funderar på att ta hopp på cykeln och ge mig i väg för att ta reda på var tusan de håller på och spränger någonstans? Alldeles nyss small det något fruktansvärt och jag trodde huset skulle rasa ihop. Blev faktiskt lite rädd om jag ska vara ärlig. Inte tjöt det innan heller eller efteråt som det alltid brukar göra. Hörde dem minst en gång varje dag hela förra veckan också. Känns som om de är ganska nära men jag ser ingenting från mina fönster. Att man inte har fått någon förvarning om att de tänker hålla på och spränga i området. Har inte en aning om vad de spränger för.

Samtidigt kan jag ju passa på att hämta Metro och City i tunnelbanan också, sedan får jag ju även lite frisk luft eftersom jag inte var ute någonting igår heller.


***

Nu har jag varit och tagit reda på vart de spränger någonstans och det är ganska nära. Bara i kvarteret intill men ändå så pass att jag inte ser något från mitt fönster. De är liksom på baksidan där i skogen och förstör. Jag hoppas verkligen inte det är där som nya tvättstugan kommer ligga för vem orkar gå flera kilometer med tung tvätt? Får nog skaffa en egen tvättmaskin med torktumlare då tror jag.

I kväll ska jag och Jennie på en konsert eller det är snarare en kabaré på Vasa teatern. "Snurra min jord" heter den. Ska bli kul för det är många intressanta artister med. Läs mer här: http://www.vasateatern.se/index.php?ID=14728

Får se till att ha middag klar när Jennie kommer hem, så vi kommer iväg i tid.

Vi hörs i morgon.

Kram Marie 



Lördag

Idag har jag varit mycket piggare precis som jag befarade. Sov faktiskt väldigt gott i natt och vaknade inte ens för att jag behövde gå upp och kissa. Var skönt men som alltid har jag jämt ont i rygg, axlar och nacke varenda morgon. Jag hoppas verkligen sjukgymnasten hör av sig snart.

Vi tog det ganska lugnt på förmiddagen. Åt fruktost framför tv och myste.

Vi har varit både på bio och teater idag. Först såg vi biofilmen 2012 och den var verkligen sevärd och ska man se den filmen så ska man göra det på bio helt klart. Gud vilka snygga efekter och påkostad film. Det var ju bara film men ändå satt man där med lite olustkänsla att just detta skulle kunna hända på riktigt i framtiden men då lever man säker inte längre i alla fall så man slipper nog detta. Filmen var så spännande så när den var slut så var man själv också helt slut. Filmen var lång också.

Vi hade hunnit bli ganska hungriga så vi gick till Pizza Hut och käkade och sedan gick vi vidare till Södra teatern där vi såg solo musikalen "Shima Niavarani är en Übermensch" Gud vad duktig hon var och vilken röst hon hade. Man blev helt chockad för hon sjöng både Celine Dion och Opera. Dessutom var hon så bra på att skifta mellan typ 6 olika roller. Hon spelade alla själv. Föreställningen var klart sevärd och mycket rolig.

När vi kom hem så gjorde vi lite te och rostatbröd och kröp upp i soffan och tittade på tv. Jennie ser en film medan jag bloggar. Klockan börjar bli mycket så jag ska nog krypa i säng nu tror jag.

Sov gott. Vi hörs i morgon

Kram Marie

Fredag och en väldigt seg dag.

I natt  har det verkligen inte blivit mycket sömn. Hade svårt att somna igår för att Jennie inte kunde sova då verkligheten plötsligt kom i kapp henne och hjärnan satte igång och malde. Hon har nu börjat känna att det kommer bli otroligt jobbigt att behöva gå tillbaka till att söka bidrag igen efter att ha jobbat en lång tid och sedan tycker hon det känns väldigt jobbigt att behöva gå tillbaka till AF Globen som har behandlat henne så illa genom att bland annat stänga av hennes aktivitetsstöd i ett halvår. Hon överklagade detta och vann tillbaka sina rättigheter och fick igen pengar som hon fått vara utan. Så här skrev hon i ett mail idag och jag förstår att hon vill byta Arbetsförmedling.

"Sedan att frivilligt gå tillbaka till AF Globen som jag blivit så dåligt behandlad av tidigare och mer eller mindre fick stämma tar verkligen emot, man ska inte behöva samarbeta med ett ställe som man mer eller mindre drog inför rätta"

Jag förstår Jennie och hennes känslor för jag har redan varit med om det en gång. 2001 fick jag sparken från mitt jobb. Här är min historia.

När jag fick sparken så kom det till att börja med jätte plötsligt. Kändes som ett hårt slag rakt i ansiktet och jag blev helt knäckt. Tanken att behöva återgå till alla bidrag igen kändes för jävligt. Plötsligt stod jag på ruta ett igen liksom. Var en sådan härlig känsla att ha ett jobb att gå till och att kunna tjäna egna pengar och klara sig på dem. Jag hade ett liv som plötsligt ryktes ifrån mig precis som en matta som rycks undan från ens fötter. Jag hade heller ingen för aning om att det skulle hända. En dag blev jag plötsligt inkallad till personal chefen som meddelande mig detta och jag blev totalt chockad. Jag gick som i ett vakuum hela den dagen. Fick beskedet på morgonen. Bröt ihop när jag kom hem tror jag.
 
Sedan fick jag bara en månads uppsägelse tid och det var väldigt lite tid att hinna ställa in sig på allting och vänja sig vid tanken att söka a-kassa och springa på AF igen och hinna förbereda allt som måste göras innan jag slutade. Att jag bara fick en månad berodde på att jag hade lönebidrag tror jag och dessutom hade jag jobbat för kort tid eller något. Var ju inte riktigt två år jag jobbade utan bara nästa. Var några veckor kvar till två årsdagen typ. Eller så var det för att de skulle dra in tjänsten kanske jag minns inte så noga. Men kort tid var det i alla fall.
 
Efter detta så har jag inte haft något större hopp om att jag någonsin ska kunna få något nytt jobb. Hittills har jag ju inte haft det heller. Jag har snart varit arbetslös i 9 år utan några fler riktiga jobb. Har bara pluggat och haft praktik på en djuraffär som jag faktiskt hade kunde ha fått anställning på.

Så jag förstår mer än väl denna problematik.

Har suttit idag och läst en blogg som heter Fattigbloggen som finns på Aftonbladet och var aktiv under mars-april i år. Det var både nyttigt och jobbigt. Hon som skrev bloggen är samma person som jag träffat för min medverkan i hennes bok. Hon testade en månad att leva på soacialbidrag för att försöka förstå och sätta sig in i hur det är. Här är mina ord om den som jag mailat över till henne idag.
 
"Din blogg gav mig en avspegling av mig själv. Fick liksom se mitt eget öde från ett annat perspektiv om man säger så och det var väldigt nyttigt känner jag samtidigt som det också var väldigt jobbigt. Tårarna har varit nära flera gånger. Har aldrig förut tyckt att jag varit fattig på det sättet förut. Plötsligt upptäckte jag att fler faktiskt gått med samma tankar som jag eftersom de har det precis som jag. Sedan har jag inte själv tänkt på hur jag egentligen lever och har haft det i alla år. Har verkligen fått en ny inblick i min egen situation nu och för första gången så kan jag kalla mig för fattig. Har inte sett mitt situation på det sättet förut. 
 
Någonstans efter att ha levt fattigt så länge så blir man ganska blind på sin egen situation för man har liksom vant sig vid hur man har det. Man har blivit så inpräntat med att man alltid måste vända och vrida på varenda krona att man inte längre vet om något annat eller ser något annat. Man kan varken se eller tänka sig in i att vara rik, att kunna leva livet, att alltid ha mat, köpa kläder eller kunna roa sig. Att kunna unna sig en väl förtjänt semester existerat inte ens. Man hamnar liksom i ett sjukt tillstånd och blir nästan hjärntvättad av sin egen situation genom att ha det på detta viset i för lång tid. Man kan inte längre se att det finns något annat liv än de man lever i.
 
Man borde verkligen ordna stöd och hjälpgrupper, där folk kan träffas och byta historier med varandra, känna igen sig, komma med tips och idéer på hur de har löst vissa saker och framför allt förstå varandra. Ingen människa som inte varit fattig kan inte sätta sig in i hur det är. Starta AFS "Anonyma fattiga i Sverige" tycker jag.
 
En annan tanke som slog mig var att tänk om man skulle vända på det och låta mig som är fattig eller någon annan som har det ännu värre få testa på att leva för 35.000 kr i en månad. Testa på att få leva livet, testa att kunna gå ut och äta när man har lust, testa på att kunna unna sig onödiga saker, testa att kunna unna sig nya kläder och få vara lite fin, unna sig att ha kul, unna sig nöjen som att gå på bio, konserter, bara i en månad få en chans att kunna slösa pengar och slippa tanken på att man hela tiden måste vrida på varenda öre för att få det att gå ihop.
 
Fast det är klart man kanske bli väldigt snål i stället när man väl har pengar, man kanske inte vågar ta för sig när man kan. Kanske har man blivit så hjärntvättad att man inte vågar slösa av gammal vana att spara och av rädsla att en dag kan de ta helt slut. Jag har blivit sådan. Jag kommer aldrig riktigt ur detta beteende. Inte ens då vi hade pengar ett tag och jag kunde unna mig saker.
 
När jag väl har pengar så kan jag i alla fall inte unna mig någon onödigt utan köper bara sådan jag verkligen behöver. Om jag ska kunna köpa något så måste det vara en riktig wow grej eller så måste det verkligen kännas som jag och nästan bli kär i grejen för att kunna unna mig den. Jag kan inte köpa en sak bara för att eller utan att jag vet vad jag ska ha den till eller utan att jag verkligen behöver det. Kan inte köpa en sak bara för att jag tycker den är fint eller för att det var billigt. Detta visar ju verkligen hur sjukt beteende man har fått av att vara fattig en lång tid.
 
Man klarar inte av att leva ett normalt liv när man väl når den punkten. Man får men för livet att vara fattig. I alla fall så har det blivit så för mig"

I kväll kommer vi bara ligga och glo på tv/ film eftersom vi båda är jättetrötta och sega efter en natts dålig sömn. I morgon ska vi på teater igen. Ska se "Shima Niavarani" Som jag berättat tidigare så får ju Jennie fortfarande mycket biljetter genom sin Musikalkalender, http://www.musikalkalendern.tk därför vi går så mycket på musikaler. Men en del teatrar betalar vi för också. Men just nu har vi inga pengar till något utan har biljetter liggande till sådant vi köpt tidigare när vi hade pengar. Det är så kul att ofta ha lite sådant inbokat och det behövs i dessa svåra tider. Det både piggar upp och skingrar tankarna en hel del att få gå och se en bra musikal. Dessutom bli man så glad av det.

Vi hörs i morgon.

Kram Marie


Torsdag en väldigt kall dag. Brrrr!

Idag har det varit ruskigt kallt ute. Ritkigt råkallt. Jag har varit på Öppethus på Munkerröds Floristutbildning i Årsta. Vill ju bli florist men jag har blivit väldigt osäker på om jag kommer klara av det. Vad jag förstått så är det mycket teori och jag är inte speciellt teoretiskt lagd. Jag är ju så praktiskt lagd och dessutom är jag kreaktiv och händig. Älskar att skapa med händerna. Känns som om jag ska klara av utbildningen kommer jag kanske dels behöva en del hjälpmedel och dels kanske en assistent. Då vet jag inte om jag verkligen kan bli en färdig florist. Jag menar jag klarar ju inte av att jobba som möbelsnickare som jag är utbildad till liksom. Kanske är onödigt att hoppa på en utbildning till och så kan jag inte jobba som det heller liksom. Jag måste fundera på detta.

Kanske ska kolla runt efter något annat men som jag känner så finns det bara en sak till som jag vill och det är att studera något där jag får uttnyttja mitt skrivande. Skulle vara kul att bli journalist men då måste man ha gymnasiekompitens för att komma in på en sådan linje. Författare eller poet kan man ju inte studera till direkt. Vet inte vad det finns mer man kan jobba som där man får skriva mycket. Jag vill utveckla mitt skrivande i alla fall känner jag på något sätt.

Innan jag åkte hem så tog jag mig in till stan för att möta upp en kompis som skulle köpa en bok av mig som hon bjudit på inne på Tradera. Hon var typ 20 min sen och när hon väl kom så satte vi oss lite i skym undan på ett fik, för att slippa beställa något och pratade en stund. Jag fick lite tips och idéer på hur jag skulle kunna lösa min situation av henne. Hon har det ju inte själv så bra just nu då hon nyligen blivit av med jobbet och får låna pengar avsin mamma. Men hon försökte i alla fall hjälpa till och det tycker jag var gulligt av henne. Hon tipsade mig om en förening som ligger i Gubbängen som heter RSMH. Dt är en förening för folk med egen erfarenhet av psykisk ohälsa. De har olika aktiviteter där för folk med olika psykiskaprobem och mående. Kostar 150 kr per år och då får man gå hur många av deras kurser som helst gratis. Annars kostar det 200 kr/per kurs. Ska fundera lite på detta. Kanske något att göra ett par dagar i veckan i alla fall. Kreaktivt skapande är bra terapi och hjälper mycket.

När jag kom hem så var Jennie redan hemma. Vi beställde faktiskt pizza idag till middag. Fått in lite pengar genom auktioner på tradera så vi tyckte vi kunde unna oss det idag. Snacka om att det var gott och jagvar så hungrig. Har ju en pizzeria tvärs över gatan och de gör så goda pizzor där. Dessutom har vi blivit stammisar där.

Efter maten har vi barasett på tv och suttit vid datorerna. Nu är det snart dags att krypa i säng. Ska nog lägga mig och läsa Metro och Stockholms City. Våra gratis tidningar här i Stockholm.

Hoppas ni kommer sova gott.

Vi hörs i morgon.

Kram Marie



Onsdag

Idag har jag varit och sett filmen Apan mitt på dagen och det var verkligen den sjukaste film jag har sett och det mest konstigaste. Var en väldigt jobbig film tycker jag. Gillar man psykfilmer ska man se den.

Innan jag åkte hem efter bion så åkte jag till Stadsbiblioteket och lånade "Allt för min syster" på Daisy cd. Jag har fått behörighet till att låna sådana då jag har vissa läs och skrivsvårigheter. Jag har inte läst boken utan bara sett filmen. Hoppas den som läser är en bra uppläsare bara.

När jag kom hem så var det nästan lagomt att börja med middag. Jennie dök upp lite tidigare idag med. Efter maten hjälptes vi åt att diska och sedan har Jennie kollat sina mail och vi har sett på tv.

Nu ska jag se mer tv. Ska se Osyldigt dömd.

Vi hörs i morgon

Kram Marie

Tisdag en mycket trevlig dag.

Idag har jag haft en mycket trevlig dag men Jessica författaren som håller på att skriva boken om "Fattigdom i Sverige" som jag kommer vara med i. Hon ville träffa mig igen för hon hade några fler frågor som hade dykt upp. Så Jessica fick följa med mig till graven på Skogskyrkogården. Vid 11 kom hon alltså och plockade upp mig och jag fick guida henne till Skogskyrkogården från hemifrån mig. Innan vi åkte in på kyrkogården så stannade vi till vid blommaffären som finns utanför vid tunnelbanan. Jag köpte ett ljus och så köpte jag ett liten mini en eller vad man ska kalla det. Jag blev klar ganska snabbt och vi åkte vidare in på kyrkogården och bort till mammas grav. Jag planterade mitt lilla träd och fixade till graven lite. Skakade av kransen från lösa barr och tände mitt ljus i lyktan. Den lyser nog fortfarande skulle jag tro. Det är oljeljus som man köper och ställer i lyktan och de brinner upp till 60 timmar.

Blev jättefint. Jag lägger in en bild som jag tog med mobilen längre ner i bloggen. 

Sedan när vi var klara där så åkte vi och parkerade bilen och tog en promenad och tittade först på Skogskapellet som är så fint. Känns som man går in i en saga när man kliver innanför muren till det kapellet. Tror det var någon form av begravning eller något när vi gick förbi så vi stannade inte och tiitade närmare på kapellet. Sedan visade jag Jessica Greta Garbos grav och så gick vi vidare till info Center heter det. Brukar vara öppet för allmänheten och de har även ett café där. Men tyvärr var det stängt. Så vi gick tillbaka till bilen och åkte till Enskede krog och käkade lunch i stället och jag blev bjuden den här gången också. Var mycket folk där och ganska rörigt. Dessutom var det otroligt varmt. Vi åt och sedan åkte vi vidare.

Först ville Jessica åka till ett lugnare café och prata lite för hon hade ju några frågor hon ville ställa till mig, men vi bestämde oss för att åka hem till mig. Jag varnade henne för att det såg ut här hemma och att jag inte hade städat eller förberett besök, men hon sa att det gjorde ingenting för att det är stökigt ger en närmare inblick i min situation. Så jag kände att okej då åker vi hem till mig.

Att ha det rörigt, stökigt, skräpigt och odiskat det är ändå verklighetens jag. Det är sådan jag är. Jag trivs med att det är lite smårörigt omkring mig, men som sagt det finns ju gränser och hur jävligt som helst vill jag inte ha det. Men jag är inte heller sådan som har kliniskt rent och sterilt omkring mig heller. Nu fick Jessica i alla fall se den sidan av mig för oftast när jag ska ha besök så brukar jag storstäda för att ha det lite presentabelt hemma.

Jag bjöd i alla fall på fika. Har ju en massa hembakat och så satt vi och pratade och hon fick ställa sina frågor. Jag visade även mitt minnespodie för henne och sedan helt plötsligt när vi satt där och pratade som mest eller jag berättade så dök Jennie hem. Hon kom hem tidigare idag från jobbet.

Jag försökte faktiskt påverka Jessica lite att inse att hon borde sluta röka. Fast det tror jag redan hon har insett men att ta nästa steg att göra det är så mycket svårare. Berättade lite om mamma och mormor och sedan ville jag ge henne lite broschyrer om KOL och om att sluta röka men hon ville inte ha dem. Slog lite ifrån sig tanken, men jag tror att hon blev berörd ändå för hon sa att hon tänker åka till apoteket och köpa nikotonplåster. Jag vet att hon blev berörd första gången vi träffades när jag berättade om min mamma för det såg jag på henne. Nu berättade hon att hon själv kanske ligger i rikszonen för att få KOL. Jag känner bara att jsg vill verkligen inte att en sådan fin och gullig människa som hon verkar vara ska behöva gå under i en sådan hemsk sjukdom som KOL för att hon inte kan eller vill sluta röka. Så jag vill hjälpa henne på de sätt jag kan.

Slutar hon röka inom kort kanske hon inte får KOL alls eller skulle hon får den ändå och slutar att röka så kommer det inte bli några som helst problem att leva med den. Finns så bra mediciner idag som håller sjukdomen på avstånd och då behöver den inte bli värre. Så jag kan lova att hon kommer kunna leva ett bra liv ändå tills hon blir gammal. Men som sagt var hur hon än gör så är det hennes eget val. Jag kan inte göra något mer än berätta min historia om mamma och ge henne information om att sluta röka och om vad KOL är. 

Om du läser det här så var rädd om dig min vän. Känns som jag kanske som jag håller på att få en ny vän idig.
Du, kom ihåg en sak att världen går inte under om du skulle få dåliga besked av din läkare. Dessutom lovar jag att finnas hela vägen vid din sidan okej! Stor kram till dig.

Vi avslutade vårat samtal och det var dags för Jessica att åka hem. Vi sa hej och tack för denna gång och så åkte Jessica sin väg. Efter en stund hittade jag hennes tröja på hatthyllan och jag skickade ett sms och talade om att hon glömt den. Medan jag står och skickar sms så hittade Jennie hennes plånbok också på golvet och då ringde jag men fick inte tag på henne. Hon hade stängt av mobilen. Pratade in på svararen och talade om att hon hade plånboken hos mig, så hon inte skulle bli rädd att hon tappat den. Åkte sedan ett ärende till Högdalen.

När jag kom hem skulle jag precis sätta mig och skicka ett mail till henne också för att tala om att hon hade sin plånbok hos mig. Inte förrän Jessica hunnit hem så saknade hon sin plånbok och upptäckte att jag ringt och sms:at och då ringde hon upp och talade om att hon skulle komma tillbaka igen och hämta plånboken. Hon kan ju inte vara utan den liksom. Hade det bara varit tröjan så hade hon inte åkt tillbaka utan då hade hon tagit den vid ett senare tillfälle. Men nu behövde hon ju sin plånbok.

När Jessica varit här och hämtat plånboken så satte jag mig och kollade på Andra Avenyn på datorn och när det var slut så lagade jag och Jennie middag tillsammans. Blev makaroner och polonykorv. Nu sitter Jennie och tittar på en film medan jag skriver blogg.

Vi hörs i morgon.

Kram Marie


Här är bilden på graven tagen med mobilkameran. Blev väldigt suddig tyvärr.

Måndag

Ska börja medatt berätta vad jag tyckte om skräckteatern i lördags. Men på tal om teater så skulle ju jag och Jennie ha gått på en teater i fredags också men det blev tyvärr inställd. Så när vi kom dit så var det bara att åka hem igen.

Skräckteatern var jättebra. Jag var ganska rädd och satt där och höll krampaktigt i Jennies hand under hela första akten. Vi fick nämligen gå in och sätta oss i en kolsvart teater. De som jobbade där ledde oss in till våra platser och de lös bara upp vägen och sittplatserna med varsin ficklampa. Hela första akten spelades i kolmörker och de hade bara en enda ficklampa som ljus. Var ganska läskigt då de spelade skum musik och det small högt då och då. Andra akten var det tänt och den var mest blodig och äcklig. Var en av de bästa skräckteatrarna jag sett. I december kommer det en ny skräckteater med samma ensemble, fast de ska bara spela i Malmö då. Hoppas lite på att de kommer hit så man kan få se den också.

Idag har jag hållit på och grejat med en gåvasom jaghar skickat till en vissperson. När jagvar klar så cyklade jag till posten och hämtade två paket samtidigt som jag skickade min gåva så personen får det i morgon.

Paketen innehöll mina nya visitkort. De är jättefina. Jag blev så nöjd. Fick ett rebjudande att göra dem helt gratis. Var bara frakten som kostade. Kunde till och med välja att få dem glansiga utan extra kostnad. Kolla här vilka fina kort.




OBS: Har suddat ut adress och telefonnummer under mitt namn med svarta bokstäver då jag inte vill lämna ut dessa uppgifter i bloggen.

Sedan har jag lagat mat. Idag blev det min goda vegetariska pasta sås och spagetti. Jättegott blev det. Nu har jag precis duschat och ska väl se tven stund innan jag lägger mig. Tänkte dela med mig en text som berör mig väldigt mycket och det är inte jag som skrívit detta.

SORGEN BÄR ALLTID EN SMÄRTA

DET FINNS INGEN VÄG tillbaka. Det som har hänt blir för alltid en ny startpunkt varifrån resten av mitt liv kommer att börja. Det fanns ett ”innan” som nu är borta och nu finns det bara ett ”efteråt” Jag vet inte om jag uthärdar. Den isande smärtan förgör mig. Sorg bär alltid en smärta. Ibland en rent kroppslig smärta. Det gör ont. Men alltid en form av smärta.


DET FINNS DE SOM SÄGER att sorgen går över. De vet inte vad de talar om. Sorgen omvandlas, men den går aldrig över. Det är något annat som går över. Men aldrig sorgen. Smärtan klingar av men sorgen, tomheten och saknaden finns alltid kvar. Ingenting går över. Det blir något annat. Det är vad sorgen handlar om. Att bli någon annan. Att röra sig mot en ny verklighet där sorgen är en del av villkoren.


GE INTE UPP ÄVEN OM JAG ÄR AVVISANDE


VAD SKA JAG SÄGA till alla som inte förstår: Glöm inte bort mig. Hör av er. Kom på besök. Ge inte upp även om jag är avvisande. Det är nog det svåraste. Att vilja gemenskap och inte klara av den. Att vilja närhet när allt är avstånd.

JAG ÖVERLEVER. Men att överleva är inte desamma som att klara av att leva. Det finns två alternativ. Att leva eller dö. Det handlar inte om styrka. Och lever jag så gör jag det som livet kräver. Går upp, äter frukost och så vidare. Men jag klarar mig inte.


TÄNK PÅ MIG ALLA NI SOM GÅR FÖRBI


JAG ORKAR INTE EN DAG TILL. Det Är så jag känner. Inte bara känner, det är så det är. Jag orkar inte mer. I morgon finns jag inte. Det går inte att leva här mitt i tomheten. Du finns inte mer. Sorgens outhärdliga sanning. Verkligheten som ett slag i ansiktet. Tänk på mig alla ni som går förbi. Stanna ett ögonblick och se på mig. Jag finns nämligen inte utan er. Jag är ingenting utan alla andra. Den enda verklighet jag känner till är tomhet och utanförskap. Du som möter mig föder mig.


KANSKE FINNS DET I SKAPELSEN ÖPPNINGAR JAG INTE KÄNNER?


VARJE MÄNNISKAS SORG är den människans alldeles egna sorg. Ingens sorg ser ut som någon annans sorg. Ändå är sorgen så lika: Tomheten efter en älskad människa. Hålet som aldrig fylls. Sorg handlar inte om att lämna något bakom sig utan om att införliva det i ens fortsatta liv. Här och nu och kanske sedan där, i rummet utanför tiden. Sorgens väg från smärta till en förnyad relation. Är det en möjlig väg? Kanske finns det i skapelsen öppningar jag inte känner, möjligheter till återförening över tid och rum. Jag vet inte, men sorgen går att beskriva som en skugga av kärlek. Och kärlek är i sig något som spränger alla gränser.


LIVET ÅTERVÄNDER…


SOM SOLUPPGÅNGEN


LIVET ÖPPNAR SIG OABRUTET. NÅGOT GÅR MIG TILL MÖTES. NÅGON?


LIVET ÅTERVÄNDER som soluppgången. Du och jag införlivade i livets stora rörelse. Den som sträcker sig från tidens morgon till tidens afton. Det sjunger i träden. Livet återvänder. Som lågan som nästan kvävdes. Som strået som nästan bröts av. Allt helas till något nytt som alltid funnits och nu blir till. Vi är alltid en del i något större. I det som övergår tanke och ord. Livet öppnar sig oavbrutet. Något går mig till mötes. Någon?

Tänkvärda ord va?

Vi hörs i morgon.

Kram Marie


Söndag

Idag har vi haft en slapp dag. Vi har skrivit mail till alla som vunnit auktioner av oss på Tradera och slagit in dem för de sista tog slut idag. Man blir helt slut när man håller på med detta för det tar en sådan tid trots att vi hjälps åt. Var närmare bestämt 23 stycken så lite pengar droppar in i alla fall även om mycket kommer gå till frakt. Efter vi blev klara så har jag suttit och pysslat lite, målat en tavla faktist en liten en. Jag blev faktiskt ganska nöjd med den för jag är egentligen urkass på att måla. Har tänkt ge bort den till en viss person. Jennie har suttit vid datorn och grejet. Vi har också tvättat så nu har vi rena kläder igen.

Nu är det snart dags för mig att gå och lägga mig. Ska bli skönt för jag börjar bli trött känner jag.

Här nedan kan ni se tavlan. Vad tycker ni?

Kram Marie



Lördag en bättre dag.

Idag har det varit en bättre dag. Jag blev så ledsen igår när jag fick veta att Jennie inte kommer att få behålla jobbet. Kändes så jobbigt precis som om det inte vore tillräckligt allt som har hänt redan. Nu kom nästa smäll. Jag var både arg men mest ledsen hela dagen igår. Grät till och med. Åkte iväg till Stadsdelsförfaltningen i Älvsjö för att hämta lite information om ekonomiskt bistånd och jag blev så illa bemött av dem där. Det utlöste min gråtattack när jag kom hem. Fick inte tag på någon information heller inte ens en ansökningsblankett efersom de vägrade lämna ut det. De påstod att man måste kontakta den soc man tillhör först via telefon innan man får någon information om någonting. Så löjligt. Jag fick i alla fall ett pappaer som beskriver normen för ekonomiskt bistånd. Kan ju vara bra att ha med det var inte det jag ville ha. Har hitta information på Internet som jag skrivit ut i stället. Ville helst få tag på en lista över alla uppgifter man måste gräva fram och ta kopior på och skicka in. Tänkte att vi skulle vara ett steg före när det väl är dags att söka.

När Jennie kom hem så fick jag höra att hon hela tiden får lön i efterskott så sista lönen kommer hon få i februari så då kommer hon nog ganska lagomt hinna få a-kassa för då har de haft sina 11 veckor. Men vi kommer söka soc i alla fall för jag kommer kunna få det eftersom hennes a-kassa inte kommer stiga över normen. På något sätt kommer det väl lösa sig i alla fall och dessutom kan mycket hända innan 15 januari. Jag menar någonstans hoppas vi lite på en omplacering för Jennie eller något men vi kan inte hoppas för mycket.

Känns ändå för jävligt att det ska behöva vara så här. Jag får inte ett öre någonstans ifrån och jag får inget jobb och nu får Jennie sparken för att hennes viakriat plötsligt går ut eftersom ordinarie anställd kommer tillbaka tidigare. Jennie skulle ha haft kvar jobbet till april. Tjejen hon vikaerar för kom inte in på sin utbildning. Dessutom vill den tjejen inte ens jobba på Djurens Rätt längre. Hon trivs inte men måste komma tillbaka då hon inte har något annat val. Även hon måste ju försörja sig på något sätt. Hon har varit tjänstledig.

Jennie har nu sammanlagt med undantag av uppehåll i tre månader jobbat på Djurens Rätt sedan december 2007. Så det är ett tag och då har hon inte hela tiden suttit i medlemsregistret utan hon började i expeditionen. Detta som nu kommer hända innebär att vi inte heller kommer kunna vara medlemmar längre i Djurens Rätt. Måste prioritera bort det eftersom vi kommer ha så mycket mindre pengar att leva på. Blir nog flera saker vi tvingas dra in på tror jag. Får nog gå ur andra föreningar jag är med i också. Har haft en liten tanke också på att dra in fasta telefonen och bara använda mobilerna, men vi får se hur vi ska göra. Vi kommer i alla fall byta till en billigare hemförsäkring till nästa år. Resten får vi ta senare och kolla upp vad vi kan dra in på om det finns något.

Idag har det varit en lugn dag. Vi sov länge i morse och för omväxlingensskull så vaknade jag bara en gång i natt och var uppe på toa och tog nässpray. Annars brukar jag vakna mellan 2-4 gånger /natt dels för toabesök, dels för nästäppa och dels för att jag har ont i rygg, axlar och nacke. Ja, jag är näsbpraysberoende tyvärr.

Väntar på tid hos en sjukgymnast. Skulle behöva gå till min naprapat egentligen men jag har inte råd med det. Förr betalade mammas jobb detta men nu är det ju bara hennes sambos företag och jag vet inte om han fortfarande vill betala för mig. Törs inte fråga heller liksom. Det är synd för min naprapat kan min rygg och vet allt om det. Jag brukar behöva gå typ en gång i halvåret för att få ryggen justerad. Har ju fel på ryggen och det är förmodligen medfött. Därför jag har en del besvär. Men jag hoppas sjukgymnasten hör av sig snart. De hade tydligen tre veckors väntetid och där kan man även få naprapati också.

Jag och Jennie ska iväg i kväll till Elverket som tillhör Dramaten och se en skräckteater som heter "Blodvember fest" Dramatens hemsida: http://www.dramaten.se/dramaten/Forestallningar/Blodvemberfest/ Kolla även på deras hemsia.  http://www.farozonen.com/

Berättar i morgon hur det var. Får nog hålla Jennie i handen tror jag under föreställningen för jag är så mörkrädd. Hoppas man vågar åka hem sedan i kväll. Blir sent för den börjar inte förrän kl. 21.00. Hade vi haft pengar så hade vi tagit en taxi men nu blir det inte så.

Vi hörs i morgon.

Kram Marie


Det här blommorna fick jag av Jennie i födelsedagspresent den 2 nov.


En bild till. Visstär de fina och otroligt att de fortfarande står.


Nu blir det svårare tider.



Hej vänner!
 
Vill bara berätta...
 
Nu har jag och Jennie min sambo precis fått veta att hennes vikariat på Djurens Rätt upphör den 17 januari 2010. Ordinarie anställd kommer tillbaka. Det ser heller inte så ljust ut på eventuell omplacering eftersom de ska skära ner och sparka folk ändå. Så när Jennie slutar så måste hon gå över till A-kassa men problemet är att Unionens A-kassa som hon tillhör har 11 veckors förhandlingsstid, så under tiden för att inte hamna på gatan så måste vi söka soc. Frågan är bara hur långa förhandlingstider de har där? Måste jag försöka ta reda på. Sedan så kommer jag antagligen kunna få ha soc bidrag kvar när Jennie får sin A-kassa. För den lär inte överstiga normen i alla fall. Så här kommer det antagligen att se ut nästa år och jag som hoppades på att 2010 skulle bli ett mycket bättre år än det har varit detta år. Men jag bedrog mig visst rejält.
 
Jag vet ärligt talat inte om jag orkar med detta också. Vi som ändå var ganska ekonomiskt säkrade för att Jennie har sitt jobb. Nu blir det värre än någonsin och detta känns kan jag säga. Jag blir både förbannad och ledsen. Trodde inte ens att det kunde bli värre än det är eftersom jag redan står helt utan inkomst. Trodde botten var nådd.
 
En sak är i alla fall säker och det är att det stämmer i alla fall de jag ofta brukar gå runt och tänka. Vad sjutton ska det bli av mig eller oss? Vad ska vi göra nu?
 
Kram Marie
 

Ons-tors

Igår onsdag vaknade jag av att Jennie väner och vrider sig i sänge ett tag och sedan helt plötsligt rusar hon upp och jag trodde hon gick upp tidigare för att hon liksom redan var vaken men hon rusade upp och försvann in på toaletten. Hon mådde jätte illa och hade gjort det flera gånger under natten men inte orkat gå upp tidigare utan somnat om i tron om att det skulle gå över. Men ca 20 min innan hon normalt skulle kliva upp för att gå till jobbet så rusade hon alltså upp. Hon var tom i magen och fick dessvärre inte upp någonting. Jennie ringde sig sjuk och försökte ett par gånger till att spy men ingenting kom. Efter ett tag blev det lite bättre och hon somnade om ca en halvtimme medan jag cyklade till affären och köpte lite Dofilus fil till henne bland annat. Jennie vaknade när jag kom hem och då mådde hon lite bättre. Hon var i alla fall inte spyfärdig längre. Vet faktiskt inte vad detta var för något. Det betedde sig inte som kräksjukan i alla fall och hon hade ingen diarrée heller. Jag har heller inte känt något ännu, så det var nog inget smittsamt.

Resten av dagen var jag hemma med Jennie som låg i soffan och glodde på tv nästan hela tiden. På kvällen satt hon ett tag vid datorn.

Idag torsdag så har jag först varit på samtalsterapin på morgonen. När jag kom hem så började jag med att stoppa i mig lite lunch. Sedan satt jag ett tag vid datorn för att kolla mail och min Facebook bland annat.

Jag har också bakat bullar idag. Var ju tvungen att testa att baka av den andra sortens margarin den här veckan, förutom att jag använt det i matlagning också. Har suttit och fyllt i enkät två också. Undersökningen tar slut 11 nov så efter det hoppas jag på att få mina 16 trisslotter så fort som möjligt. Ska bli ett nöje att sitta och skrapa dem. Ni får hålla tummarna att jag vinner i alla fall något.

I morgon är det äntligen fredag igen och då får jag sedan ha Jennie hemme igen i två dagar. Vi ska på teater i morgon kväll och även på lördag. På söndag ska vi bara tvätta. Skulle ha velat gå på en mässa i helgen som heter "Allt för hälsan" men jag har inte råd då det kostar 130 kr att gå in. Så det är bara att glömma.

Nu ska jag se om det är något på tv.

Vi hörs i morgon.

Kram Marie


Sön-tis

Jo jag lovade ju att skriva och berätta om "Happy Sally" som jag var och såg i lördags. Jag måste säga att det var en originell föreställning. Fin med vatten och alla olika ljus de lagt på. Filmerna de visade på väggen kändes som man satt och såg på gamla super 8 filmer. Men det var nog meningen tror jag. Alla inblandade var jätteduktiga.  En sak var mindre bra och det var att det var så svårt att förstå handlingen och hålla isär alla tidpunkter. Kan ju bero på att jag inte läst boken iofs. Kanske skulle gjort det innan för att förstå bättre. Men det var en otroligt häftig idé att använda en bassäng i föreställningen eller ha den i ett badhus. Var absolut värt pengarna att gå och se den. Kom ju in som arbetslös jag och då blev det lite billigare.

I söndags var jag och Jennie till min bror på middag eftersom jag hade födesedag igår. Var mycket trevligt och at min bror fick jag en bok om sorg och av hans kvinna fick jag en ljusstake man hänger i fönstret.

Igår måndag hade jag födelsedag. Var ensam hela dagen men när Jennie kom hem från jobbet så hade hon med sig blommor, choklad, och presenter. jag fick en prenumeration på tidningen Nära och tre böcker om sorg. Jag och Jennie fick också ett presentkort på bio av en god vän. Mycket snällt tycker vi. Vi åt middag tillsammans sedan åkte vi iväg till cirkus på Djurgården för att se musikalen Thriller. Den var jättebra tycker jag och alla var så duktiga. Det är en hyllningsturné till Michael Jackson. Var ett himla skrikande på publiken bara. Var nog många fans där tror jag.

Idag har jag legat i sängen väldigt länge. Jennie gick upp tidigare för att bege sig till sjukgymnasten. Jag var så trött och sedan satt jag och såg mina serier "Livet i Fagervik" och "Andra Avenyn" Åt sen frukost i sängen och det var jättemysigt. Hade det inte varit för att jag ska iväg i kväll så hade jag inte klätt på mig idag.

Jag har suttit och finslipat på en text som jag ska läsa upp i kväll. Det är föreningsmöte med dansen och jag har ju bestämt att jag ska hoppa av. Så här blev det.



"Jag kommer antagligen hoppa av föreningen efter jul.

Har tänkt mycket på detta den sista tiden. Jag har ju inte varit så aktiv det senaste året i föreningen på grund av bland annat min mamma som var svårt sjuk och nu har gått bort. Jag har ju också förlorat min inkomst och tvingas nu mera leva helt och hållet på min sambo. Allt som har hänt har tärt mycket hårt på mig. Har varken haft ork, motivation eller lust till att dansa så mycket.

Jag har inte tröttnat egentligen på att dansa, för att börja dansa folkdans är bland det roligaste jag har gjort i mitt liv. Ni är dessutom ett sådant härligt gäng och jag har alltid så kul på träningarna med er. Det är så trevligt med alla aktiviteter som anordnas varje år i föreningen. Nu har ju inte jag kunna följa med på allting på grund av att ekonomin ställer till det för mig och då syftar jag bland annat på Fryksås som jag så gärna har velat vara med på flera gånger.

Jag måste också erkänna att ända sedan ni bytte lokal så har det känts väldigt motigt för mig varje tisdag att komma till träningarna för att jag har så långt att åka och det är långt att gå i kylan och mörkret. Eftersom jag inte har något jobb och jag oftast sitter hemma hela dagarna så är det jättesvårt att komma iväg på kvällen.

Finns också en anledning till att jag hoppar av och det är att jag inte kommer att kunna betala medlemsavgiften nästa år. Kan inte begära av min sambo att hon ska betala mitt medlemskap hos er.

 Detta är synd att det måste bli så här för jag trivs så himla bra i gänget och med er. Jag finns kvar hos er terminen ut. Jag kommer att dyka upp på nästa aktivitet, jag kommer på avslutningsfesten och sedan kanske jag dyker in på några fler danskvällar också innan terminen är slut."

Tycker ni det låter bra det jag skrivit?

Här kommer en bild på mammas grav från i helgen då min bror var där på kvällen.



Ha det bäst.

Kram Marie


Tor-Lör

Hej

Förlåt att jag inte skrivit blogg. Har varit mycket de senaste dagarna. I torsdags så satt jag visserligen hemma hela dagen fram till eftermiddagen då jag åkte in till stan för att vara med på Världsmarschen. Gick med i tåget från Nybroplan till sergelstorg, sedan var jag kvar ett tag. Jennie hon var och träffade sina skräfilmskompisar. De hade en skräckpub som de kallar det. Då träffas de ute på en krog och äter lite gott tillsammans och snackar skräckfilm.

I fredags alltså igår så satt jag också hemma typ hela dagen. var meningen att jag skulle börjat på Katthemmet med det blev inte så.

Här är orsaken. Jag kanske är larvig och har för höga krav jag vet inte men jag gör det frivilligt och får ingenting för det.

"Jag kom aldrig iväg till Katthemmet idag på min första introduktion. Skulle ha varit där kl. 8.30 - 10.00. Jag upptäckte i onsdags när jag skulle kolla upp resevägen att det blir stora problem med kommunikationen. Hur jag än gör så kommer jag aldrig kunna vara där exakt på klockslaget och sedan tar det minst en timme med minst tre byten beroende på hur jag åker.
 
Så jag kontaktade en av tjejerna på Katthemmet för att fråga om det gick bra att jag kommer in senare typ vid 10.00 för att bland annat slippa gå upp överdrivet tidigt på morgonen. Jag är ju inte heller van att gå upp så tidigt på mornarna när jag varit arbetslös så länge, så det är inte så lätt att bara stiga upp då.
 
Då fick jag sms svar sent igår torsdags kväll vid 22.00 att nej det går ej för det finns inga på hemmet som jobbar efter kl. 10.00 på morgonen. Hon föreslog kvällstid efter kl 16.00 eller kl. 18.00 på kvällen och jag sa absolut nej till kvällstid. Jag tycker det är rätt poänglöst att sitta hemma hela dagarna för att vänta på att få jobba på kvällen. Då försvinner hela grejen med att jag ska ha något att göra på dagarna.
 
Det kan inte vara möjligt att katterna är ensamma mellan 10-16 på dagarna? Borde inte de som driver hemmet jobba där fast tider varje dag? Så är det i alla fall på många andra katthem.
 
Om ingen jobbar på dagarna så kommer jag att ständigt bli helt ensam där och så får det väl inte vara med en anordnarplats? Jag måste väl ha en handledare eller är det meningen att jag ska åka två timmar t/r för att jobba två timmar mellan 8-10? Speciellt när jag inte ens får något för det mer än busskort så jag kan ta mig dit? Tycker jag har lite att säga till om när jag gör detta helt gratis och egentligen inte helt frivilligt utan för katternas skull.
 
Jag vill ha med min sius de första gångerna. Började på en annan praktikplats för ett tag sedan där jag blev lämnad helt ensam en hel eftermiddag första dagen och var dessutan utan SIUS för att jag inte hunnit få någon. Dett blev inget bra. Slutade efter tre dagar.
 
Sedan var inte hela poängen att jag skulle komma ut och träffa folk? Det gör jag ju knappas om jag ska vara där helt ensam de tider jag kan vara där.
 
Jag kan jobba mellan 10.00 - 14.00 på dagarna dock inte varje dag utan tre fyra dagar i veckan. Kommer dessutom bli olika dagar olika veckor, för jag har lite saker inbokade som bland annat samtalsterapi och lite läkarbesök. Dessutom har jag sökt en del statistjobb som ger betalt, inga stora summor men lite extra slantar, så ringer de och vill ha med mig i något så kommer jag ta det före.
 
Men som sagt det måste finnas någon på arbetsplatsen samtidigt som jag om det ska funka, i alla fall den första tiden."

Sedan igår kväll så var jag och Jennie på en spelning med en artist som heter IVA. Till min förvining så sjöng hon för mig eftersom jag fyller år på måndag. Detta hade jennie fixat till mig. Fick komma upp på den lilla scenen och Iva sjöng Happy Birthday för mig. Togs bilder av speciellt dit kallade fotografer men jag vet inte vart de kommer hamna någonstans. Ska se om jag kan ta reda på det.

När vi kom hem så var det ett väldigt liv hos grannen i porten bredvid som har lägenheten vägg i vägg med mig. De hade någon slags Halloween fest men när klockan blev hal ett så ringde Jennie störningsjouren. Det blev försenade så de hann aldrig komma hit innan de slutade festen kvart över två på på morgonen.  Dessutom fick jag en av mina PMS besvär i natt också. Blev så illamånde och fick spy två gånger. Jag och Jennie somnade väl vid halv tre typ. Blev inte så mycket sömn i natt som vi har varit väldigt sega idag och inte orkat något mer än kollat på tv.

Var meningen att jag skulle åkt till graven underdagen men har inte orkat efter nattens händelser. Åker förbi i morgon i stället. Vet att man ska tända ljus idag, men min bror skulle dit i kväll och sätta en krans och tända ljus.

Snart ska jag iväg på en teater som ska spelas på Eriksdalsbadet. Den heter "Happy Sally" Läs mer här:
http://sharethecake.se/the-flow/ Ska bli kul att se för att föreställningen utspelar sig i basängen och på film. Men det är bara en person som är med live och resten av rollerna på filmduk tror jag. I morgon berättar jag mer om föreställningen.

Då ska jag och Jennie till min bror på middag eftersom jag fyller år på måndag. På måndag ska vi fira min födelsedag med att gå på Cirkus och se "Thriller" en turnérande brittisk hyllningsmusikal till Michael Jackson.
Ska bli jättekul.

Nu ska jag börja göra mig iorning för att åka till badhuset och se teater.

Vi hörs i morgon

Kram marie


Onsdag en lång dag

Idag har det varit en lång dag. Först åkte jag in till stan för att hämta ut min mobiltelefon som jag lämnat in. Det gick på 450 kr. På vägen hem gick jag av i Svedmyra dels för att gå förbi apoteket och dels för att hämta ett paket på posten. När jag äntligen kom hem genom svettig så går jag och letar efter in katt först i sängen men där var hon inte. När jag är på väg ut i vardagsrummet för att kolla om hon ligger i filtarna i soffan så hör jag ett högt klagade jamande ute på balkongen. Jag tänkte skit, är hon där ute och så springer dit och öppnar och då kommer hon instörtaden på en gång. Tydligen hade hon smitigt ut i morse när jag sprang ut och ropade på Jennie och jag hade inte sett det. Det var vid ca kvart över tio i morse och jag kom liksom hem ca 13.30 så min katt hade alltså varit utestängd i flera timmar på balkongen. Jag visste inte om när jag åkte hemifrån att hon var där och inte såg jag henne på balkongen heller när jag gick eller kom hem. Stackars Spookie men ändå helt otroligt att hon inte hade stuckigt utan bara suttit där i flera timmar och väntat på att jag skulle komma hem. Det är ju iofs bra att veta om det händer en annan gång att hon faktiskt inte sticker och ändå bor jag på bottenbången liksm. Behöver aldrig vara orolig för att min katt ska smita, för hon är så nöjd med att bara vara på balkongen.

När jag kollat posten och mailen så skulle jag sätta min telefon på laddning och det hände ingenting. Den laddade inte och den gick inte att slå igång. Kollade på batteriet och fick för mig att jag fått fel batteri med mig hem så jag ringde mobilservice stället och de tyckte jag skulle komma tillbaka. Så det var bara att slänga på sig kläderna och åka tillbaka. Tur man har busskort. När jag kom tillbaka till butiken så kollade killen som lagat telefonen på batteriet och sa att det var rätt batteri. Sedan testade han att sätta telefonen på laddning. Vad tror ni hände? Den började ladda och den gick att sätta igång också. SUCK! Tydligen hade jag suttit och åkt tillbaka helt i onödan.

Det blev ett väldigt rännande idag om man säger så. När jag kom hem igen så var det nästan tid för att sätta igång med middag. Efter ett tag kom Jennie hem och vi åt middag. Sedan har jag bara suttit vid datorn och grejat och sett på tv. Nu är det snart dags att krypa i säng. Har haft ont i halsen hela dagen så jag hoppas inte det är något på gång. Har fullt upp i helgen så jag har inte tid att bli sjuk. Jag har också känt mig ganska lätt retlig under dagen men det tror jag beror på att jag har PMS besvär just nu.

Fick en slant i in till mitt konto idag i förskott i födelsedagspresent av ett par jätte gulliga vänner. Jag fyller år på måndag och de ville ge mig en slant för att de tycker om mig och jag betyder mycket för dem. Tänk vilka fina människor det finns och att just de av alla människor ville hjälpa till. Tack snälla för pengarna om ni läser detta.

Vi hörs i morgon

Stor kram Marie


Mån - Tis

Igår så satt jag bara hemma hela dagen och på kvällen så kte jag i väg på ett besök på Institutionen för astronomi med mitt dansgäng. Det var jättekul och Jennie var med också.

Idag började jag morgonen med att ligga länge i sängen. Tog min laptop dit och låg och tittade på serierna "Livet i Fagervik" och "Andra Avenyn" Åt fruost i sängen också. Var så skönt. När jag äntligen om mig utt och fick på mig kläderna så satte jag igång och bakade en tigerkaka. Måste ju testa det där margarinet som jag berättade om i ett tidigae mail. Ska ju testa två sorters margarin och nu har jag testat det ena både i matlagning och bakning. Nästaveckaska jag testa det andra.

Sedan har jag och Jennie ätit middag och så skippade jag dansen idag igen för jag har bestämt mig för att sluta.

Varför berättar jag senare.

Vi hörs i morgon.

Kram marie

Fre-sön

I fredags var jag först i väg till stan för att hämta två pkt margarin. Jag är med i en testpanel där man ska testa och baka av två sorters margarin under två veckors tid och sedan ska man fylla i två enkäter. Jag kommer få 16 stycken trisslotter för att jag gör detta. Tycker det är ett väldigt roligt uppdrag då jag älskar att baka och sedan hoppas jag förstås att jag vinner någonting stort på så många trisslotter. Får ju liksom 16 chanser så något vinst borde det bli i alla fall. Berättar senare när jag fått lotterna om jag vinner något.

På eftermiddagen åkte jag ´jag över till Jennies jobb i Örby och var med på fredagsfiket. Var ju jag som hade bakat éftersom det var Jennies tur att bjuda på fika. Det blev mycket uppskattat mitt fikabröd ska jag säga.

När Jennie slutat jobbet så åkte vi över till Willys och storhandlade. Det gick på drygt 2000 kr. Så mycket har vi aldrig handlat mat för förut på en gång. Men vi hade verkligen tomt överrallt på allt. Vi hade med oss två shoppingvagnar + att det blev två fulla papperskassar också. För att få hem allting så blev vi tvugna att ta en taxi. Gick på en dryg hundring för vi bor ju så pass nära.

Det tog en bra stund att packa upp allting och nu är det full överrallt och det känns jätteskönt. När vi var klara så betalade vi räkningaroch upptäckte att vi har bara 2300 kr kvar att leva på denna månad och då har vi ännu inte köpt ett busskort. Fick lite lätt panik måste jag säga men då har vi ju ändå mat i alla fall. 700 kr ska gå till busskort, 400 kr till Goodstore varor, 450 kr till min mobil som jag lämnat in på lagning. Sedan är det inte mycket kvar.

Jennie sattw sig och kollade sina mail. Under tiden satte jag på en film och när hon var klar med mailen kom hon och såg klart filmen med mig. Sedan var klockan ganska mycket och vi gick och la oss.

Igår lördag började vi med att äta frukost framför en film . Sedan satt vi resten av dagen och la in nya auktioner på Tradera med förhoppning om att folk bjuder på vårasaker.

Vill du hjälpa till med lite extra pengar till mig som står helt utan inkomst på ett värdigt sätt så gå gärna in och bjud på våra saker är du snäll. Vi har lagt upp en massa spännande böcker bland annat. http://www.tradera.com/search/result.aspx?alias=Maureen

Idag söndag har vi lagt upp de auktioner vi inte hann med i går och nu sitter vi och datar bägge två för vi har inte hunnit med det i helgen. Kl. 16.00 har vi dessutom tvättstugan.

Har ni föresten kommit ihåg att ställa tillbaka klockan en timme? Vaknade vi 9.00 i morse för kroppen var fortfarande inställd på sommartid för egentligen var ju klockan 10.00 liksom.

Detta var min helg. Förlåt att jag inte skrivit i helgen.

Vi hörs i morgon

Kram Marie

Torsdag

Idag har jag varit igång hela dagen och det har faktiskt varit ganska skönt. Jag började morgonen med att åka till samtasterapin. Ungefär två timmar senare var jag hemme igen och då började jag med att äta lunch, sedan satte jag igång och bakade. Började med att sätta en vetedeg till bullar och medan den jäste så slängde jag ihop en smet till chokladrutor och gräddade dem. Dessa brukar kallas moccarutor, Kärleksmums eller Snoddas. Kändes lite underligt att göra en smet utan ägg men det gick bra faktiskt. Har även bakat av soja mjölk och mjölkfritt smör. Både chokladrutorna och bullarna blev jättelyckade. Jennie ska ha med sig fika till sitt jobb i morgon då det är hennes tur att fixa fredagsfika. Jag kommer åka över och vara med på fikat. 

När jag var klar och hade fått in all disk i diskmaskinen så hann jag sitta och koppla av en kort stund vid datorn då jag kollade av Facebook. Sedan var det dags för att laga middag. Plötsligt dök Jennie in genom dörren och vi lagade färdigt maten tillsammans. När vi ätit middag så gjorde jag mig iordning för att åka iväg på storseans.

Det var både mycket spännande och givande faktiskt. Medialet fick kontakt med min farfar för hon såg järnväg och en unifom. Hon såg en stins. Hon såg också andra världskriget. Farfar jobbade i nästan 40 år på Saltsjöbanan delvis som stins. Vad andra världskriget betyder vet jag inte. Farfar var ju bara en liten pojke då. Fick budskapet att jag har något ouppklarat som har med min mor att göra av honom. Min sorg förstås eller ett jag aldrig pratade om mamma om hennes död och fick eller hann avsluta saker och ting med henne innan hon dog som vi kanske borde ha pratat om.

Så trodde jag hon fick kontakt med mormor men det var för mycket inser jag nu efteråt som inte stämde för att det skulle ha varit hon. Hon såg sjukhus, en rullator och fick ont i höfterna och kände bensår. Hon såg två katter, en svart och vit katt och en rödgrå spräckig ganska stor katt. Fick veta att bägge är hos henne. Fick också veta att det finns någon i livet som är som en mor för mig och står mig nära och som ofta typ sätter mig på plats. Namnet börjar på bokstaven J fick jag veta. 

Den som kändes som min mormor gav mig budskapet att jag ska utveckla min kreativitet och uttnyttja den genom ett utbildning, kanske på någon sorts folkhögskola. Detta tolkar jag som om det kanske är meningen att jag ska bli florist. Det kan också betyda att jag ska utveckla mitt skrivande kanske jag vet inte.

Jag minns inte om mormor hade några bensår eller om hon hade ont i höfterna. Mormor hade ingen rullator utan bara en rullstol vad jag vet, men hon hade två katter en gråvit katt och en rödspräcklig. Den som står mig nära i livet, är lite som en mor för mig och sätter mig på plats är förstås min älskade Jennie måste det vara. Hennes namn börjar ju på J. 

Ja detta är intressant och jag måste fundera lite mer på det här och smälta allt hon sa. Ska snart gå och lägga mig.

Vi hörs i morgon.

Kram Marie


Sådan här har jag bakat. Finns det fler namn?


Bullar

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0