I huvudet på Marisan!

Jag önkar så att när mamma dör att allt ska ha ordnat upp sig för mig. Vill att jag ska ha ett jobb jag trivs med och som jag klarar av och är anpassat till mig. Har jag inte jobb vill jag vara sjukpensionerad i stället och då kunna göra en del dagliga aktiviteter i stället som jag trivs med och som jag klarar av. Vill även att Jennie ska jobba och ha något att göra på dagarna. Vill att våran ekonomi ska vara stadig så vi klarar oss själva och slipper oroa oss varje månad för om pengarna ska räcka till eller inte. Vill inte hålla på att vända och vrida på varje krona hela tiden. Skulle även önska att vi hade radhus eller ett eget lite hus att bo i där vi hade allt vi behöver. Skulle vilja kunna bo lite flott och snyggt och modernt, är så trött på att bo enkelt, billigt  och omordernt nu i en hyresrätt. Tänk om det kunda bli så här, vad mycket enklare det skulle bli allting då när mamma dör. Önskar också att jag hade en massa vänner förstås som stöttade mig, men det blir svårt.

Vet inte hur jag ska klara mig när mamma inte finns längre? Inte bara ekonomiskt utan överhuvudtaget. Det är
så mycket här i livet jag behöver fråga om, som jag egentligen redan borde veta. Vissa saker kan faktiskt bara mamma svara på och det är henne jag vänder mig till när jag är i knipa på något sätt och inte klarar av en situation på egen hand. Ingen kommer kunna ersätta mamma för mig. Fast jag önskar att det fanns någon så skulle kunna det, för det skulle bli lite lättare då.

Det är mycket tanker som flyger runt i mitt huvud just nu angående det här så det är skönt att ha bloggen för den är en liten ventil. Man måste lätta på trycket oavsätt om man har någon att prata med eller inte. Jag har ingen att prata med förutom Jennie och jag vill inte använda henne som bollplank, så därför skriver jag här. Så är det bara.

Kram till alla som läser.