Måndag & Tisdag
I måndags så började vi dagen med att tvätta, sedan åkte vi till Globen så Jennie kunde klippa sig. När hon var klar åkte vi in till Kulturhuset som denna vecka heter Pride House och kollade på intervju där Mian Lodalen intervjuade Sissela Kyle och sedan gick vi vidare till Max för att stoppa i oss en vegoburgare. När vi var mätta och belåtna så gick vi till Kungsträdgården som denna vecka heter Pride Garden och kikade runt i tälten som fanns där. Sedan var det bara och ställa sig framme vid scenen och vänta på att invigningen för Priden skulle börja. Några artister som uppträdde var musikalartisterna Gunilla Backman och Albin Flinkas. Sedan var det kul att se Lillbabs och Tobias Karlsson från let´s Dance. Även tonårs idolen Darin var där och det var ett försklräckligt liv på alla små tjejer. Sanna Bråding var konferensier och det var kul att se henne så välmående och fräsch. Det var ganska hög volym och jag hade inga öronproppar så jag stoppade papper i öronen. Blev en rolig kväll faktiskt men vi var mycket trötta och hade ont i fötterna när vi åkte hem.
Tisdag tog vi det väldigt lugnt. Var meningen att jag skulle cykla till graven men det började regna så vi stannade hemma och färgade håret. Det var meningen att jag skulle bli blond men det blev snarare gulrött i stället. Blev inte helt nöjd men jag kan ju inte göra så mycket åt det. Jennie färgade gyllenbrunt. Resten av kvällen tog vi det lugnt. kollade på tv och satt vid datorn.
Resten av veckan blir det nog inte så mycket bloggande eftersom det kommer bli sena kväller. Ska till Praidpark som öppnar idag.
Kram Marie
Mian Lodalen intervjuar Sissela Kyle om hur det är att vara hetero.
Albin Flinkas, Sanna Bråding i peruk och Gunilla Backman 
Sanna Bråding i sitt eget hår och regnbågsfärgad skjol.
Tobias Karlsson och Elisabeth Höglund
Lillbabs sjunger "Är du kär i mig ännu Klas-Göran" För en gubbe precis bredvid mig. Glömde naturligvis att zomma ut så därför blev det en sådan närbild.
Jag med papper i öronen och Jennie på invigningen av Pride.
Jag med min nya hårfärg. Det är inte direkt blont om man säger så.
Fin söndag!
Idag har jag varit med min bror i flera timmer. Började med att jag åkte till honom på Lilla Essingen. Vi gick ut och tog en promenad runt ön vilket gick ganska fort med tanke på att ön är ganska liten. Stannade och fikade på vägen. Ingen av oss hade lust att gå in när vi gått ett varv. Var ju så fint väder så vi fortsatte attgå bort till Rålamshovsparken och sedan fortsatte vi gå norr mälarstran ända fram till Stadshuset. Där tänkte vi först gå upp i tornet och kika men det var så lång kö så vi orkade inte stå i den. Vi gick vidare längs Kungsholmstrand ända fram till S:T Eriksbron där vi vek av upp till Fridhemsplan. Faktum är att vi gick nästan runt halva Kungsholmen. Var skönt att vara ute och gå men jag får så himla ont i höfterna när jag går sådär långt. Vet inte vad det beror på? Kanske min övervikt. Sedan fick jag blåsor under fötterna. Hade bara sandaler på mig.
När jag senare kom hem i alla fall var jag helt slut. I kväll blir det lugnt. I morgon så ska Jennie klippa sig, sedan ska vi hämta Pride banden och dogtaggarna på Pridehouse vilket är i Kulturhuset i år igen. Vi ska också på invigningen i Kungsträdgården. Ska bli kul.
Får se hur det blir med bloggandet i veckan för det kommer bli så sena kvällar. Måndag och tisdag kommer jag nog att blogga i alla fall. Men om jag inte bloggar så vet ni varför. Lägger upp lite bilder på mig från olika år på Pride. Tyvärr har jag inga bilder från 2001, 2004 och 2007. Var första året på Priden 2001 och då tänket jag inte på att ha med mig en kamera. Jag har ju inte varit på Priden ännu i år men någon bild blir det nog. i alla fall. Det blir 9 året jag är på Pride för mig i år.
Kram Marie
Jag på Priden 2006
Jag på Priden 2008
Jag på Priden 2003
Jag på Priden 2002,
Jag Pride 2005, sitter och väntar på Paraden.
Jag och Jennie Pride 2002.
När jag senare kom hem i alla fall var jag helt slut. I kväll blir det lugnt. I morgon så ska Jennie klippa sig, sedan ska vi hämta Pride banden och dogtaggarna på Pridehouse vilket är i Kulturhuset i år igen. Vi ska också på invigningen i Kungsträdgården. Ska bli kul.
Får se hur det blir med bloggandet i veckan för det kommer bli så sena kvällar. Måndag och tisdag kommer jag nog att blogga i alla fall. Men om jag inte bloggar så vet ni varför. Lägger upp lite bilder på mig från olika år på Pride. Tyvärr har jag inga bilder från 2001, 2004 och 2007. Var första året på Priden 2001 och då tänket jag inte på att ha med mig en kamera. Jag har ju inte varit på Priden ännu i år men någon bild blir det nog. i alla fall. Det blir 9 året jag är på Pride för mig i år.
Kram Marie
Jag på Priden 2006
Jag på Priden 2008
Jag på Priden 2003
Jag på Priden 2002,
Jag Pride 2005, sitter och väntar på Paraden.
Jag och Jennie Pride 2002.
Lördag blev en städdag
Idag har jag och Jennie städat. Vi har varit jätte duktiga och fint blev det här hemma må ni tro. Skönt att ha lite fint nu till nästa vecka då det är Pride eftersom då kommer vi inte ha tid att städa något.. Vi avslutade städningen med att åka och se parkteater på Djurgården uder Eken. Vi såg Carola och jag. Tycker vi var värda detta efter en hel dags städning. Nu har jag suttit vid datorn och Jennie vid tv.
Jag har faktiskt skänkt en minnesgåva till Hjärt och lungfonden till minne av min mamma och Anna Books mamma som nyligen gått bort i lungsjukdomen KOL. Kändes väldigt bra faktiskt att göra det.
Jag har fått lite aktivitetsstöd i alla fall även om jag inte fick för alla dagar. Sedan har jag ju fått mammas 403 kr som jag får utbetalda en gång i månaden. Det är mammas pension. Kommer även få pengar från mammas tjänstepension. Det är ett engångsbelopp. Jag min bror och mammas sambo får dela på mammas tjänstepension. Sedan har ju Jennie fått sin lön och sin extra inkomst från försäkringskassan så även om jag inte får någon inkomst så är det ingen kris i alla fall. Vi kommer klara oss även om det inte kommer bli så mycket pengar över när allt är betalt.
Känns ändå förjävligt att vara utan inkomst känner jag och jag hoppas det ordnar sig på något sätt.
I morgon ska jag träffa min bror. Ska bli mysigt tycker jag.
Sov gott
Kram Marie
Jag har faktiskt skänkt en minnesgåva till Hjärt och lungfonden till minne av min mamma och Anna Books mamma som nyligen gått bort i lungsjukdomen KOL. Kändes väldigt bra faktiskt att göra det.
Jag har fått lite aktivitetsstöd i alla fall även om jag inte fick för alla dagar. Sedan har jag ju fått mammas 403 kr som jag får utbetalda en gång i månaden. Det är mammas pension. Kommer även få pengar från mammas tjänstepension. Det är ett engångsbelopp. Jag min bror och mammas sambo får dela på mammas tjänstepension. Sedan har ju Jennie fått sin lön och sin extra inkomst från försäkringskassan så även om jag inte får någon inkomst så är det ingen kris i alla fall. Vi kommer klara oss även om det inte kommer bli så mycket pengar över när allt är betalt.
Känns ändå förjävligt att vara utan inkomst känner jag och jag hoppas det ordnar sig på något sätt.
I morgon ska jag träffa min bror. Ska bli mysigt tycker jag.
Sov gott
Kram Marie
Fredag en ganska behaglig dag!
Idag har det varit en ganska behaglig dag. Jag började dagen med att hänga med Jennie till Högdalen för hon var tvungen att gå till banken innan hon skulle till jobbet. Vi cyklade dit och det var ganska skönt men det har varit ganska klibbigt i luften idag också. Det har varit de i några dagar nu och i natt åskade det men inte blev det mycket bättre fördet i luften, bara lite kanske.
Sedan har jag bara suttit hemma vid datorn. Var meningen att jag skulle slita fram dammsugaren men det blev inte av. Jennie fick veta idag att hon får vara kvar på jobbet ett tag till. Nu är hennes viakriat förlängt till april 2010 och det känns jättebra. Vi har firat det lite genom att vi åt på Kolgrillen i Örby. Jag hoppade på cykeln och cyklade dit. Innan vi cyklade hem så gick vi och handlade lite. Men det är bra äckligt att gå och handla när man är proppmätt. Men bra på ett sätt för då handlar man inte så mycket. Det är värre och gå och handla när man är hungrig för då handlar man alldels för mycket onödigt.
Nu har Jennie semester igen i två veckor och det känns skönt för nu slipper jag vara ensam ett tag och då kommer jag må lite bättre. Behöver liksom inte tänka lika mycket då hon är hemma och vi kan göra saker tillsammans. Det känns bra att få må lite bättre ett tag.
I kväll blir det lugnt, ska titta på film och kanske läsa lite. I morgon ska jag i alla fall dra fram dammsugaren. Måste göra det innan Priden nästa vecka för då kommer jag inte bry mig om någontingt annat än att ha kul har jag bestämt mig för och det kommer jag verkligen behöva känner jag. Då skiter jag i allt annat eftersom Pride veckan är det enda riktigt roliga som händer på hela sommaren och som vi alltid kostar på oss varje sommar. Då tycker jag inte det är mer än rätt att jag just den veckan kan lägga allting annat åt sidan för att bara roa mig och ha skoj.
Priden är ju också det enda tillfället då man verkligen kan vara sig själv som homosexuell på hela året. Även om Priden i stort sätt ser ut likadant varje år så är det ändå kul när det är dags för den. Priden är ju en musikfestival för homosexuella och många kommer dit enbart för att festa, men det gör varken jag eller Jennie. Vi festar ju inte och dricker ingen alkohol. Jag tycker inte det är de som är det viktigaste utan Priden handlar så mycket mer om det. Handlar om gemenskap, att träffa och umgås med andra homosexuella. Handlar om Jämnställdhet och det är också väldigt politiskt. Det arrangeras mycket aktiviteter som filmvisning och teater, vissa museer angagerar sig, man kan gå på stadsvandringar och man har diverse utställningar och seminarier och man kan gå på en massa föresläsningar. Det är också en massa artist uppträdanden som jag och Jennie brukar gå på. Man får vara sig själv en stund och framför allt får man skratta och ha roligt. Så Priden är så himla mycket mer än att bara festa. Jag känner mig så hemma där och jag har verkligen längtat till det. Det är synd att det bara arrangeras en festival en gång om året. Kunde göras något liknande på vinternhalvåret också tycker jag. Någon form av gaymässa på Stockholmsmässan eller på Kista mässan som kan hålla på i några dagar.
Nästa vecka smäller det i alla fall!.
HAPPY PRIDE HERE WE COME!
Kram Marie
Året Dogtag. Det står Hetro med blindskrift vilket är årets tema.
http://www.stockholmpride.org/
Sedan har jag bara suttit hemma vid datorn. Var meningen att jag skulle slita fram dammsugaren men det blev inte av. Jennie fick veta idag att hon får vara kvar på jobbet ett tag till. Nu är hennes viakriat förlängt till april 2010 och det känns jättebra. Vi har firat det lite genom att vi åt på Kolgrillen i Örby. Jag hoppade på cykeln och cyklade dit. Innan vi cyklade hem så gick vi och handlade lite. Men det är bra äckligt att gå och handla när man är proppmätt. Men bra på ett sätt för då handlar man inte så mycket. Det är värre och gå och handla när man är hungrig för då handlar man alldels för mycket onödigt.
Nu har Jennie semester igen i två veckor och det känns skönt för nu slipper jag vara ensam ett tag och då kommer jag må lite bättre. Behöver liksom inte tänka lika mycket då hon är hemma och vi kan göra saker tillsammans. Det känns bra att få må lite bättre ett tag.
I kväll blir det lugnt, ska titta på film och kanske läsa lite. I morgon ska jag i alla fall dra fram dammsugaren. Måste göra det innan Priden nästa vecka för då kommer jag inte bry mig om någontingt annat än att ha kul har jag bestämt mig för och det kommer jag verkligen behöva känner jag. Då skiter jag i allt annat eftersom Pride veckan är det enda riktigt roliga som händer på hela sommaren och som vi alltid kostar på oss varje sommar. Då tycker jag inte det är mer än rätt att jag just den veckan kan lägga allting annat åt sidan för att bara roa mig och ha skoj.
Priden är ju också det enda tillfället då man verkligen kan vara sig själv som homosexuell på hela året. Även om Priden i stort sätt ser ut likadant varje år så är det ändå kul när det är dags för den. Priden är ju en musikfestival för homosexuella och många kommer dit enbart för att festa, men det gör varken jag eller Jennie. Vi festar ju inte och dricker ingen alkohol. Jag tycker inte det är de som är det viktigaste utan Priden handlar så mycket mer om det. Handlar om gemenskap, att träffa och umgås med andra homosexuella. Handlar om Jämnställdhet och det är också väldigt politiskt. Det arrangeras mycket aktiviteter som filmvisning och teater, vissa museer angagerar sig, man kan gå på stadsvandringar och man har diverse utställningar och seminarier och man kan gå på en massa föresläsningar. Det är också en massa artist uppträdanden som jag och Jennie brukar gå på. Man får vara sig själv en stund och framför allt får man skratta och ha roligt. Så Priden är så himla mycket mer än att bara festa. Jag känner mig så hemma där och jag har verkligen längtat till det. Det är synd att det bara arrangeras en festival en gång om året. Kunde göras något liknande på vinternhalvåret också tycker jag. Någon form av gaymässa på Stockholmsmässan eller på Kista mässan som kan hålla på i några dagar.
Nästa vecka smäller det i alla fall!.
HAPPY PRIDE HERE WE COME!
Kram Marie
Året Dogtag. Det står Hetro med blindskrift vilket är årets tema.
http://www.stockholmpride.org/
Torsdag och saknaden efter mamma är stor.
Idag har jag till att börjat med skickat in min historia om min förlorade inkomst till tidningarna "Attention", "Empowerment", "8 sidor", "Ögonblick", "Läs & Skriv" och "Habilitering Nu" så nu får vi se om de vill göra något av det. Vill ju som sagt berätta vad som händer. jag tänker inte hålla tyst så enkelt är det.
Sedan har jag varit till graven. Köpte med mig två blommor och planterade dem. Sedan så satt jag där och pratade igen med graven och den här gången grät jag faktiskt lite också. Saknar mamma så mycket.
Tyvärr har fortfarande inte stenen kommit på plats men jag tog kort igen på graven.
Nu vet jag faktiskt inte riktigt vad jag ska göra mer än att jag ska gå och duscha för jag blev ganska svettig efter cykelturen.
Tänker på Anna Book. Hon håller väl för fullt på nu att planera sin mammas begravning antar jag. Hoppas verkligen det blir en fin och minnesvärd begravning. Det blev i alla fall min mammas. Annas mammas begravning blir nog väldigt mycket större antar jag. Tänker på er i alla fall.
Saknar dig mamma.
Kram Marie
Sedan har jag varit till graven. Köpte med mig två blommor och planterade dem. Sedan så satt jag där och pratade igen med graven och den här gången grät jag faktiskt lite också. Saknar mamma så mycket.
Tyvärr har fortfarande inte stenen kommit på plats men jag tog kort igen på graven.
Nu vet jag faktiskt inte riktigt vad jag ska göra mer än att jag ska gå och duscha för jag blev ganska svettig efter cykelturen.
Tänker på Anna Book. Hon håller väl för fullt på nu att planera sin mammas begravning antar jag. Hoppas verkligen det blir en fin och minnesvärd begravning. Det blev i alla fall min mammas. Annas mammas begravning blir nog väldigt mycket större antar jag. Tänker på er i alla fall.
Saknar dig mamma.
Kram Marie
Onsdag och fortfarande ganska tungt!
Idag har jag varit en kort sväng in till stan. Dels har jag varit till Stadsmissionen och lämnat en säck med kläder. Kändes väldigt bra och det var dagens goda gärning. Sedan har jag varit och handlat lite. Åkte hem ganska fort för jag var inte på humör för att vara så länge i stan även om det var behövligt.
Väl hemma så tog jag det ganska lugn. Käkade lite lunch och fastnade totalt vid datorn. Har nämligen suttit och skickat in en insändare till en massa tidningar som handlar om min förlorade inkomst. Jag vill nämligen meddela hela världen hur illa behandlad jag har blivit. Jag vill visa vad som verkligen händer. Att funktionshindrade faktiskt blir ifråntagna sina inkomster och detta har våran kära regering bestämt. Alltså rösta inte på Moderaterna i nästa val det råder jag er till. Det håller på att förstöra allting. De har satt Sverige i ekonomisk kris, de har skärt ner på arbeskraften så att ännu fler har blivit arbetslösa, det har gjort det outhärdigt för arbetslösa, funktionshindrade och gamla. Det har bara rasat neråt sedan de tog över. Moderaterna kan ta sig i röven tycker jag.
Så här skrev jag i min insändare.
Väl hemma så tog jag det ganska lugn. Käkade lite lunch och fastnade totalt vid datorn. Har nämligen suttit och skickat in en insändare till en massa tidningar som handlar om min förlorade inkomst. Jag vill nämligen meddela hela världen hur illa behandlad jag har blivit. Jag vill visa vad som verkligen händer. Att funktionshindrade faktiskt blir ifråntagna sina inkomster och detta har våran kära regering bestämt. Alltså rösta inte på Moderaterna i nästa val det råder jag er till. Det håller på att förstöra allting. De har satt Sverige i ekonomisk kris, de har skärt ner på arbeskraften så att ännu fler har blivit arbetslösa, det har gjort det outhärdigt för arbetslösa, funktionshindrade och gamla. Det har bara rasat neråt sedan de tog över. Moderaterna kan ta sig i röven tycker jag.
Så här skrev jag i min insändare.
Funktionshindrad och försatt utan inkomst!
Jag är en kvinna på 35 år. Jag har varit arbetslös i ca 8 år på grund av att jag har funktionshindren AD(H)D, autismliknande tillstånd, Dyslexi/Specifika inlärningssvårigheter och en viss rörelsenedsättning. Jag klarar inte av att jobba med vad som helst. Har heller varken utbildning eller arbetserfarenhet.
För en tid sedan tog mina ersättningsdagar slut i jobb och utvecklingsgarantin. Så nu har försäkringskassan tagit ifrån mig min inkomst för att regeringen har bestämt att när man fått aktivitetsstöd 450 dagar så är det slut. Jag får inga pengar någonstans ifrån om jag inte söker hjälp hos socialen. Ändå vill Arbetsförmedlingen att jag ska träda in i fas tre av jobb och utvecklingsgarantin och börja gå hos en anordnare parallellt med att jag söker jobb. Alltså jag måste göra en samhällstjänst med sådana arbetsuppgifter som normalt inte utförs eller som det inte finns tid till att utföra av ordinarie anställda. Men jag får inte kosta något och jag får ingen ekonomisk ersättning.
Det är inte klokt att man ska behöva utsättas för denna förnedring när man har funktionshinder och inte rår för att man inte kan klara av ett normalt jobb. Man kan ju undra vart människovärdet har tagit vägen? Är det verkligen rätt att ställa en funktionshindrad människa utan inkomst? Ska jag ställa upp på att jobba helt gratis med tanke på hur många arbetsgivare som utnyttjar gratis arbetskraft?
"Marie i Stockholm"
Vad tycker ni om detta? Var det bra skrivet? Jag hoppas det kommer in någonstans i alla fall med tanke på hur många ställen jag skickat in det. I morgon ska jag skicka hela min historia, det vill säga ett av mina tidigare inlägg här i blogggen till tidningarna som "Attention", "Ögonblick", Habilitering Nu" och till tidningen "Läs & Skriv" De är tidningar för olika föreningar inom Neuropsykiska funktionshinder. Kanske kan de göra ett reportage om det eller något. Känns så bra att göra det här för jag tycker inte detta är något som regeringen ska få komma undan med. Man får inte behandla människor hur som helst och som jag sagt förut så undrar jag fortfarande vart människovärdet tagit vägen någonstans?
Det verkar inte finns något alls. Människor är snart inte mänskliga varelser längre. I framtiden kommer vi vara programerade robbotar utan hjärta och någon själ och känslor existerar inte överhuvudtaget. I alla fall så känns det som utvecklingen år på väg åt det hållet.
Jag hoppas att jag är död då för länge sedan när det gått så långt för detta vill jag verkligen inte vara med om känner jag. Det räcker så bra med att se vart vi är på väg.
Något måste göras och det är NU!
Kram Marie
Tisdag en tung dag!
Det har varit en otroligt tung dag. Nu har jag först fölorar min älskade mamma, sedan min inkomst och så har jag brytit med min stora förebild för att skona henne från mig. Jag vill inte att hon ska behöva plågas mer av min intensivitet. Jag vill inte knäcka henne totalt. Därför gjorde jag detta för hennes skull. Det gör jätteont för jag har lagt ner hemsidan jag gjort om om henne. Jag hade gjort ett jätte jobb med den. Jag vet att hon var så stolt över den. Jag har tagit bort henne som vän både på Facebook och My Space och jag har raderat hennes mailadress från min adressbok till vilken nytta det nu gjorde när jag kan den utantill.
Jag hoppas att det kommer bli lättare med tiden och kanske kommer kunna vi mötas igen en dag. jag hoppas verkligen det, för jag vill inte att det ska vara helt kört. jag älskar din musik, jag älskar att läsa dina dikter, jag älskar att lyssna på dina tal, jag älskar att se dig på film. Du är verkligen en stor förebild för mig och det kommer du alltid vara.
Jag rår inte för att jag blivit så intensiv, detta problem har följt mig under hela mitt liv och det kommer fortsätta förfölja mig resten av mitt liv också. För jag kan inte göra något åt det. Jag bara är sådan. Förlåt för att jag är den jag är.
Idag packade jag undan allt som hade med dig att göra, dina böcker, dina skivor, min klippbok med alla intervjuer med dig som jag gjort, en massa andra utklipp, gamla teaterprogram från föreställningar du varit med i och lite andra saker som har med dig att göra. Stoppade till och med undan min födelsedagspresent till dig som jag hade tänkt att du skulle få nästa gång vi ses. Jag kommer inte ge den till någon annan och jag vill inte ha den framme heller för den står för "Frihet" och just därför så är den din. Du har ju bara tagit patent på det ordet som varumärket men frihet är verkligen du rakt igenom. Har skrivit en dikt också som även den går i frihetens tecken. Tycker ängel liknar dig faktiskt.
Angel of Freedom
Frihet är att ha dig som förebild
Frihet är att få höra dig sjunga
Frihet är att få läsa dina dikter
Frihet är att få lyssna på dina tal
Frihet är att få se dig på film
Frihet är att få hjälpa till när du ber om det.
Frihet är att få se dig lyckas
Frihet är att få se dig bli uppskattad
Frihet är att få trösta dig när du är ledsen
Frihet är att få peppa dig när du tvivlar
Frihet är att få ge dig kärlek och värme
Frihet är att få vara din vän på jorden.
Det är nu snart ett år sedan vi möttes för första gången i Tantolunden. Det var på Priden förra året vid författarscenen. Det var ett sådant speciellt möte och jag hade gått och väntat så länge på det. Jag blev så himla nervös så jag började skaka som ett asplöv. Jag kommer aldrig att glömma detta tillfälle, liksom jag kommer aldrig att glömma dig. Glöm aldrig bort att du är ovärdelig, värdefull och unik. Du är en underbar människa och ingen ska komma och säga någonting annat för då får de med mig att göra. Det ska du veta.
Skrev en dikt om det efteråt. Så här blev den.
Jag hoppas att det kommer bli lättare med tiden och kanske kommer kunna vi mötas igen en dag. jag hoppas verkligen det, för jag vill inte att det ska vara helt kört. jag älskar din musik, jag älskar att läsa dina dikter, jag älskar att lyssna på dina tal, jag älskar att se dig på film. Du är verkligen en stor förebild för mig och det kommer du alltid vara.
Jag rår inte för att jag blivit så intensiv, detta problem har följt mig under hela mitt liv och det kommer fortsätta förfölja mig resten av mitt liv också. För jag kan inte göra något åt det. Jag bara är sådan. Förlåt för att jag är den jag är.
Idag packade jag undan allt som hade med dig att göra, dina böcker, dina skivor, min klippbok med alla intervjuer med dig som jag gjort, en massa andra utklipp, gamla teaterprogram från föreställningar du varit med i och lite andra saker som har med dig att göra. Stoppade till och med undan min födelsedagspresent till dig som jag hade tänkt att du skulle få nästa gång vi ses. Jag kommer inte ge den till någon annan och jag vill inte ha den framme heller för den står för "Frihet" och just därför så är den din. Du har ju bara tagit patent på det ordet som varumärket men frihet är verkligen du rakt igenom. Har skrivit en dikt också som även den går i frihetens tecken. Tycker ängel liknar dig faktiskt.
Angel of Freedom
Frihet är att ha dig som förebild
Frihet är att få höra dig sjunga
Frihet är att få läsa dina dikter
Frihet är att få lyssna på dina tal
Frihet är att få se dig på film
Frihet är att få hjälpa till när du ber om det.
Frihet är att få se dig lyckas
Frihet är att få se dig bli uppskattad
Frihet är att få trösta dig när du är ledsen
Frihet är att få peppa dig när du tvivlar
Frihet är att få ge dig kärlek och värme
Frihet är att få vara din vän på jorden.
Det är nu snart ett år sedan vi möttes för första gången i Tantolunden. Det var på Priden förra året vid författarscenen. Det var ett sådant speciellt möte och jag hade gått och väntat så länge på det. Jag blev så himla nervös så jag började skaka som ett asplöv. Jag kommer aldrig att glömma detta tillfälle, liksom jag kommer aldrig att glömma dig. Glöm aldrig bort att du är ovärdelig, värdefull och unik. Du är en underbar människa och ingen ska komma och säga någonting annat för då får de med mig att göra. Det ska du veta.
Skrev en dikt om det efteråt. Så här blev den.
Mötet
En lång, lång väntan,
Så kom den speciella dagen.
Vi skulle äntligen få mötas.
Jag kom till den lilla platsen
Där såg jag dig sitta med din son.
Jag blev nervös...
Jag började darra...
Du sätter dig och läser...
Efter en stund såg du mig,
Du kände igen mig,
Du sa mitt namn
Jag hoppa till...
Jag hade fått en order
Jag måste komma fram
Jag gick med långsamma steg
Mina ben skakade
Mina händer darrade
Jag stannade
Du vände dig om
Du kom emot mig
Inga ord
Bara hej!!!!
Du log
Jag log
Det blev en kärleksfull kram
En varm kram,
En lång kram
En kram säger så mycket mer än tusen ord.
Det blev så mycket kärlek,
Mellan två individer,
Som för första gången mötes.
Vi känner ju inte varandra
Ändå så otroligt mycket kärlek.
Ett sådant speciellt möte
Du signerade skivorna
Många hjärtan
Jag ger dig min lilla present
En födelsedagspresent
En gåva som jag gjort själv
Jag får ett stort leende
Du stryker min kind
Jag får en kram till
Sedan måste du gå
Folk väntar på dig.
Jag går också,
Många blandade känslor
Jag är lycklig,
jag är glad,
jag är varm
jag är omskakad
För jag har just mött en ängel
Det var du!
Den mesta tiden idag har jag ägnat åt att sitta och titta på säsong två av Varuhuset. Jag såg hela den serien på 80-talet när den gick och det är den bästa såpa som någonsin gjorts tycker jag. Alla var ju riktiga skådespelare och den var mycket mer seriös än vad dagens såpor är. Nu har jag sett klart på säsong två och väntar med spänning tills de släpper säsong 3 i september.
Jag tror och jag hoppas att all kommer ordna sig på något sätt och att jag kommer rycka upp mig. Just nu den här veckan är jag rätt nere och jag tror jag behöver det just nu också. Jag lovar att jag kommer inte gå under, men man behöver få vara ledsen och nere ibland och speciellt när man gått igenom allt som jag har gjort. Jag kan inte peka på vad som varit värst. Allt känns lika jobbigt, svårt och tungt. Orkar inte ta tag i någonting just nu.
Nästa vecka är det Pride och det är ju alltid något kul att se fram emot i alla fall. Då tänker jag i alla fall inte deppa. Inte tänker jag bry mig om någonting praktiskt då heller utan då tänker jag bara ha kul. Det kan jag verkligen behöva efter allting.
Vi hörs i morgon
Kram Marie
Måndag
Det har varit en oerhört jobbig dag idag. Har varit ledsen men jag har inte gråtit. Har bara suttit hemma hela dagen. Har inte orkat något mer.
Har antagligen blivit osams med den jag trodde var min stora förebild. Hon tycker jagbesvärar henne med mitt dåliga mående när jag bara söker lite empati och tröst. Hon tycker inte det är upp till henne att hjälpa mig igenom mina problem och det är de inte heller. Men grejen är att hon inte bryr sig ett endaste dugg. I alla fall så upplever jag det så när hon aldrig svarar längre på ett endaste mail jag skickar. Skriver nog för ofta men jag försöker att inte skriva så himla ofta.
Jag är rädd att jag nu sumpat allting, nu verkar hon ha tappat hela sitt förtroende för mig. Hon skickade till och med sin agent till att försöka prata med mig idag. Han mailade mig och bad om mitt telefonnummer och jag blev förstås skit skraj. Det är verkligen inte läge att bli utskälld just nu. Det jag behöver just nu är förståelse, tröst, omtanke, värme och kärlek men det känns som ingen bryr sig mer än Jennie och det räcker inte bara med henne. Detta är så jobbigt och det gör så ont. Jag saknar mamma så jag vet inte vart jag ska ta vägen snart. Ju längre tiden går ju jobbigare blir det.
Snälla förlåt för att jag är så svår just nu men jag rår inte för det när jag mår så här. Förlåt för det jag skrev på Facebook det var jättedumt. Jag är så impulsiv i bland och speicellt när jag har det svårt. Jag vill inget illa och jag vill inte förstöra något. Kanske är bäst att jag tar bort dig som vän på Facebook för din skull. Ska nog ta bort hemsidan också. Får lov att ta dessa konsekvenser för mitt handlande. Du ska inte behöva besväras mer av mig. Ska ta bort din mailadress från min adressbok i mitt mailprogram också.
Jag har varnat dig för att jag kan bli intensiv och har bett dig säga till när jag blir för mycket. Nu har du gjort det. Jag är så ledsen för att det blev så här. Men det här blir bäst för dig. Vill inte förstöra mer för dig.
Förlåt för att jag försökt vara en vän.
Marie
Har antagligen blivit osams med den jag trodde var min stora förebild. Hon tycker jagbesvärar henne med mitt dåliga mående när jag bara söker lite empati och tröst. Hon tycker inte det är upp till henne att hjälpa mig igenom mina problem och det är de inte heller. Men grejen är att hon inte bryr sig ett endaste dugg. I alla fall så upplever jag det så när hon aldrig svarar längre på ett endaste mail jag skickar. Skriver nog för ofta men jag försöker att inte skriva så himla ofta.
Jag är rädd att jag nu sumpat allting, nu verkar hon ha tappat hela sitt förtroende för mig. Hon skickade till och med sin agent till att försöka prata med mig idag. Han mailade mig och bad om mitt telefonnummer och jag blev förstås skit skraj. Det är verkligen inte läge att bli utskälld just nu. Det jag behöver just nu är förståelse, tröst, omtanke, värme och kärlek men det känns som ingen bryr sig mer än Jennie och det räcker inte bara med henne. Detta är så jobbigt och det gör så ont. Jag saknar mamma så jag vet inte vart jag ska ta vägen snart. Ju längre tiden går ju jobbigare blir det.
Snälla förlåt för att jag är så svår just nu men jag rår inte för det när jag mår så här. Förlåt för det jag skrev på Facebook det var jättedumt. Jag är så impulsiv i bland och speicellt när jag har det svårt. Jag vill inget illa och jag vill inte förstöra något. Kanske är bäst att jag tar bort dig som vän på Facebook för din skull. Ska nog ta bort hemsidan också. Får lov att ta dessa konsekvenser för mitt handlande. Du ska inte behöva besväras mer av mig. Ska ta bort din mailadress från min adressbok i mitt mailprogram också.
Jag har varnat dig för att jag kan bli intensiv och har bett dig säga till när jag blir för mycket. Nu har du gjort det. Jag är så ledsen för att det blev så här. Men det här blir bäst för dig. Vill inte förstöra mer för dig.
Förlåt för att jag försökt vara en vän.
Marie
Söndag
Idag har jag bara varit hemma och tagit det lugnt. har skrivit mycket om min förlorade inkomst och lagt in det på olika forum och i olika community på Internet som jag är med i. Det är gårdagens inlägg här i bloggen som jag använt överrallt. Har till och med skickat in det till media. Men antagligen tycker inte de att de är speciellt intressant att jag som funktionshindrad har blivit i fråntagen min inkomst.
I mångas ögon ser det ut som om detta är själv valt, men tyvärr så är det inte det. För om det bara hade varit att göra si eller så för att lyckas bättre så hade jag redan gjort det för länge sedan. Man är väl inte dum i huvudet bara för att man inte klarar av vissa saker själv. Folk tycker, men det är väl bara att ta vad jobb som helst, det är väl bara att trycka på AF, det är väl bara att gå till soc och söka bidrag, det är väl bara att ta körkort, det är väl bara att lära sig engelska, det är väl bara att utbilda sig, det är väl bara att ta kontakt med myndigheterna, det är bara att skärpa till sig så kommer jag få det mycket bättre men när man har funktionshinder och man är Marie Munther så är det inte så jävla enkelt att bara göra ditt eller datt. men det kan inte folk förstå, särkilt inte folk som inte själva har varit i min sists eller själva har funktionshinder.
Jag blir så jäkla trött på att folk alltid tycker att det bara är, hela tiden. Det är verkligen inget roligt att få höra jämt.
I stället tycker de att man skyller på det ena efter det andra och bara kommer med den ena bortförklaring efter den andra och tillslut tror folk att man inte vill göra någonting, att man är lat eller att man bara tycker så synd om sig själv. Jag hatar att bli betraktad på det viset för jag vill så himla mycket och om folk bara visste hur ont det gör i mig att inte kunna klara av det jag vill göra så skulle inte folk yttra ett endaste lite pip.
Det känns verkligen över jävligt ska ni veta, för jag vill utbilda mig, jag vill ha ett jobb som passar mig och som jag klarar av, jag vill lära mig engelska, jag vill ta körkort, jag vill försörja mig själv, jag vill ha ett eget hus, jag vill leva som en normal människa men jag kan inte det på grund av mina funktionshinder. Jag kan inte nå dessa mål så himla enkelt genom att bara göra.
Jag är bara Marie Munther, jag är bara en människa jag har mina fel och brister, jag är som jag är och fungerar som jag gör och det gör mig inte korkad för det men passar det inte så kan folk dra åt skogen. Tycker man om mig tillräckligt mycket så får man lov att tycka om hela mig och acceptera mig precis som jag är annars får det vara. För jag gillar mig själv precis som den jag är och det gör att jag mår väldigt bra och det ger mig en bra självkänsla och ett bra självförtroende. Därför tänker inte jag vara något jag inte är bara för att det ska passa andra. Så är det bara.
Jag önskar att folk kunde förstå min problematik lite mer än de gör. Jennie min sambo är en av de få som verkligen förstår mig, min lillebror håller på att lära sig förstå mig och blir bättre och bättre på det och den enda som verkligen kunde göra det helt och hållet var min mamma. Hon älskade mig precis som jag var och en gång sa hon till mig så här: Marie, det finns ingenting du kan göra som kan förändra min kärlek till dig. Detta var så skönt att höra när hon sa det för det bevisade verkligen hur mycket hon älskade mig. Nu finns inte mamma mer och det gör jätteont. Det sista orden mamma klämde fram (hon hade så svårt att prata på slutet) till mig när jag var uppe på sjukhuset och hälsade på henne dagarna innan hon dog var att hon älskade mig. Dessa ord kommer alltid finnas kvar i mitt hjärta och eka i mitt huvud.
Jag saknar mamma så otroligt mycket och mitt hjärta värker hela tiden.
Just nu känns det extra jobbigt, tungt och svårt när det här med min inkomst just har hänt. Jag undrar just vad skit som ska hända här näst? Brukar ju alltid smälla till ordentliget när det väl händer något och all skit händer på samma gång.
Igår var jag och Jennie på bio och såg Harry Potter. Det var mysigt. Jag älskar att göra saker med min Jennie. Speciellt sådant vi båda tycker är kul att göra. Älskar min Jennie för hon är det finaste som finns. Jag är så glad att jag har henne.
Vad jag önskar att livet kunde få vara lite enklare att det kunde få vara lite mindre komplicerat och att man kunde få vara lite lyckligare. Jag som älskar att skratta och gör det väldigt ofta. Speciellt åt mig själv. Undrar om jag någonsin kommer bli lika glad igen som jag var förut? Jag hoppas det i alla fall det.
Ha det så bra.
Kram Marie
PS: Jag har ett stort hål i mitt hjärta eftersom en bit av mig dog samtidigt som mamma.
I mångas ögon ser det ut som om detta är själv valt, men tyvärr så är det inte det. För om det bara hade varit att göra si eller så för att lyckas bättre så hade jag redan gjort det för länge sedan. Man är väl inte dum i huvudet bara för att man inte klarar av vissa saker själv. Folk tycker, men det är väl bara att ta vad jobb som helst, det är väl bara att trycka på AF, det är väl bara att gå till soc och söka bidrag, det är väl bara att ta körkort, det är väl bara att lära sig engelska, det är väl bara att utbilda sig, det är väl bara att ta kontakt med myndigheterna, det är bara att skärpa till sig så kommer jag få det mycket bättre men när man har funktionshinder och man är Marie Munther så är det inte så jävla enkelt att bara göra ditt eller datt. men det kan inte folk förstå, särkilt inte folk som inte själva har varit i min sists eller själva har funktionshinder.
Jag blir så jäkla trött på att folk alltid tycker att det bara är, hela tiden. Det är verkligen inget roligt att få höra jämt.
I stället tycker de att man skyller på det ena efter det andra och bara kommer med den ena bortförklaring efter den andra och tillslut tror folk att man inte vill göra någonting, att man är lat eller att man bara tycker så synd om sig själv. Jag hatar att bli betraktad på det viset för jag vill så himla mycket och om folk bara visste hur ont det gör i mig att inte kunna klara av det jag vill göra så skulle inte folk yttra ett endaste lite pip.
Det känns verkligen över jävligt ska ni veta, för jag vill utbilda mig, jag vill ha ett jobb som passar mig och som jag klarar av, jag vill lära mig engelska, jag vill ta körkort, jag vill försörja mig själv, jag vill ha ett eget hus, jag vill leva som en normal människa men jag kan inte det på grund av mina funktionshinder. Jag kan inte nå dessa mål så himla enkelt genom att bara göra.
Jag är bara Marie Munther, jag är bara en människa jag har mina fel och brister, jag är som jag är och fungerar som jag gör och det gör mig inte korkad för det men passar det inte så kan folk dra åt skogen. Tycker man om mig tillräckligt mycket så får man lov att tycka om hela mig och acceptera mig precis som jag är annars får det vara. För jag gillar mig själv precis som den jag är och det gör att jag mår väldigt bra och det ger mig en bra självkänsla och ett bra självförtroende. Därför tänker inte jag vara något jag inte är bara för att det ska passa andra. Så är det bara.
Jag önskar att folk kunde förstå min problematik lite mer än de gör. Jennie min sambo är en av de få som verkligen förstår mig, min lillebror håller på att lära sig förstå mig och blir bättre och bättre på det och den enda som verkligen kunde göra det helt och hållet var min mamma. Hon älskade mig precis som jag var och en gång sa hon till mig så här: Marie, det finns ingenting du kan göra som kan förändra min kärlek till dig. Detta var så skönt att höra när hon sa det för det bevisade verkligen hur mycket hon älskade mig. Nu finns inte mamma mer och det gör jätteont. Det sista orden mamma klämde fram (hon hade så svårt att prata på slutet) till mig när jag var uppe på sjukhuset och hälsade på henne dagarna innan hon dog var att hon älskade mig. Dessa ord kommer alltid finnas kvar i mitt hjärta och eka i mitt huvud.
Jag saknar mamma så otroligt mycket och mitt hjärta värker hela tiden.
Just nu känns det extra jobbigt, tungt och svårt när det här med min inkomst just har hänt. Jag undrar just vad skit som ska hända här näst? Brukar ju alltid smälla till ordentliget när det väl händer något och all skit händer på samma gång.
Igår var jag och Jennie på bio och såg Harry Potter. Det var mysigt. Jag älskar att göra saker med min Jennie. Speciellt sådant vi båda tycker är kul att göra. Älskar min Jennie för hon är det finaste som finns. Jag är så glad att jag har henne.
Vad jag önskar att livet kunde få vara lite enklare att det kunde få vara lite mindre komplicerat och att man kunde få vara lite lyckligare. Jag som älskar att skratta och gör det väldigt ofta. Speciellt åt mig själv. Undrar om jag någonsin kommer bli lika glad igen som jag var förut? Jag hoppas det i alla fall det.
Ha det så bra.
Kram Marie
PS: Jag har ett stort hål i mitt hjärta eftersom en bit av mig dog samtidigt som mamma.
Lördag Hjälp! vad ska jag göra?
Hela historien från början till slut.
Jag har ju funktionshindren AD(H)D, autismliknande tillstånd, Dyslexi och en viss rörelsenedstättning. jag har varit arbetslös mer eller mindre i 8 år (med undantag av några perioder av studier)på grund av bland annat mina funktionshinder. Har heller ingen utbildning mer än att jag är möbelsnickare men kan inte jobba som det. Har inget körkort och kan inte engelska. Jag har haft några kortare praktikplatser men har inga större arbetslivserfarenheter. Jag får inga jobb om jag söker själv, sedan kan jag inte heller jobba med vad som helst just på grund av mina funktionshinder. Nu har jag en SIUS = (Särsklild introduktion och uppföljningsstöd till funktionshindrade i arbetslivet) på arbetsförmedlingen som söker praktikplats till mig.
Jag är med i något som heter Jobb & Utveckligsgarantin på arbetsförmedlingen och har hela tiden haft aktivitetsstöd men nu har jag förbrukat mina 450 dagar och där med har de tagit i från mig mina ynka 3600 kr i månaden som jag får i aktivitetsstöd. Nu står jag helt utan inkomst och jag måste alltså gå till socialen om jag ska får några pengar.
Jag skulle ha trätt in i något som heter tredje fasen i Jobb och utvecklingsgarantin och börjat gå hos en anordnare. Typ göra en samhällstjänst medan jag väntar på att min SIUS ska hitta en praktik åt mig. Har en SIUS för att jag har mina funktionshinder, men vanliga människor ska söka jobb paralellt med att de går hos en anordnare. Man ska alltså göra sådana arbetsuppgifter som normalt inte utförs eller sådan som andra inte hinner med att göra. Man får absolut inte kosta något utan anordnaren får en viss summa pengar av försäkringskassan för att ha mig på sin arbetsplats. Då kan ni förstå vad det är för något man för göra.
Jag är just nu ganska knäckt för att till att börja med förlorade jag min mamma i lungsjukdomen KOL för snart två månader sedan, hon blev bara 53 år och lämnade mig alldeles förtidigt. Jag är mitt i stor sorg och saknad efter mamma och så får jag veta att jag blivit av med min inkomst. Nu får jag inga pengar alls och att gå till socialen igen känns så förnedrande för jag har levt största delen av mitt liv på dem och sedan är det så förbaskat krångligt att söka soc eftersom de lägger sig i precis allting vad gäller inkomst. De måste till och med snoka i min sambos inkomst och jag ska söka hjälp hos dem. Just därför kommer jag förmodligen inte få några pengar för hon tjänar för mycket. Så jag vet faktiskt inte vad jag ska göra? Känner mig så himla ställ och dessutom kan man ju undra vart människovärdet tagit vägen? Hur kan man förställa en funktionshindrad människa utan någon som helst inkomst? Får man göra så precis hur som helst?
Detta känns för jävligt på ren Svenska och jag känner mig så fruktansvärt underskattad och förnedrad. Dessutom saknar jag min älskade mamma så jag håller på att dö. Hon fanns alltid där för mig och ställde upp jämt. Hon kunde också konsten att trösta en när man hade det svårt. Nu finns hon inte längre och det är skitjobbigt. Igår när jag fick det här beskedet att jag inte skulle få någon mer inkomst så bröt jag ihop totalt. Jag grät och var förbannad om vart annat. Tyvärr gick det ut över min älskade sambo som kom hem efter jobbet både med blommor och choklad till tröst och dessutom överraskade mig med att laga middag. Kände mig så hemsk mot henne och har bett om ursäkt och lite förstår hon också. Min sambo är världen finaste och jag älskar henne så mycket. Vi har snart 7,5 år tillsammans.
Vad tycker ni att jag ska göra nu? Vad skulle ni gjort i min situation?
Kram Marie
Fredag - så nu får man gå på socialbidrag då?
Idag har jag varit på en snabb visit på graven. Blev inte så länge där eftersom jag var tvungen att skynda mig hem igen för att bråka med Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan. Jag har just blivit av med min inkomst. Skulle ju ha trätt in i fas 3 av jobb och utveckligsgarantin men eftersom jag inte är med i a-kassan så får jag inte mer aktivitetsstöd eftersom jag förbrukat mina 450 dagar. Jag är fortfarande skriven hos AF men det blir väl inte länge till det heller antar jag.
Hur kan man försätta en funktionshindrad människa utan inkomst. Får man göra så hur som helst? De säger att jag måste söka ekonomiskt bistånd/socialbidrag hos Stadsdelsförvaltningen men eftersom Jennie min sambo jobbar och tjäna pengar så kommer jag troligen inte få något därifrån heller. Dessutom så får jag ju nu 433 kr i månaden utbetalda i fem års tid av Länsförsäkringar. Jag får mammas pension eftersom hon är avliden.
Det är så mycket krångel med att söka pengar av soc för det snokar i precis allting. Alla konton alla sorters inkomster och i allting. De måste till och med veta min sambos inkomster fast hon inte kommer vara medsökande och det är för att vi är sammanboende. De på soc lägger sig i precis allting. Man måste kunna styrka allting man söker hos dem dessutom. De ska också ha inkomstbevis för flera månader tillbaka. Man måste till och med bevisa att man köpt busskort så man får pengarna i efterskott hur man nu ska kunna göra det när man inte har några pengar? Dessutom måste man vara aktiv på AF och stå till arbetsmarknadens förfoganden. Är man inte det så har de egen daglig verksamhet man måste gå på varje dag där man får sitta och söka jobb. Jag blir tokig på alla jävla regler och jag har så svårt att förstå mig på dessa regler överrallt. Jag orkar inteh ålla på och jag vet inte vad jag ska göra eller vart jag ska ta vägen.
Just nu känns det som det inte finns någon mening med någonting. Det är likabra att bli missbrukare, kriminell, bli hemlös och flytta ut på gatan eller dö. Så känns det. Skulle lika gärna kunna sluta äta och lägga mig i sängen och bli apatiskt! Det finns säker mer värde i att vara en grönsak än att leva på soc eller utan inkomst.
Får väl ta och förtidspensionera/sjukpensionera mig, det är ett alternativ till inkomst. Det är nog det enda jag kan göra nu. Tänkte också försöka gå med i a-kassan men frågan är om det hjälper överhuvudtaget?
När busskortet går ut typ den 24 juli så är jag låst hemma. Får väl bara köpa en remsa och åka i väg i yttersta nödfall. Annars får jag bara sitta hemma. och uggla. Det blir jätte skojigt. Nej inte alls!
Jag orkar inte med det här skiten nu mitt i all sorg och saknad efter mamma. jag orkar verkligen inte. detta kommer sluta med att jag måste lägga in mig på psyket.
Jag vet verkligen inte vad jag ska göra. Förr kunde jag vända mig till mamma och hon hjälpte mig men nu finns inte hon lägre. Håller på att tappa både gnistan och fotfästet helt och hållet nu. Jag känner mig inte speciellt uppskattad och inte värdefull heller.
Idag har jag gråtit, sedan varit arg och nu har jag gråtit igen. Jag mår inget vidare just nu. Dessutom saknar jag mamma otroligt mycket. Vad ska det bli av mig egentligen, vart ska jag sluta? Inom myndigheter finns det inget som heter människovärde överhuvudtaget och det innebär att man får behandla folk hur som helst tydligen.
Känner mig så ensam, så övergiven så liten och ynklig. Snälla mamma kom tillbaka till mig. Jag behöver dig nu.
Känns som om livet är helt slut nu!
Marie
Hur kan man försätta en funktionshindrad människa utan inkomst. Får man göra så hur som helst? De säger att jag måste söka ekonomiskt bistånd/socialbidrag hos Stadsdelsförvaltningen men eftersom Jennie min sambo jobbar och tjäna pengar så kommer jag troligen inte få något därifrån heller. Dessutom så får jag ju nu 433 kr i månaden utbetalda i fem års tid av Länsförsäkringar. Jag får mammas pension eftersom hon är avliden.
Det är så mycket krångel med att söka pengar av soc för det snokar i precis allting. Alla konton alla sorters inkomster och i allting. De måste till och med veta min sambos inkomster fast hon inte kommer vara medsökande och det är för att vi är sammanboende. De på soc lägger sig i precis allting. Man måste kunna styrka allting man söker hos dem dessutom. De ska också ha inkomstbevis för flera månader tillbaka. Man måste till och med bevisa att man köpt busskort så man får pengarna i efterskott hur man nu ska kunna göra det när man inte har några pengar? Dessutom måste man vara aktiv på AF och stå till arbetsmarknadens förfoganden. Är man inte det så har de egen daglig verksamhet man måste gå på varje dag där man får sitta och söka jobb. Jag blir tokig på alla jävla regler och jag har så svårt att förstå mig på dessa regler överrallt. Jag orkar inteh ålla på och jag vet inte vad jag ska göra eller vart jag ska ta vägen.
Just nu känns det som det inte finns någon mening med någonting. Det är likabra att bli missbrukare, kriminell, bli hemlös och flytta ut på gatan eller dö. Så känns det. Skulle lika gärna kunna sluta äta och lägga mig i sängen och bli apatiskt! Det finns säker mer värde i att vara en grönsak än att leva på soc eller utan inkomst.
Får väl ta och förtidspensionera/sjukpensionera mig, det är ett alternativ till inkomst. Det är nog det enda jag kan göra nu. Tänkte också försöka gå med i a-kassan men frågan är om det hjälper överhuvudtaget?
När busskortet går ut typ den 24 juli så är jag låst hemma. Får väl bara köpa en remsa och åka i väg i yttersta nödfall. Annars får jag bara sitta hemma. och uggla. Det blir jätte skojigt. Nej inte alls!
Jag orkar inte med det här skiten nu mitt i all sorg och saknad efter mamma. jag orkar verkligen inte. detta kommer sluta med att jag måste lägga in mig på psyket.
Jag vet verkligen inte vad jag ska göra. Förr kunde jag vända mig till mamma och hon hjälpte mig men nu finns inte hon lägre. Håller på att tappa både gnistan och fotfästet helt och hållet nu. Jag känner mig inte speciellt uppskattad och inte värdefull heller.
Idag har jag gråtit, sedan varit arg och nu har jag gråtit igen. Jag mår inget vidare just nu. Dessutom saknar jag mamma otroligt mycket. Vad ska det bli av mig egentligen, vart ska jag sluta? Inom myndigheter finns det inget som heter människovärde överhuvudtaget och det innebär att man får behandla folk hur som helst tydligen.
Känner mig så ensam, så övergiven så liten och ynklig. Snälla mamma kom tillbaka till mig. Jag behöver dig nu.
Känns som om livet är helt slut nu!
Marie
Torsdag
Idag har det varit en ganska fin dag. Cyklade en sväng till Jennies jobb med ett paket så hon kunde skica det. Sedan cyklade jag vidare till Högdalen men det var inte så kul där när jag inte har några pengar. Jag stannade inte så länge utan cyklade hem ganska snabbt.
Jag har har varit och är lite orolig idag för i morse hittade jag en ärtstor knöl på ett visst intimt ställe på kroppen och det känns lite olustigt att ha den där. Den gör inte ont och den kliar inte. Är bara lite lätt öm. Får hålla koll på den om den växer eller inte och hoppas den försvinner av sig själv. Annars så tänker jag gå till läkaren.
Jag tycker verkligen inte om att ha knölar på kroppen där de inte ska vara. Tankarna börjar direkt snurra i huvudet och den ena dumheten efter den andra dyker upp. Man ska ju inte måla fan på väggen i förväg innan man vet något., men man börjar ju fundera i alla fall. Kanske inte alls är något farligt utan bara en finne, inombordare eller någon sorts böld eller liknande. Kan ju vara ett myggbett också. Får i alla fall avvakta och se.
I kväll funderar jag på att koka soppa och grädda Våfflor till middag eftersom det är torsdag. Mums!
Har grejat lite med min minnessida av mamma idag också men jag blir inte nöjd med utseendet på den. Får fortsätta pula på den och se om jag kan få till det. Måste ju kännas lite som mamma när man är på sidan liksom tycker jag. Men hittar ingen bakgrundsmall som känns riktigt rätt. Men det ordnar sig säkert.
Vi hörs
Kram Marie
Jag har har varit och är lite orolig idag för i morse hittade jag en ärtstor knöl på ett visst intimt ställe på kroppen och det känns lite olustigt att ha den där. Den gör inte ont och den kliar inte. Är bara lite lätt öm. Får hålla koll på den om den växer eller inte och hoppas den försvinner av sig själv. Annars så tänker jag gå till läkaren.
Jag tycker verkligen inte om att ha knölar på kroppen där de inte ska vara. Tankarna börjar direkt snurra i huvudet och den ena dumheten efter den andra dyker upp. Man ska ju inte måla fan på väggen i förväg innan man vet något., men man börjar ju fundera i alla fall. Kanske inte alls är något farligt utan bara en finne, inombordare eller någon sorts böld eller liknande. Kan ju vara ett myggbett också. Får i alla fall avvakta och se.
I kväll funderar jag på att koka soppa och grädda Våfflor till middag eftersom det är torsdag. Mums!
Har grejat lite med min minnessida av mamma idag också men jag blir inte nöjd med utseendet på den. Får fortsätta pula på den och se om jag kan få till det. Måste ju kännas lite som mamma när man är på sidan liksom tycker jag. Men hittar ingen bakgrundsmall som känns riktigt rätt. Men det ordnar sig säkert.
Vi hörs
Kram Marie
Onsdag
Idag är det en riktigt varm och fin sommardag. jag har varit på en cykeltur till Globen för att uträtta ett ärende. Gick bra att cykla dit men var ganska svettig när jag kom hem. Fick lov att ta en svalkande dusch. Efter det har jag bara varit hemma och suttit och grejat vid datorn.
Har ju på börjatm in minnessida av mamma men ska ändra på den för jag är inte riktigt nöjd med första sidan känner jag. Vill inte lämna ut länken ännu förrän jag i alla fall är nöjd med första sidan och den är klar.
Kvällen blev lugn, jag läste lite och kollade på en film. Satt och tänkte mycket på mamma och så gick mina tankar även til Anna Book också som också precis förlorat sin mamma i samma sjukdom som min mamma hade.
Jag hittade faktiskt fram en jättefin bild på min mamma i kväll också. Som jag sagt förut så hade mamma en förmåga att inte bli bra på bild men här är en av de få bilderna som hon faktiskt är riktigt fin på. Nu är bilden några år gammal dårå men det gör inget tycker jag. Lägger in den längre ner.
Hörs i morgon
Kram Marie
Har ju på börjatm in minnessida av mamma men ska ändra på den för jag är inte riktigt nöjd med första sidan känner jag. Vill inte lämna ut länken ännu förrän jag i alla fall är nöjd med första sidan och den är klar.
Kvällen blev lugn, jag läste lite och kollade på en film. Satt och tänkte mycket på mamma och så gick mina tankar även til Anna Book också som också precis förlorat sin mamma i samma sjukdom som min mamma hade.
Jag hittade faktiskt fram en jättefin bild på min mamma i kväll också. Som jag sagt förut så hade mamma en förmåga att inte bli bra på bild men här är en av de få bilderna som hon faktiskt är riktigt fin på. Nu är bilden några år gammal dårå men det gör inget tycker jag. Lägger in den längre ner.
Hörs i morgon
Kram Marie
Tisdag
Idag har jag bara varit hemma hela dagen. varit ganska skönt med tanke på att det har regnat lite i dag. Har inte gjort så mycket mer än att bara tagit det lugnt. Lite trött för det blev ju ganska sen igår eftersom jag var på allsångskonsert ute på Värmdö. Tar ju ett tag att åka dit ut till Siggesta.
Det var i alla fall en underbar allsångskonsert. Hela logen sjöng och det blev jättemaffigt. Har ni ännu inte varit på det där så gå tycker jag. Ni kommer inte ångra er och det är verkligen värt pengarna.
Läktaren i logen som var hur hög som helst.
Här är scenen. Blev mörk eftersom de inte tänt några strålkastare.
Gabriel Forss som höll i hela allsången.
Yrvädret Nanne som är jätte svår att få bra bild på.
En till.
Gabriel och Nanne.
Daniel
Nanne, Daniel och Gabriel.
Jag måste berätta en sak. När mamma låg på sjukhuset innan hon blev så dålig att hon fick åka ner till intensiven så var jag och hälsade på mamma. Då satt hon upp och gick till toaletten själv men var kopplad till syrgas och hade en lång slang som räckte ända in till toaletten. Jag hade med mig en present till mamma. Det var en liten vit hund som är hur söt som helst.Det var ett kramdjur. Mamma blev jätte kär direkt i den där hunden och hon sa till hunden att dig ska jag ta hand om. Mamma gav den till och med ett namn. Den fick heta Totte. Nu har jag den hunden. Hon hann bara ha den i typ två veckor. Så här ser den ut men den har inga rosetter runt öronen. Visst är den söt?
Totte saknar dig mamma!
I kväll blir det mycket att se på tv. Anna Book ska sjunga på Allsången för att hedra sin mamma. Hoppas det går bra och att inte pressen blir så stor att hon kollapsar. Jag är med dig Anna och din mamma är också med dig i kväll.
Kram Marie
Det var i alla fall en underbar allsångskonsert. Hela logen sjöng och det blev jättemaffigt. Har ni ännu inte varit på det där så gå tycker jag. Ni kommer inte ångra er och det är verkligen värt pengarna.
Läktaren i logen som var hur hög som helst.
Här är scenen. Blev mörk eftersom de inte tänt några strålkastare.
Gabriel Forss som höll i hela allsången.
Yrvädret Nanne som är jätte svår att få bra bild på.
En till.
Gabriel och Nanne.
Daniel
Nanne, Daniel och Gabriel.
Jag måste berätta en sak. När mamma låg på sjukhuset innan hon blev så dålig att hon fick åka ner till intensiven så var jag och hälsade på mamma. Då satt hon upp och gick till toaletten själv men var kopplad till syrgas och hade en lång slang som räckte ända in till toaletten. Jag hade med mig en present till mamma. Det var en liten vit hund som är hur söt som helst.Det var ett kramdjur. Mamma blev jätte kär direkt i den där hunden och hon sa till hunden att dig ska jag ta hand om. Mamma gav den till och med ett namn. Den fick heta Totte. Nu har jag den hunden. Hon hann bara ha den i typ två veckor. Så här ser den ut men den har inga rosetter runt öronen. Visst är den söt?
Totte saknar dig mamma!
I kväll blir det mycket att se på tv. Anna Book ska sjunga på Allsången för att hedra sin mamma. Hoppas det går bra och att inte pressen blir så stor att hon kollapsar. Jag är med dig Anna och din mamma är också med dig i kväll.
Kram Marie
Måndag
Idag är det en fin dag. Solen skiner och den är så välkommen. Jag ska snart åka ut till Siggesta Gård på Värmdö och se Nanne i allsångskonserten på Logen. Ska bli jättekul. Kommer bli sen i kväll därför skriver jag blogg redan nu. Berättar mer om konserten i morgondagens blogginlägg.
Fick tidigare samtal av min pappa som åkte in med ambulans till sjukhuset i förmiddags. Han fick hjärtflimmer igen. Det är sådant där förmaksflimmer. Det är inget farligt men känns väldigt obehagligt då hjärtat börjar pumpa för fort. Han får sådär ibland och de två senaste gångerna har han behövt få läkarvård. man brukar oftast behöva ge hjärtat en el-stöt så pumpar det normalt igen men den här gången räckte det med två sprutor medicin så lugnade hjärtat ner sig. Nu är han hemma och har fått en massa hjärtmediciner som han ska hämta ut i morgon. Nu kanske han slipper det där i fortsättningen. Men han gillar ju inte att äta mediciner och dessutom blir det dyrt.
Känns lite otäckt tycker jag när han får det där för han är ju ändå ensam långt ute på landet så tänk om han får en hjärtinfarkt och inte märker det liksom. Skönt i alla fall att det gick bra den här gången med. Vill inte förlora min pappa också liksom. Även om pappa inte varit den bästa pappan för mig under min uppväxt så är han en bra pappa nu och den enda förälder jag har kvar i livet. Det räcker med att mamma är borta.
Jag säger då det, är det inte den ena föräldern man får oroa sig för så är det den andra. Ett tag fick jag ju oroa mig för bägge samtigit då pappa hade diskbrocket och tumören i ryggen som han har operetat bort för ett tag sedan. Var en godartad tumör och det var ju skönt. i alla fall. Samtidigt var ju mamma på sjukan också liksom. Nu behöver jag i alla fall inte oroa mig för mamma för hon har det bra där hon är det vet jag.
Läste föresten lite om det där på Internet om hjärtflimmer och det kan vara ärvtligt så jag hoppas att inte jag också får sådär med hjärtat när jag blir gammal eller min bror. Det vill jag verkligen inte. Får se till att försöka röra på mig och äta sunt och hälsosamt eftersom jag är lite överviktig. Jag är ju 153 cm lång och väger 75 kg så det är egentligen 20 kg för mycket. Men jag har inte upp någonting i alla fall efter att jag blivit vegetarian men jag har inte heller gått ner något heller. Men det viktigaste är att jag inte går upp tycker jag. Brukar pendla mellan 70 och 75 kg beroende lite på hur jag mår och vad det är för årstid och så. Ja, ja, nog om min vikt nu.
Nu ska jag ha lite trevligt i kväll även om jag åker ensam. Kanske om man har tur så träffar jag någon annan Nanne fan där som man sett förut så man får lite sällskap. Om inte så gör det ingenting. Hoppas ni får en fin kväll så hörs vi i alla fall i morgon igen
Kram Marie
Fick tidigare samtal av min pappa som åkte in med ambulans till sjukhuset i förmiddags. Han fick hjärtflimmer igen. Det är sådant där förmaksflimmer. Det är inget farligt men känns väldigt obehagligt då hjärtat börjar pumpa för fort. Han får sådär ibland och de två senaste gångerna har han behövt få läkarvård. man brukar oftast behöva ge hjärtat en el-stöt så pumpar det normalt igen men den här gången räckte det med två sprutor medicin så lugnade hjärtat ner sig. Nu är han hemma och har fått en massa hjärtmediciner som han ska hämta ut i morgon. Nu kanske han slipper det där i fortsättningen. Men han gillar ju inte att äta mediciner och dessutom blir det dyrt.
Känns lite otäckt tycker jag när han får det där för han är ju ändå ensam långt ute på landet så tänk om han får en hjärtinfarkt och inte märker det liksom. Skönt i alla fall att det gick bra den här gången med. Vill inte förlora min pappa också liksom. Även om pappa inte varit den bästa pappan för mig under min uppväxt så är han en bra pappa nu och den enda förälder jag har kvar i livet. Det räcker med att mamma är borta.
Jag säger då det, är det inte den ena föräldern man får oroa sig för så är det den andra. Ett tag fick jag ju oroa mig för bägge samtigit då pappa hade diskbrocket och tumören i ryggen som han har operetat bort för ett tag sedan. Var en godartad tumör och det var ju skönt. i alla fall. Samtidigt var ju mamma på sjukan också liksom. Nu behöver jag i alla fall inte oroa mig för mamma för hon har det bra där hon är det vet jag.
Läste föresten lite om det där på Internet om hjärtflimmer och det kan vara ärvtligt så jag hoppas att inte jag också får sådär med hjärtat när jag blir gammal eller min bror. Det vill jag verkligen inte. Får se till att försöka röra på mig och äta sunt och hälsosamt eftersom jag är lite överviktig. Jag är ju 153 cm lång och väger 75 kg så det är egentligen 20 kg för mycket. Men jag har inte upp någonting i alla fall efter att jag blivit vegetarian men jag har inte heller gått ner något heller. Men det viktigaste är att jag inte går upp tycker jag. Brukar pendla mellan 70 och 75 kg beroende lite på hur jag mår och vad det är för årstid och så. Ja, ja, nog om min vikt nu.
Nu ska jag ha lite trevligt i kväll även om jag åker ensam. Kanske om man har tur så träffar jag någon annan Nanne fan där som man sett förut så man får lite sällskap. Om inte så gör det ingenting. Hoppas ni får en fin kväll så hörs vi i alla fall i morgon igen
Kram Marie
Söndag
Idag har vi inte gjort så himla mycket. Tog en promenad och sedan har vi ätit och tittat på tv. Har just duschat och nu skriver jag blogg. I morgon ska jag ut till Siggesta Gård ute på Värmdö och gå på allsångskonsert i logen. Det är nämligen Nanne Grönvall som är kvällens gäst och det ska bli jättekul att se henne för det var så länge sedan. Jag åker ut ensam för Jennie jobbar.
Nu har det börjat kännas som om jag skulle vilja ringa mamma och prata lite med henne för det var så länge sedan vi hördes av men det går ju inte. Känns hårt och tungt. Saknar mamma så mycket. Det kommer bli litej obbigt när jag fyller år och ingen mamma ringer och grattar mig. Ännu jobbigare blir det till jul då jag inte kommer fira den med henne, vilket jag har gjort varenda jul utom en gång tidigare då vi åkte till Hallsberg och firade jul med Jennies familj/släkt. Kommer bli jättekonstigt med en jul utan mamma.
Tänker visa lite äldre bilder på mamma som är ganska fina med tanke på att hon sällan lyckades bli bra på bild. Bilder där hon var lite yngre. Mammas sambo sa en gång att mamma som ut som en 40-tals filmstjärna när han träffade henne. Hon älskade 40-tals stilen och hade bara sådana kläder. Kort tjol, högklackat och långa naglar. Naglarna höll hon på och fixa med så länge jag kan minnas. Hon var mån om sitt utseende.
Min älskade mamma när hon gick kock utbildningen.
Här är mamma på jobbet.
Fina, fina mamma!
Mamma ca 2 år innan hon dog.
Mamma var en jättefin människa. Hon var världens snällaste och ställde alltid upp jämt. Mamma var sådan att hon tänkte alltid mer på alla andra runt omkring sig än på sig själv. Mamma var en god lyssnare och en fin vän. Hon var så smart och så klok. Hon kom alltid med så smarta förslag och gav så bra råd. Mamma hjälpte många människor. Hon var duktig på att laga mat och hon var en hejare på att laga saker. Vad det än var som gick sönder så sa hon. Det lagar jag. För det mesta lyckades hon också. Hon till och med grejade och bytte saker bilen själv. Hon fixade el grejer hon lagade proslin, hon stoppade och klädde om möbler, hon gjorde allt själv. Mamma var duktig på att sy och sydde mycket gardiner själv. När hon var yngre alltså när jag och min bror var små så stickade hon till oss och virkade mycket dukar och sedan broderade hon en hel del tavlor. Var sällan hon bad om hjälp utan hon skulle fixa allt själv. Mamma var så envis och gav sig inte heller i första taget.
Mamma var inte heller den som klagade eller gnällde på någonting utan hon tog allting som det var eller med en klackspark. Hon blev sällan orolig för någonting när det gällde henne själv. Hon oroade sig mer för hur det skulle gå för andra med saker och ting eller om man var sjuk.
Mamma var en underbar mamma och jag har så många positiva minne av henne. Visst det finns tider då mamma inte alls fanns tillgänglig för mig, men under mitt vuxna liv har hon alltid funnits hela tiden. Nu finns hon inte mer och det gör ont. Vill att mamma ska komma tillbaka. Jag vill höra hennes röst, hennes skratt, känna hennes doft och krama henne hårt och länge. Ibland känner jag mig så ynklig och liten. Känner mig som en liten flicka som skulle vilja krya upp i mammas knä. Känner mig ensam fast jag har både Jennie, min bror, min pappa och min moster. Ingen kan ersätta mamma och det kommer aldrig bli samma sak igen som när mamma levde.
När mamma dog så dog även en bit av mig med. Den biten har gjort ett stort hål i mitt hjärta. Ett stort hål som alltid kommer finnas där och jag vet inte om det någonsin kommer finnas någon eller något som kommer kunna fylla igen det hålet. Det kommer förbli ett hål. Kanske hålet minskar med tiden men det kommer aldrig försvinna helt.
Jag har inte gråtit på länge och jag vet inte varför. Jag har ju så svårt att gråta så det kommer väl när det kommer antar jag. Men det vore skönt att få gråta lite oftare men jag är glad i alla fall att jag inte är sådan som gråter hela tiden så fort jag tänker på mamma eller pratar om henne för det skulle vara lite jobbigt.
Livet går vidare vare sig jag vill eller inte och jag försker så gott jag kan att gå vidare men det är inte speciellt lätt. Jag antar att det inte behöver vara det heller.
Jag älskar dig mamma
Kram Gumman (Marie)
Nu har det börjat kännas som om jag skulle vilja ringa mamma och prata lite med henne för det var så länge sedan vi hördes av men det går ju inte. Känns hårt och tungt. Saknar mamma så mycket. Det kommer bli litej obbigt när jag fyller år och ingen mamma ringer och grattar mig. Ännu jobbigare blir det till jul då jag inte kommer fira den med henne, vilket jag har gjort varenda jul utom en gång tidigare då vi åkte till Hallsberg och firade jul med Jennies familj/släkt. Kommer bli jättekonstigt med en jul utan mamma.
Tänker visa lite äldre bilder på mamma som är ganska fina med tanke på att hon sällan lyckades bli bra på bild. Bilder där hon var lite yngre. Mammas sambo sa en gång att mamma som ut som en 40-tals filmstjärna när han träffade henne. Hon älskade 40-tals stilen och hade bara sådana kläder. Kort tjol, högklackat och långa naglar. Naglarna höll hon på och fixa med så länge jag kan minnas. Hon var mån om sitt utseende.
Min älskade mamma när hon gick kock utbildningen.
Här är mamma på jobbet.
Fina, fina mamma!
Mamma ca 2 år innan hon dog.
Mamma var en jättefin människa. Hon var världens snällaste och ställde alltid upp jämt. Mamma var sådan att hon tänkte alltid mer på alla andra runt omkring sig än på sig själv. Mamma var en god lyssnare och en fin vän. Hon var så smart och så klok. Hon kom alltid med så smarta förslag och gav så bra råd. Mamma hjälpte många människor. Hon var duktig på att laga mat och hon var en hejare på att laga saker. Vad det än var som gick sönder så sa hon. Det lagar jag. För det mesta lyckades hon också. Hon till och med grejade och bytte saker bilen själv. Hon fixade el grejer hon lagade proslin, hon stoppade och klädde om möbler, hon gjorde allt själv. Mamma var duktig på att sy och sydde mycket gardiner själv. När hon var yngre alltså när jag och min bror var små så stickade hon till oss och virkade mycket dukar och sedan broderade hon en hel del tavlor. Var sällan hon bad om hjälp utan hon skulle fixa allt själv. Mamma var så envis och gav sig inte heller i första taget.
Mamma var inte heller den som klagade eller gnällde på någonting utan hon tog allting som det var eller med en klackspark. Hon blev sällan orolig för någonting när det gällde henne själv. Hon oroade sig mer för hur det skulle gå för andra med saker och ting eller om man var sjuk.
Mamma var en underbar mamma och jag har så många positiva minne av henne. Visst det finns tider då mamma inte alls fanns tillgänglig för mig, men under mitt vuxna liv har hon alltid funnits hela tiden. Nu finns hon inte mer och det gör ont. Vill att mamma ska komma tillbaka. Jag vill höra hennes röst, hennes skratt, känna hennes doft och krama henne hårt och länge. Ibland känner jag mig så ynklig och liten. Känner mig som en liten flicka som skulle vilja krya upp i mammas knä. Känner mig ensam fast jag har både Jennie, min bror, min pappa och min moster. Ingen kan ersätta mamma och det kommer aldrig bli samma sak igen som när mamma levde.
När mamma dog så dog även en bit av mig med. Den biten har gjort ett stort hål i mitt hjärta. Ett stort hål som alltid kommer finnas där och jag vet inte om det någonsin kommer finnas någon eller något som kommer kunna fylla igen det hålet. Det kommer förbli ett hål. Kanske hålet minskar med tiden men det kommer aldrig försvinna helt.
Jag har inte gråtit på länge och jag vet inte varför. Jag har ju så svårt att gråta så det kommer väl när det kommer antar jag. Men det vore skönt att få gråta lite oftare men jag är glad i alla fall att jag inte är sådan som gråter hela tiden så fort jag tänker på mamma eller pratar om henne för det skulle vara lite jobbigt.
Livet går vidare vare sig jag vill eller inte och jag försker så gott jag kan att gå vidare men det är inte speciellt lätt. Jag antar att det inte behöver vara det heller.
Jag älskar dig mamma
Kram Gumman (Marie)
Lördag
Idag har det varit lugnt. Jag har bara varit en kort sväng till Globen köpcenter för att hämta ut mer migrän medicin på apoteket och för att handla lite på Ica. Nu håller vi på att tvätta. Blir en lugn kväll framför tv.
Tänker mycket på mamma nu och speciellt för att Anna Book just förlorat sin mamma i samma sjukdom som min mamma hade. Dessutom hette ju våra mamma Maritha båda två också. Känns som vi har en del gemensamt fast vi inte ens känner varandra.
Jag hoppas att mormor, morfar och mamma tar hand om varandra där de är nu och att mamma sköter om min älskade lilla tamråtta Emma som jag hade en gång i tiden och som mamma tyckte väldigt mycket om. Hoppas också att hon nu tar hand om våran katt Trysse som vi hade när jag var liten. Mamma älskade den katten. Nu har väl mamma också för första gången fått träffa sin storebror som dog innan mamma var född. Mormors första son. Kanske mamma umgås med min farmor och farfar också nu.
Min råtta Emma.
Här är Trysse i mattes (min mammas) trygga famn.
Min älskade mormor som dog i KOL för snart 4 år sedan. Saknar dig mormor.
Här är min farmor. Men så här minns inte jag henne.
Så här minns jag min farmor. Hon fick cancer i bihålan på höger sida så de blev tvugna att operera bort ögat och halva ansiktet på henne. Hon fick sedan ett lös öga som täckte hålet. Cancern kom tillbaka och spred sig sedan i kroppen och det var de hon dog av 1982. Det är föresten jag och mamma och farmor på bilden.
Här är den personen som för mig har varit en riktig farfar. Han var inte min riktiga farfar eftersom pappas föräldrar skilde sig när han var liten. Farfar dog 1985. Det är jag och låtsasfarfar på bilden. Pappa som delar ut julklappar. Jag håller nästan på att drukna i paket.
Här är min ritkiga farfar. Honom umgicks jag så lite med när jag var lite och jag tycker inte jag kände honom ritkigt. Han dog 1994. Alltså för 15 år sedan. Han dog av en dubbelsidig hjärnblödning som han fick av en blodförtunnande medicin som han fått på grund av att han hade fått blodproppar i lungorna och medicinen tog han dumt nog i kombination med alkohol.
Så min älskade mamma som dog för snart 2 månader sedan i KOL. Saknar dig enormt mamma.
Tänker på dig Anna och jag hoppas det inte blir allt för jobbigt att ordna med allt praktiskt som ska göra.
Din mamma har det bra nu där hon är och min mamma också. Nu kan de andas normalt igen och må bra.
Vila i frid Marita och Maritha.
Kram Marie
Tänker mycket på mamma nu och speciellt för att Anna Book just förlorat sin mamma i samma sjukdom som min mamma hade. Dessutom hette ju våra mamma Maritha båda två också. Känns som vi har en del gemensamt fast vi inte ens känner varandra.
Jag hoppas att mormor, morfar och mamma tar hand om varandra där de är nu och att mamma sköter om min älskade lilla tamråtta Emma som jag hade en gång i tiden och som mamma tyckte väldigt mycket om. Hoppas också att hon nu tar hand om våran katt Trysse som vi hade när jag var liten. Mamma älskade den katten. Nu har väl mamma också för första gången fått träffa sin storebror som dog innan mamma var född. Mormors första son. Kanske mamma umgås med min farmor och farfar också nu.
Min råtta Emma.
Här är Trysse i mattes (min mammas) trygga famn.
Min älskade mormor som dog i KOL för snart 4 år sedan. Saknar dig mormor.
Här är min farmor. Men så här minns inte jag henne.
Så här minns jag min farmor. Hon fick cancer i bihålan på höger sida så de blev tvugna att operera bort ögat och halva ansiktet på henne. Hon fick sedan ett lös öga som täckte hålet. Cancern kom tillbaka och spred sig sedan i kroppen och det var de hon dog av 1982. Det är föresten jag och mamma och farmor på bilden.
Här är den personen som för mig har varit en riktig farfar. Han var inte min riktiga farfar eftersom pappas föräldrar skilde sig när han var liten. Farfar dog 1985. Det är jag och låtsasfarfar på bilden. Pappa som delar ut julklappar. Jag håller nästan på att drukna i paket.
Här är min ritkiga farfar. Honom umgicks jag så lite med när jag var lite och jag tycker inte jag kände honom ritkigt. Han dog 1994. Alltså för 15 år sedan. Han dog av en dubbelsidig hjärnblödning som han fick av en blodförtunnande medicin som han fått på grund av att han hade fått blodproppar i lungorna och medicinen tog han dumt nog i kombination med alkohol.
Så min älskade mamma som dog för snart 2 månader sedan i KOL. Saknar dig enormt mamma.
Tänker på dig Anna och jag hoppas det inte blir allt för jobbigt att ordna med allt praktiskt som ska göra.
Din mamma har det bra nu där hon är och min mamma också. Nu kan de andas normalt igen och må bra.
Vila i frid Marita och Maritha.
Kram Marie
Fredag
Idag har jag varit och besökt mammas grav igen. Tog med mig två stenar som jag en gång plockade på stranden i Franska rivieran för många herrans år sedan. Jag har skrivit på den med guld och silver penna. Den ena står det bara mamma på och den andra står det "Älskade mamma". Tog också och plockade med mig lite vilda blommor. det blev prästkragar och rödklöver. Har liksom inte råd att köpa blommor en gång i veckan för att ta med mig till graven. Blev fint med blommorna i alla fall och jag stod sedan där en lång stund och snackade med mamma. kanske verkar knäppt och jag vet inte ens om hon hörde mig. Men man kan ju hoppas det.
På vägen till och från graven så cyklar man förbi en jättefin lekpark. Har cyklat förbi den nu några gånger men idag blev jag väldigt nostalgisk och fick en backflash tillbaka till barndommen när jag åkte förbi för jag såg att det fanns en sådan där gammal cykel karusell bevarad. Har nog knappt sett en sådan sedan jag var liten och var uppe hos mormor när hon bodde i Skellefteå hamn. Där fanns en park i närheten av där hon bodde som jag brukade gå till och i den parken fanns en sådan cykelkarusell. Detta är ju något som kom på 70-talet tror jag så det är lite kul att de finns kvar. Jag trodde inte det fanns någon kvar faktiskt.
Sedan fanns den en limbana i parken också och jag älskade att åka lijnbana när jag var liten. Det fanns en på Östra Ersboda uppe i Umeå som jag brukade cykla till för att få åka i den. Själv bodde jag på Västra Ersboda. Jag brukade stanna flera timmar vid den där linbanan kom jag ihåg så det var kul att se en sådan också. De finns lite var stans men inte heller så många kvar tror jag.
Har varit ganska fint väder idag förutom att det blåste som tusan. Blev lite tungt att cykla men det gick bra.
Här är graven och blommorna som jag plockade. Fick sätta dem i två vaser
för det blev så mycket.
Här ser man stenarna jag la dit men inte vad det står på dem tyvärr.
Ursäkta min fula handstil.
Lite suddig men det går att se vad det står i alla fall.
Cykelkarusellen
Här är linbanan som också fanns i parken.
Denna heter Mor och Dotter och det är en av Willow tree figurerna som finns. Jag vill ha den för den påminner så mycket om mig och mamma. Skulle även vilja ge den till Anna Book som också precis mist sin älskade mamma precis som jag, men den är ganska dyr. Tänker på dig Anna.
Hoppas alla som läser bloggen får en fin kväll och en skön helg.
Kram Marie
På vägen till och från graven så cyklar man förbi en jättefin lekpark. Har cyklat förbi den nu några gånger men idag blev jag väldigt nostalgisk och fick en backflash tillbaka till barndommen när jag åkte förbi för jag såg att det fanns en sådan där gammal cykel karusell bevarad. Har nog knappt sett en sådan sedan jag var liten och var uppe hos mormor när hon bodde i Skellefteå hamn. Där fanns en park i närheten av där hon bodde som jag brukade gå till och i den parken fanns en sådan cykelkarusell. Detta är ju något som kom på 70-talet tror jag så det är lite kul att de finns kvar. Jag trodde inte det fanns någon kvar faktiskt.
Sedan fanns den en limbana i parken också och jag älskade att åka lijnbana när jag var liten. Det fanns en på Östra Ersboda uppe i Umeå som jag brukade cykla till för att få åka i den. Själv bodde jag på Västra Ersboda. Jag brukade stanna flera timmar vid den där linbanan kom jag ihåg så det var kul att se en sådan också. De finns lite var stans men inte heller så många kvar tror jag.
Har varit ganska fint väder idag förutom att det blåste som tusan. Blev lite tungt att cykla men det gick bra.
Här är graven och blommorna som jag plockade. Fick sätta dem i två vaser
för det blev så mycket.
Här ser man stenarna jag la dit men inte vad det står på dem tyvärr.
Ursäkta min fula handstil.
Lite suddig men det går att se vad det står i alla fall.
Cykelkarusellen
Här är linbanan som också fanns i parken.
Denna heter Mor och Dotter och det är en av Willow tree figurerna som finns. Jag vill ha den för den påminner så mycket om mig och mamma. Skulle även vilja ge den till Anna Book som också precis mist sin älskade mamma precis som jag, men den är ganska dyr. Tänker på dig Anna.
Hoppas alla som läser bloggen får en fin kväll och en skön helg.
Kram Marie
Torsdag
Har alltså varit på AF i dag och det gick jättebra med allting. Jag träffade min SIUS som söker jobb till mig. Jag fick min aktivitetstödsförsäkran påskriven av honom. Har även titta igenom den så kallade tredje fasen pärmen och jag hittade faktiskt en anordnare som verkar passa mig ganska bra eftersom jag är kreativ och älskar att skapa och jobba med händerna. Jag valde ett ställe som heter "Kunskap utan gränser " där de vill ha en kratör. Jag kommer alltså få lära mig tillverka saker i halm. Kommer få rensa och bearbeta halmen till olika figurer som hästar, dockor, änglar, stjärnor m.m. Jag antar att allt man tillverkar på ett eller annat sätt sedan säljs på olika sätt och pengarna går då kanske till någon välgörenhet eller till egen förening för att kunna fortsätta driva verksamheten. Man kan läsa mer på deras hemsida: http://kunskap.weebly.com/
Hur som helst verkar det kul och detta kan jag tänka mig sitta pula med på dagarna tills min SIUS hittat en praktikplats till mig. Skönt och roligt dessutom att ha något att göra också. Det verkar som detta med trejefasen projektet inte startar förrän i augusti och då är ju min Pridevecka räddad i alla fall. Får se också om jag får vara hos denna anordnaren för det kan ju hända att någon annan valt det före mig och det finns bara två platser. Det är ju först till kvarn det handlar om. Lägger upp lite bilder på de man får göra.
Om det skulle vara upptaget av någon annan så har jag ett eget alternativ till anordnare där jag jag tror att det inte ska vara något större problem att få vara och jobba ideellt.
Det är nämligen på Djurens Rätt. http://www.djurensratt.se/ Man får alltid komma dit och jobba ideellt om man vill för de behöver ofta hjälp med gratismaterial som ska plockas ihop och packas. Sedan vet ju de flesta där vem jag är och vissa känner mig lite eftersom Jennie jobbar där på medlemsregistret. Det är på en helt annan avdelning i en helt annan del av arbetsplatsen som hon är på så det kommer inte vara några problem för oss att vara på samma stället ett tag. Tror ju inte det blir så långvarit liksom, för jag ska ha ju en riktigt praktik så småningom som ska leda till en fast anställning. Ska höra mig för med dem på Djurens Rätt om jag får var där.
Jag läste i Aftonbladet idag http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/article5488952.ab att artisten Anna Books mamma Marita har gått bort i lungsjukdomen KOL för några dagar sedan. Jag visste att hennes mamma var sjuk i samma sjukdom som min mamma var och att hon även hette likadant som min mamma. Men hennes mamma blev 70 år medan min mamma bara blev 53 år. Det är ju i alla fall en märkligt sammanträffade och det är ju precis som en kompis sa till mig att det är värst vad folk runt omkring en dör plötsligt. För hennes moster har precis dött och så har ju även Michael Jackson precis dött, min mamma har dött och nu Anna Books mamma.
Jag känner i alla fall med Anna otroligt mycket och jag förstå verkligen vad hon går igenom just nu. Jag förstår hur ont hon har hur mycket hon saknar sin mamma. Jag förstår och jag är jätteledsen för hennes skull. En sak är i alla fall säkert och det är att Annas mamma och min mamma har det väldigt mycket bättre där de är nu, än de hade det medan de fanns kvar här på jorden. Nu kan de andas, de slipper hosta, de slippa ha ont och de får må bra. Som Anna säger i artikeln i Aftonbladet så finns det ett stort hål i hjärtat efter mamma för henne och det
gör det för mig med.
Låt detta ljus få brinna i evighet för både min mamma och Annas mamma, även för alla andra som precis dött.
Jag älskar dig och saknar dig nu och för evigt mamma!
Anna du finns i mina tankar hela tiden.
Kram Marie
Hur som helst verkar det kul och detta kan jag tänka mig sitta pula med på dagarna tills min SIUS hittat en praktikplats till mig. Skönt och roligt dessutom att ha något att göra också. Det verkar som detta med trejefasen projektet inte startar förrän i augusti och då är ju min Pridevecka räddad i alla fall. Får se också om jag får vara hos denna anordnaren för det kan ju hända att någon annan valt det före mig och det finns bara två platser. Det är ju först till kvarn det handlar om. Lägger upp lite bilder på de man får göra.
Om det skulle vara upptaget av någon annan så har jag ett eget alternativ till anordnare där jag jag tror att det inte ska vara något större problem att få vara och jobba ideellt.
Det är nämligen på Djurens Rätt. http://www.djurensratt.se/ Man får alltid komma dit och jobba ideellt om man vill för de behöver ofta hjälp med gratismaterial som ska plockas ihop och packas. Sedan vet ju de flesta där vem jag är och vissa känner mig lite eftersom Jennie jobbar där på medlemsregistret. Det är på en helt annan avdelning i en helt annan del av arbetsplatsen som hon är på så det kommer inte vara några problem för oss att vara på samma stället ett tag. Tror ju inte det blir så långvarit liksom, för jag ska ha ju en riktigt praktik så småningom som ska leda till en fast anställning. Ska höra mig för med dem på Djurens Rätt om jag får var där.
Jag läste i Aftonbladet idag http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/article5488952.ab att artisten Anna Books mamma Marita har gått bort i lungsjukdomen KOL för några dagar sedan. Jag visste att hennes mamma var sjuk i samma sjukdom som min mamma var och att hon även hette likadant som min mamma. Men hennes mamma blev 70 år medan min mamma bara blev 53 år. Det är ju i alla fall en märkligt sammanträffade och det är ju precis som en kompis sa till mig att det är värst vad folk runt omkring en dör plötsligt. För hennes moster har precis dött och så har ju även Michael Jackson precis dött, min mamma har dött och nu Anna Books mamma.
Jag känner i alla fall med Anna otroligt mycket och jag förstå verkligen vad hon går igenom just nu. Jag förstår hur ont hon har hur mycket hon saknar sin mamma. Jag förstår och jag är jätteledsen för hennes skull. En sak är i alla fall säkert och det är att Annas mamma och min mamma har det väldigt mycket bättre där de är nu, än de hade det medan de fanns kvar här på jorden. Nu kan de andas, de slipper hosta, de slippa ha ont och de får må bra. Som Anna säger i artikeln i Aftonbladet så finns det ett stort hål i hjärtat efter mamma för henne och det
gör det för mig med.
Låt detta ljus få brinna i evighet för både min mamma och Annas mamma, även för alla andra som precis dött.
Jag älskar dig och saknar dig nu och för evigt mamma!
Anna du finns i mina tankar hela tiden.
Kram Marie
Onsdag
Det har faktiskt varit sol hela dagen idag även om jag ett tag trodde det skulle komma regn för det var väldigt svarta moln på himlen ett tag. Jag har i alla fall varit i stan och ätit lunch med lillebror idag. Han bjöd mig. Det var mysigt. Fick även se hans nya båge också. Jättefin var den.
Fick föresten höra av brorsan att gravstenen som ännu inte kommit på plats på mammas grav tar 8 veckor från det att den blivit godkänd av kyrkogården att komma på plats, så vi får vänta några veckor till för det har nog bara gått ett par veckor sedan dess. Det ser bara så tomt ut utan sten tycker jag. Tur man vet vart graven är i alla fall och hur den ser ut.
När jag och brorsan skijts åt gick jag en liten secend hand runda. Först var jag på Stadsmissionens secend hand, sedan på Röda Korset och slutligen på Myrorna. Jag fyndade ingenting idag men man kan ju inte hitta något varje gång. Nu är jag i alla fall hemma och jag ska nog sätta på en diskmaskin tror jag. Hade ju tänkt göra mer nytta som att dra ett varv med dammsugaren men det får vara tror jag. Det gör jag en annan dag.
Ska fundera ut någon middag också till mig och Jennie. I morgon ska jag till AF och träffa min SIUS och även bläddra igenom Fas 3 pärmen för att välja en anordnare som jag kan vara hos på dagarna. Vill inte, vill inte, vill inte!
Jag hoppas det inte blir strul nu med Pride veckan om jag måste vara hos en anordnare för jag har haft biljetten till pride i över ett halvår och dessutom har jag betalt 500 kr för den så jag ska vara ledig den veckan. Så är det bara. Då får anordnaren säga vad den vill.
Nu ska jag gå och sätta igång den där diskmaskinen så det blir gjort i alla fall.
Vi hörs i morgon.
Fick föresten höra av brorsan att gravstenen som ännu inte kommit på plats på mammas grav tar 8 veckor från det att den blivit godkänd av kyrkogården att komma på plats, så vi får vänta några veckor till för det har nog bara gått ett par veckor sedan dess. Det ser bara så tomt ut utan sten tycker jag. Tur man vet vart graven är i alla fall och hur den ser ut.
När jag och brorsan skijts åt gick jag en liten secend hand runda. Först var jag på Stadsmissionens secend hand, sedan på Röda Korset och slutligen på Myrorna. Jag fyndade ingenting idag men man kan ju inte hitta något varje gång. Nu är jag i alla fall hemma och jag ska nog sätta på en diskmaskin tror jag. Hade ju tänkt göra mer nytta som att dra ett varv med dammsugaren men det får vara tror jag. Det gör jag en annan dag.
Ska fundera ut någon middag också till mig och Jennie. I morgon ska jag till AF och träffa min SIUS och även bläddra igenom Fas 3 pärmen för att välja en anordnare som jag kan vara hos på dagarna. Vill inte, vill inte, vill inte!
Jag hoppas det inte blir strul nu med Pride veckan om jag måste vara hos en anordnare för jag har haft biljetten till pride i över ett halvår och dessutom har jag betalt 500 kr för den så jag ska vara ledig den veckan. Så är det bara. Då får anordnaren säga vad den vill.
Nu ska jag gå och sätta igång den där diskmaskinen så det blir gjort i alla fall.
Vi hörs i morgon.
Tisdag
Vilket väder det har varit idag. Det har regnat och solen har skinit om vart annat och så har det åskat lite och det kom även en blixt. Ett tag stod regnet som spön i backen och det blev en hel sjö utanför porten. man fick vada ut typ, mej men det blev säkert 1 dm djupt i alla fall. Hade det fortsatt regna hade det börjat rinna in i porten liksom. Det verkar vara tätt i brunnen och även i brunnen utanför port 36 också. Blev nämligen en sjö där också.
Har varit inne nästan hela dagen förutom då jag cyklade och handlade en sväng. Har gjort lite nytta, som att tömma sopor, tömt komposten och diskat i alla fall. Har även lagat mat. Blev spagetti med quornfärssås. Nästan som ritkig köttfärsås faktiskt. Blir bäst med quornfärs i alla fall. Vegofärs smakar annorlunda och det blir inte alls lika gott.
I kväll blir det mys framför tv eftersom det regnar och då har man ingen lust att gå ut. Får se om jag fortsätter göra lite nytta i morgon. Kanske städa toaletten och ta ett varv med dammsugaren. Måste diska en omgång till också.
Vi hörs
Kram Marie
Har varit inne nästan hela dagen förutom då jag cyklade och handlade en sväng. Har gjort lite nytta, som att tömma sopor, tömt komposten och diskat i alla fall. Har även lagat mat. Blev spagetti med quornfärssås. Nästan som ritkig köttfärsås faktiskt. Blir bäst med quornfärs i alla fall. Vegofärs smakar annorlunda och det blir inte alls lika gott.
I kväll blir det mys framför tv eftersom det regnar och då har man ingen lust att gå ut. Får se om jag fortsätter göra lite nytta i morgon. Kanske städa toaletten och ta ett varv med dammsugaren. Måste diska en omgång till också.
Vi hörs
Kram Marie
Måndag
Idag har jag varit på AF på morgonen. Var tvungen att vara med på ett informationsmöte som handlar om tredje fasen i Jobb och Utveckligsgarantin som jag tillhör. Jag har nämligen gått in i tredje fasen och nu måste jag tillbringa dagarna hos en annordnare via staten. jag måste jag någon samhällsnyttgit medan jag väntar på att min SIUS ska hitta jobb till mig. Så på torsdag ska jag träffa min SIUS och då måste jag titta i en pärm och välja ut en anordnare som jag ska vara hos varje dag. Vilka tider och hur många timmar varje dag jag ska vara där kommer jag överrens med min annordnare om sedan. Får se vad som händer. Måste i alla fall vara ledig vecka 31 då jag ska på Priden eller i alla fall onsdag, torsdag och fredag den veckan.
Nu har man verkligen sjukit så långt antar jag att nu ligger man på samma nivå som typ kriminella och missbrukare och invandrare. Man får väl typ göra sådant som föredetta kriminella får göra när de precis kommit ut från fängelser eller föredetta missbrukare som ska slussat ut i samhället och i arbetslivet och hitta tillbaka till livet igen eller sådan som invandrare får göra som precis kommit till Sverige och inte kan svenska. Jag vet inte men det känns så här i alla fall.
Man får alltså sysselsättningar av en anordnare (arbetsgivare) som annars inte skulle utföras för att höja livskvalitén. Anordnaren får alltså hitta på arbetsuppgifter åt en, sådan som inte finns för man får inte vara en exta arbetskraft eller så får man göra sådant som andra inte hinner med att göra typ. Anordnaren får 228 kr per dag eller vad det var för att jag är där av försäkringskassan. Exempel på vad det är för sysslor vet jag inte ännu, men berätta mer när jag vet. Jag antar att i alla fall att det är så här jag ska värdera mig nu och att det handlar om någon slags arbetsträning. Men jag vet att det kan vara antingen hos privata eller offentliga arbetsgivare, sociala företag, eller hos ideella organisationer. Varje sysselsättningsperiod för pågå i högst två år. Man ska samtidigt söka jobb och ha regelbunden kontakt med AF. Man får någon slags handledare hos anordnaren och anordnaren ansvarar för ens arbetsmiljö pch nödvändig arbetsutrustning.
Ja kära nån, får se vad det kommer bli av detta. Hoppas jag hittar något i pärmen som kan passa mig och som kan vara roligt att sysselsätta sig med. Inte konstigt att jag känner sig omyndighetsförklarad och inte speciellt mycket värd längre. Jag känner mig ganska korkad och värdelös som inte kan klara av ett normalt jobb eller en normal utbildning för att jag har ett funktionshinder som hindrar mig. Vilket jag egentligen inte rår för.
Önskar att mamma var i livet så hon kunde tala om för mig att jag inte alls är vädelös och mindre värd för att jag nu hamnar i detta. Hon har sagt det till mig en gång förut men skulle behöva få höra det igen av henne. Hon sa att jag inte fick känna så här som jag gör nu. men jag gör det i alla fall. Saknar dig så mycket mamma. Vill att du ska komma tillbaka.
Nu är jag lite ledsen känner jag och jag känner mig väldigt liten och ynklig, men jag har inte tid med det för jag måste bege mig till Jennies jobb för vi ska åka vidare in till stan och gå på bio i kväll med hennes skräckfilmskompisar. Vi ska se "Drag med to hell" på Filmstaden Sergel. Detta kommer nog muntra upp mig lite och få mig att inte tänka på detta just nu.
Kram Marie
Nu har man verkligen sjukit så långt antar jag att nu ligger man på samma nivå som typ kriminella och missbrukare och invandrare. Man får väl typ göra sådant som föredetta kriminella får göra när de precis kommit ut från fängelser eller föredetta missbrukare som ska slussat ut i samhället och i arbetslivet och hitta tillbaka till livet igen eller sådan som invandrare får göra som precis kommit till Sverige och inte kan svenska. Jag vet inte men det känns så här i alla fall.
Man får alltså sysselsättningar av en anordnare (arbetsgivare) som annars inte skulle utföras för att höja livskvalitén. Anordnaren får alltså hitta på arbetsuppgifter åt en, sådan som inte finns för man får inte vara en exta arbetskraft eller så får man göra sådant som andra inte hinner med att göra typ. Anordnaren får 228 kr per dag eller vad det var för att jag är där av försäkringskassan. Exempel på vad det är för sysslor vet jag inte ännu, men berätta mer när jag vet. Jag antar att i alla fall att det är så här jag ska värdera mig nu och att det handlar om någon slags arbetsträning. Men jag vet att det kan vara antingen hos privata eller offentliga arbetsgivare, sociala företag, eller hos ideella organisationer. Varje sysselsättningsperiod för pågå i högst två år. Man ska samtidigt söka jobb och ha regelbunden kontakt med AF. Man får någon slags handledare hos anordnaren och anordnaren ansvarar för ens arbetsmiljö pch nödvändig arbetsutrustning.
Ja kära nån, får se vad det kommer bli av detta. Hoppas jag hittar något i pärmen som kan passa mig och som kan vara roligt att sysselsätta sig med. Inte konstigt att jag känner sig omyndighetsförklarad och inte speciellt mycket värd längre. Jag känner mig ganska korkad och värdelös som inte kan klara av ett normalt jobb eller en normal utbildning för att jag har ett funktionshinder som hindrar mig. Vilket jag egentligen inte rår för.
Önskar att mamma var i livet så hon kunde tala om för mig att jag inte alls är vädelös och mindre värd för att jag nu hamnar i detta. Hon har sagt det till mig en gång förut men skulle behöva få höra det igen av henne. Hon sa att jag inte fick känna så här som jag gör nu. men jag gör det i alla fall. Saknar dig så mycket mamma. Vill att du ska komma tillbaka.
Nu är jag lite ledsen känner jag och jag känner mig väldigt liten och ynklig, men jag har inte tid med det för jag måste bege mig till Jennies jobb för vi ska åka vidare in till stan och gå på bio i kväll med hennes skräckfilmskompisar. Vi ska se "Drag med to hell" på Filmstaden Sergel. Detta kommer nog muntra upp mig lite och få mig att inte tänka på detta just nu.
Kram Marie
Söndag
Idag är det Jennies sista semesterdag. Känns lite trist för i morgon börjar hon jobba igen och då blir jag ensam på dagarna. Ska iofs till AF i morgonbitti men kommer ändå bli rätt ensam på dagarna. Ska bli skönt också i alla fall kommer det nog att bli det de första dagarna.
Vi har varit ute på Siggesta gård idag. Trevligt ställe där de har mycket aktiviteter och ett populärt uflyktsmål. Dagen började bra för just i dag på söndagar har de något som heter bakluckeloppis och då står de en massa bilar där och har loppis i sina bakluckor. Jättekul och det var otroligt mycket. Hittade några saker efter att ha gått ett varv. Sedan blev vi ruskigt hungriga och vi gick till det som hette Orangeriet och ställde oss i kön. Efter att ha stått i kön i en halvtimme för att komma fram och beställa mat så fick vi veta att det bara hade ett vegetariskt alternativ vilket var en fetaost paj. Det ville vi verkligen inte ha. Blev ganska grininga eftersom vi stätt i kö så länge för att få veta att det typ inte fanns någon mat.
Vi gick ner till restaurangen i stället och där var det inte mycket bättre för de hade bara en sparrisrisotto som vegetariskt alternativ som kostade 150 kr. Vi valde en räksallad utan räkor men med extra ägg och lite kurtonger på i stället. När vi fick salladen så hade vi fått två ägg i stället för ett och så hade det häll lite smulor över salladen som visade sig vara krutongerna. Vi fick bröd och smör som ingick och vi fick betala fullt pris 165 kr styck för salladerna fast vi inte åt räkorna och i stället tog extra ägg och fick lite smulor på salladen. Så det blev en väldigt dyr måltid om man nu kan kalla det måltid.
När vi ätit så gick vi och spelade äventyrsgolf och det var roligt. Men det var mycket köer så det tog lite tid. När vi var klara med golfen så ville jag gå ett varv på bakluckeloppisen igen men då höll de på att packa ihop och det gjorde mig grinig igen. Jag ville också testa fotbolls golf för det verkade kul, men Jennie tycker det var för dyrt. Då sa jag till Jennie att nu går vi och kollar när bussen går för nu ville jag hem och när vi kom till busshållsplatsen så visade det sig att den skulle komma först om en timme och jag blev ännu mer grinig. Kändes inte som det blev någon riktigt bra dag alls. Jag satte mig ner vid busstolpen och tjurade en stund medan Jennie gick och kollade på djur. När hon kom tillbaka så gick vi och köpte glass och kollade i en av butikerna som finns där ute och det fick mig på bättre humör.
Nästa gång jag åker då det är bakluckeloppis så ska jag kolla loppisen ordentligt först tills jag är nöjd och sedan ska jag ha med mig matsäck med egen mat. Sedan ska jag kanske testa fotbollsgolf och även gå någon av vandringslederna som också finns där ute någonstans. Ska även se till att jag är där ute lite tidigare så man hinner med mera saker. Lägger i alla fall in lite bilder därifrån som jag hittat på deras hemsida. Hade med kameran med tog inga bilder alls.
Ska ta det lugnt i kväll, är ganska trött och börjar få huvudvärk. Blev en konstig dag i dag och det har väl kanske inte riktigt varit min dag kanske. Dessutom kändes det ett tag som det skulle komma regn och det kommer några stänk men mer blev det inte.
Jag ska ut dit igen om en vecka men då ska jag gå på Allsångskonsert med Gabriel Forss för kvällens gästartist är nämligen Nanne Grönvall. Ska bli kul att se henne igen för det var jättelänge sedan. Efter konserten så ska jag åka med pappa som kommer och hämtar mig och hänga med hem till honom och sova över för han bor på Ingarö. Ska bli mysigt att vara lite med pappa. Har ju bara pappa kvar av mina föräldrar liksom.
Ha en skönt kväll.
Marie
Restaurang Ladugården
Orangeriet
Bakluckeloppis
Bakluckeloppis
Djuren
Hästarna
Äventyrsgolfen
Fotbollsgolfen
Vandringsleder
Logen
Karta
http://www.siggestagard.se/
Vi har varit ute på Siggesta gård idag. Trevligt ställe där de har mycket aktiviteter och ett populärt uflyktsmål. Dagen började bra för just i dag på söndagar har de något som heter bakluckeloppis och då står de en massa bilar där och har loppis i sina bakluckor. Jättekul och det var otroligt mycket. Hittade några saker efter att ha gått ett varv. Sedan blev vi ruskigt hungriga och vi gick till det som hette Orangeriet och ställde oss i kön. Efter att ha stått i kön i en halvtimme för att komma fram och beställa mat så fick vi veta att det bara hade ett vegetariskt alternativ vilket var en fetaost paj. Det ville vi verkligen inte ha. Blev ganska grininga eftersom vi stätt i kö så länge för att få veta att det typ inte fanns någon mat.
Vi gick ner till restaurangen i stället och där var det inte mycket bättre för de hade bara en sparrisrisotto som vegetariskt alternativ som kostade 150 kr. Vi valde en räksallad utan räkor men med extra ägg och lite kurtonger på i stället. När vi fick salladen så hade vi fått två ägg i stället för ett och så hade det häll lite smulor över salladen som visade sig vara krutongerna. Vi fick bröd och smör som ingick och vi fick betala fullt pris 165 kr styck för salladerna fast vi inte åt räkorna och i stället tog extra ägg och fick lite smulor på salladen. Så det blev en väldigt dyr måltid om man nu kan kalla det måltid.
När vi ätit så gick vi och spelade äventyrsgolf och det var roligt. Men det var mycket köer så det tog lite tid. När vi var klara med golfen så ville jag gå ett varv på bakluckeloppisen igen men då höll de på att packa ihop och det gjorde mig grinig igen. Jag ville också testa fotbolls golf för det verkade kul, men Jennie tycker det var för dyrt. Då sa jag till Jennie att nu går vi och kollar när bussen går för nu ville jag hem och när vi kom till busshållsplatsen så visade det sig att den skulle komma först om en timme och jag blev ännu mer grinig. Kändes inte som det blev någon riktigt bra dag alls. Jag satte mig ner vid busstolpen och tjurade en stund medan Jennie gick och kollade på djur. När hon kom tillbaka så gick vi och köpte glass och kollade i en av butikerna som finns där ute och det fick mig på bättre humör.
Nästa gång jag åker då det är bakluckeloppis så ska jag kolla loppisen ordentligt först tills jag är nöjd och sedan ska jag ha med mig matsäck med egen mat. Sedan ska jag kanske testa fotbollsgolf och även gå någon av vandringslederna som också finns där ute någonstans. Ska även se till att jag är där ute lite tidigare så man hinner med mera saker. Lägger i alla fall in lite bilder därifrån som jag hittat på deras hemsida. Hade med kameran med tog inga bilder alls.
Ska ta det lugnt i kväll, är ganska trött och börjar få huvudvärk. Blev en konstig dag i dag och det har väl kanske inte riktigt varit min dag kanske. Dessutom kändes det ett tag som det skulle komma regn och det kommer några stänk men mer blev det inte.
Jag ska ut dit igen om en vecka men då ska jag gå på Allsångskonsert med Gabriel Forss för kvällens gästartist är nämligen Nanne Grönvall. Ska bli kul att se henne igen för det var jättelänge sedan. Efter konserten så ska jag åka med pappa som kommer och hämtar mig och hänga med hem till honom och sova över för han bor på Ingarö. Ska bli mysigt att vara lite med pappa. Har ju bara pappa kvar av mina föräldrar liksom.
Ha en skönt kväll.
Marie
Restaurang Ladugården
Orangeriet
Bakluckeloppis
Bakluckeloppis
Djuren
Hästarna
Äventyrsgolfen
Fotbollsgolfen
Vandringsleder
Logen
Karta
http://www.siggestagard.se/
Lördag
Idag har jag varit och besökt mammas grav igen. jag cyklade dit. Gick bra faktiskt trots att jag ett tag trodde det skulle bli regn. Stenen hade inte kommit på plats ännu. Så jag kan inte visa den här inne men jag kan visa hur orginalstenen ser ut som vi valde. Jag tycker den är fin som den är men de andra ville ha den svart i stället för röd så det blev så, sedan valde vi liljekonvaljer som dekartioner i stället för de som syns på stenen. Så kommer det stå Mammas namn, datum för när hon är född och när hon dog och så valde vi orden: "Älskad och saknad för evigt" längst under. Fick minska ner stenen lite också. Alltså så här kommer det stå med vit text.
Jag tog kort även denna gång på graven. Köpte med en blomma, den lila på bilden och en liten änglasten. Sa till mamma att ängeln är jag och min kärlek till henne som liggerdär och vakar över henne när jag inte kan vara där personligen. Jag ska ta med fler saker dit så småningom som jag tycker ska ligga där. Tänker försöka besöka graven en gång i veckan i alla fall. Vet inte hur ofta de andra besöker den som min bror, min moster och min morbröder, mammas sambo eller mammas styvson dårå men det är upp till dem. Här är två bilder på graven.
I kväll ska vi åka till Rålamshovsparken och titta på Figaros bröllop. Det är en parkteater och i morgon blir det en utflykt till Siggesta gård. Tar med kameran så jag kan lägga upp bilder i morgon.
Kram Marie
Maritha Munther
Älskad och saknad
förevigt
* 09.04.1955
+ 20.05.2009Älskad och saknad
förevigt
Jag tog kort även denna gång på graven. Köpte med en blomma, den lila på bilden och en liten änglasten. Sa till mamma att ängeln är jag och min kärlek till henne som liggerdär och vakar över henne när jag inte kan vara där personligen. Jag ska ta med fler saker dit så småningom som jag tycker ska ligga där. Tänker försöka besöka graven en gång i veckan i alla fall. Vet inte hur ofta de andra besöker den som min bror, min moster och min morbröder, mammas sambo eller mammas styvson dårå men det är upp till dem. Här är två bilder på graven.
I kväll ska vi åka till Rålamshovsparken och titta på Figaros bröllop. Det är en parkteater och i morgon blir det en utflykt till Siggesta gård. Tar med kameran så jag kan lägga upp bilder i morgon.
Kram Marie
Fredag
Idag har vi varit i Mariefred och bland annat besökt Gripsholmsslott. Det var en mysig dagsutflykt men det blev lite varmt och klibbigt på slutet med tanke på att det började regna när vi kom till Läggesta där vi bytte till buss. Mariefred är en gullig liten stad. Väldigt liten stad faktiskt. Slottet är därimot mycket sevärt då det är en lång vandringsslinga att gå inne i slottet och en massa målningar överrallt på en massa kungar och drottningar. Även målningar på andra kända människor också som Selma Lagerlöv och August Strindberg.
Museejärnvägen var kul att se. Var ett litet ångtåg som gick mellan Mariefred och Läggesta. I en byggnad vi järnvägen hade det också en liten utställning om just Mariefreds tågstation. Vi besökte också Mariefreds kyrka, där tände jag ett ljus för både min mormor och min mamma. Jennie tände ett ljus för sin morfar. Tog en bild på M/S Mariefred när vi stod uppe vid kyrkan. Det är båten som går från Stockholm till Mariefred men den tar halva dagen att komma dit med. Tar längre tid att resa än man hinner vara i land. Vi besökte också en gammal hembyggdsgård som fanns precis intill kyrkan, som heter Callanderska gården. Var en fin gammal gård från 1700-talet.
Vi besökte också turistbyrån som nu mera ligger i Mariefreds gamla rådhus. Där hittade vi lite kul information om Mariefred. Vi hade lite tid över innan bussen skulle gå tillbaka till Läggesta så vi vandrade till en gammal kyrkruin som låg lite utanför själva staden. Var kul att se för kyrkan var från 1100-talet. Kul tycker jag att det fortfarande finns så gamla byggnader bevarade trots att det inte är mycket kvar av dem.
Jag fick förskräckligt ont i fötterna idag så ont att det värket långt upp på benen. Har alltid sådan besvär med mina dåliga fötter när jag ska gå långt. Har medfödda fel på fötterna. Borde skaffa mig ett par walking skor eller skaffa mig ett par MBT skor där man rullar fram när man går men både två är ruskigt dyra. Så det är skönt att nu vara hemma. Nu kommer lite bilder från dagens utflykt. De som det står datum på är mina egna och resten har jag hittat på Internet.
Kram Marie
Mariefred
Mariefred
Gripsholms slott
Gripsholms slott
Museejärnvägen
Ångtåget på väg in.
Ångtåg
Rådhuset
Mariefreds kyrka
Mariefreds kyrka höst eller vår bild
M/S Mariefred
Callanderska gården
Callanderska gården
Kyrkruinen
Jennie i kyrkruinen
Jag i kyrkruinen
Jennie utanför ruinen som en lite prick.
Mariefreds kollage
Museejärnvägen var kul att se. Var ett litet ångtåg som gick mellan Mariefred och Läggesta. I en byggnad vi järnvägen hade det också en liten utställning om just Mariefreds tågstation. Vi besökte också Mariefreds kyrka, där tände jag ett ljus för både min mormor och min mamma. Jennie tände ett ljus för sin morfar. Tog en bild på M/S Mariefred när vi stod uppe vid kyrkan. Det är båten som går från Stockholm till Mariefred men den tar halva dagen att komma dit med. Tar längre tid att resa än man hinner vara i land. Vi besökte också en gammal hembyggdsgård som fanns precis intill kyrkan, som heter Callanderska gården. Var en fin gammal gård från 1700-talet.
Vi besökte också turistbyrån som nu mera ligger i Mariefreds gamla rådhus. Där hittade vi lite kul information om Mariefred. Vi hade lite tid över innan bussen skulle gå tillbaka till Läggesta så vi vandrade till en gammal kyrkruin som låg lite utanför själva staden. Var kul att se för kyrkan var från 1100-talet. Kul tycker jag att det fortfarande finns så gamla byggnader bevarade trots att det inte är mycket kvar av dem.
Jag fick förskräckligt ont i fötterna idag så ont att det värket långt upp på benen. Har alltid sådan besvär med mina dåliga fötter när jag ska gå långt. Har medfödda fel på fötterna. Borde skaffa mig ett par walking skor eller skaffa mig ett par MBT skor där man rullar fram när man går men både två är ruskigt dyra. Så det är skönt att nu vara hemma. Nu kommer lite bilder från dagens utflykt. De som det står datum på är mina egna och resten har jag hittat på Internet.
Kram Marie
Mariefred
Mariefred
Gripsholms slott
Gripsholms slott
Museejärnvägen
Ångtåget på väg in.
Ångtåg
Rådhuset
Mariefreds kyrka
Mariefreds kyrka höst eller vår bild
M/S Mariefred
Callanderska gården
Callanderska gården
Kyrkruinen
Jennie i kyrkruinen
Jag i kyrkruinen
Jennie utanför ruinen som en lite prick.
Mariefreds kollage
Torsdag
Idag har jag tagit det jättelugnt, eftersom vi ska vara ute hela dagen i morgon. Man behöver verkligen vila från solen ibland och bara vara inne en dag. Har bara suttit vid datorn och kollat på två filmer. I morgon ska vi göra en dagsutflykt till Mariefred och besöka Gripsholms slott. Ska bli kul. Tänker ta med kameran så jag kommer lägga upp lite bilder i morgon från utflykten här på bloggen. Då kommer jag också ha mycket att skriva om. Ska snart krypa i säng för vi ska upp tidigt i morgon så vi hinner med tåget.
Sov gott kram Marie
Sov gott kram Marie
Onsdag
Skriver blogg om denna dag i morgon för klockan är nu 23.45 och jag orkar inte skriva nu. Godnatt!
Idag när jag vaknade så var det ingen sol och det kändes jätteskönt att slippa den en dag. Hade till och med regnat lite under natten. Men det var ganska klibbigt ute ändå. Vi har vi först varit på det tillfälliga Titanic museet på Djurgården idag. En utställning som turnérar i Europa och just nu är de här i Sverige/Stockholm en tid. Det var mycket intressant och sevärd utställning men väldigt dyrt. Kostade 120 kr per person. Då fick man en lite minibandspelare med hörlurar till där man kunde lyssna när det berättade om varje tavla och om saker i varje monter och varje föremål i utställningen. Man fick se en trejeklass hytt och gå i en korridor så man fick en känsla av att man var ombord på båten. Var mycket foton på folk som var med på båten och många föremål från den som man fick se. Var faktiskt intressant och sevärt.
När vi gått igenom hela utställningen så kom vi fram till cafét och shoppen och då kände jag att jag måste gå på toa innan vi satte oss och fikade så jag bestämde mig för att ta toaletterna inne i utställningen och gick tillbaka in i utställningen igen, men då blev jag haffad av en vakt som trodde jag smet in och han kunde inte ens svenska och visste inte vad café och shop var för något. Han tog med mig ut igen och jag fick ta toaletten utanför. Jag trodde ju inte jag skulle kunna komma in igen om jag gick ut så därför tänkte jag ta toaletterna inne på utställningen som vi tidigare gått förbi. Han var en idiot den där vakten som inte ens frågade om jag hade biljett och dessutom knappt begrep svenska. I stället slängde han ut mig bara.
Detta höll på att förstöra hela dagen för vi stod utanför och tjaffasde en stund och jag blev ganska grining. Men efter ett tag gick det över i alla fall. Innan vi gick därifrån så köpte jag en Titanic aktie för 20 kr. Det var ingen riktig förstås utan de hade gjort en kopia på en riktig aktiepå ett speciellt papper så den ser nästa äkta ut. Jennie köpte en Titanic bok som handlar mycket om utställningen. Lite bilder kommer längre ner.
Eftersom vädret började klarna upp och solen tittade fram så promenerade vi från Djurgården enda fram till Barazil park där vi satte oss och tog en glass. Var skönt med skugga och gott med mjukglass och att få sitta en stund. Sedan gick vi ner i tunnelbana vid Östermalmstorg och tog den till Bergshamra. Vi skulle nämligen på ett genrep av en musikal som spelas i Ulriksdals slottspark. Vi bestämde oss för att fortsätta gå eftersom vi var så pass tidiga så vi gick till Uriksdalsslott vilket är en lite promenad, men vi blev ändå tidiga och gick till slotts cafét och köpte lite mat så vi inte skulle bli hungriga.
Sedan såg vi på rockmusikalen Life of Bellman men bland annat Albin Flinkas i huvudrollen. Det var en fantastiskt bra föreställning och jag rekomenderar verkligen att ni ser den. Läs mer om den på denna hemsida och titta på bilder. http://www.lifeofbellman.se/
Blev sedan en promenad tillbaka till Bergshamra och sedan tunnelbanan hem. Var ganska trött, mör i fötterna, ont i höfter och rumpan efter allt promenerade när vi kom hem.
Blev en lyckad dag och jag somnade fort
Kram Marie.
Flygblad om utställningen
Min Titanic aktie.
Jennies Titanic bok som hon köpte.
Flygbland från Life of Bellman
Urliksdalsslott
Uriksdals slottspark och bakom de uppradade träden höll teatern till.
Slotts cafét. Jättemysigt både utanpå och invändigt.
Uriksdals värdshus
Uriksdals Slottskapell. Mycket vacker byggnad tycker jag.
Idag när jag vaknade så var det ingen sol och det kändes jätteskönt att slippa den en dag. Hade till och med regnat lite under natten. Men det var ganska klibbigt ute ändå. Vi har vi först varit på det tillfälliga Titanic museet på Djurgården idag. En utställning som turnérar i Europa och just nu är de här i Sverige/Stockholm en tid. Det var mycket intressant och sevärd utställning men väldigt dyrt. Kostade 120 kr per person. Då fick man en lite minibandspelare med hörlurar till där man kunde lyssna när det berättade om varje tavla och om saker i varje monter och varje föremål i utställningen. Man fick se en trejeklass hytt och gå i en korridor så man fick en känsla av att man var ombord på båten. Var mycket foton på folk som var med på båten och många föremål från den som man fick se. Var faktiskt intressant och sevärt.
När vi gått igenom hela utställningen så kom vi fram till cafét och shoppen och då kände jag att jag måste gå på toa innan vi satte oss och fikade så jag bestämde mig för att ta toaletterna inne i utställningen och gick tillbaka in i utställningen igen, men då blev jag haffad av en vakt som trodde jag smet in och han kunde inte ens svenska och visste inte vad café och shop var för något. Han tog med mig ut igen och jag fick ta toaletten utanför. Jag trodde ju inte jag skulle kunna komma in igen om jag gick ut så därför tänkte jag ta toaletterna inne på utställningen som vi tidigare gått förbi. Han var en idiot den där vakten som inte ens frågade om jag hade biljett och dessutom knappt begrep svenska. I stället slängde han ut mig bara.
Detta höll på att förstöra hela dagen för vi stod utanför och tjaffasde en stund och jag blev ganska grining. Men efter ett tag gick det över i alla fall. Innan vi gick därifrån så köpte jag en Titanic aktie för 20 kr. Det var ingen riktig förstås utan de hade gjort en kopia på en riktig aktiepå ett speciellt papper så den ser nästa äkta ut. Jennie köpte en Titanic bok som handlar mycket om utställningen. Lite bilder kommer längre ner.
Eftersom vädret började klarna upp och solen tittade fram så promenerade vi från Djurgården enda fram till Barazil park där vi satte oss och tog en glass. Var skönt med skugga och gott med mjukglass och att få sitta en stund. Sedan gick vi ner i tunnelbana vid Östermalmstorg och tog den till Bergshamra. Vi skulle nämligen på ett genrep av en musikal som spelas i Ulriksdals slottspark. Vi bestämde oss för att fortsätta gå eftersom vi var så pass tidiga så vi gick till Uriksdalsslott vilket är en lite promenad, men vi blev ändå tidiga och gick till slotts cafét och köpte lite mat så vi inte skulle bli hungriga.
Sedan såg vi på rockmusikalen Life of Bellman men bland annat Albin Flinkas i huvudrollen. Det var en fantastiskt bra föreställning och jag rekomenderar verkligen att ni ser den. Läs mer om den på denna hemsida och titta på bilder. http://www.lifeofbellman.se/
Blev sedan en promenad tillbaka till Bergshamra och sedan tunnelbanan hem. Var ganska trött, mör i fötterna, ont i höfter och rumpan efter allt promenerade när vi kom hem.
Blev en lyckad dag och jag somnade fort
Kram Marie.
Flygblad om utställningen
Min Titanic aktie.
Jennies Titanic bok som hon köpte.
Flygbland från Life of Bellman
Urliksdalsslott
Uriksdals slottspark och bakom de uppradade träden höll teatern till.
Slotts cafét. Jättemysigt både utanpå och invändigt.
Uriksdals värdshus
Uriksdals Slottskapell. Mycket vacker byggnad tycker jag.
