Förlåt att jag inte har bloggat i helgen. Har faktiskt glömt bort det. Hoppas ni inte tröttnar på min blogg för att jag inte bloggar varje dag ibland.

Ska börja med att berätta om filmen "Allt för min syster" som jag såg på bio i fredags. Den var jättebra och sorglig. Grät floder. Hela biografen grät nästan. De snyftades på alla håll. Handlar om en tjej på 15 år som har lekumi och hennes lillasyster som är född till världen för att hjälpa sin syster med intre organ. Nu behöver storasytern en njure och lillasyster har fått nog och vill ha rätten till sin egen kropp medicinskt.

Se filmen tycker jag men glöm för allt i världen inte näsdukar för det lär gå åt kan jag lova.

I lördags så var vi först i stan på dagen och träffade två kompisar från Örbero som var här i Stockholm över helgen. Vi gick med dem runt och shoppade lite och sedan fikade vi. På kvällen var vi till en kompis alltså en föredetta arbetskollega till Jennie på 40-års fest. det var trevligt men vi gick rätt så tidigt.

I går söndag var vi bara hemma och tog det lugnt. Kolladep å tv, läste och satt vid datorn. Borde kanske ha gjort lite nytta som att diska och städa lite men vi orkade inte.

I kväll ska vi i väg på musikalen Elvis på Cirkus. Var meningen att vi skulle gått på den i morgon kväll med hastigt och lustigt så blev det ändrat till i kväll i stället. Jennie fick avboka det hon skulle göra i kväll i stället. Nu väntar jag hem Jennie så vi kan äta middag och komma i väg sedan.

Musikalen Elvis görs av en grupp utvecklingstörda och funktionshindrade människor från glada Hudik teatern och de har gått jättebra för dem.  Det är fjärde året de kör föreställningen nu. Läs mer här: http://www.gladahudikteatern.se/


Vi hörs i morgon

Kram Marie

Kroppkakor med lök och baconfyllning.

En påse mandelpotatis
2 Ägg
Mjöl
Salt
1 Pkt Tärnad bacon
1 Lök

Måste vara mandelpotatis som kokas dagen innan med skalet på och läggs i kylen. Dagen efter steker du bacon och lök tillsammans i en stekpanna. Dra blandningen åt sidan så det kallnar lite. Skala och mal potatisen i en assistent eller i en handkvarn. Tillsätt äggen och saltet. Blanda väl. Häll rikligt med mjöl på bakbordet och töm ut smeten över mjölet. Arbeta in mjölet, tillsätt mer mjöl tills det blir en fast deg. Ta inte för mycket mjöl för då blir kroppkakorna för hårda och torra. Gör en lång rulle av degen och skär ca 3-4 cm tjocka skivor beroende på hurstora kroppkakor det ska bli. Tryck gropar i skivorna och lägg i lite lök och bacon fyllning ungefär en tesked i varje. Blir det fyllning över så fördela det i alla kroppkakorna. Tryck ihop skivorna och rulla rundabollar. Sätt på en stor gryta med vatten och salt. Sänk försiktigt ner kroppkakorna i vattnet när det kokar. Efter en stund flyter kroppkakorna upp till ytan och låt dem då koka i 10 min.

När kroppkakorna är klara så lägg upp den på ett stort serveringsfat och låt de stå en stund så de får stanna av lite. Servera med smör, lingonsylt eller både och.

OBS: Man kan även göra dem vegetariska genom att låta bli att fylla dem. Man kan också fylla dem med antingen lök och vegetariska bacon bitar om man fortfarande vill ha den där goda salta smaken eller så kan man fylla dem med smörstekta kantareller eller champinjoner.



OBS: Detta är inte bilder på mammas kroppkakor. Hittade dem på Internet.

Det var dagens inlägg och nu är jag förskräckligt hungrig. Ska ta mig en macka tror jag så jag klarar mig tills vi kommer till börsen.

Vi hörs i morgon.

Kram Marie

Gråt inte vid min grav.
Jag finns inte där.

Jag finns i solens spegelblänk på fjorden.
Jag finns i vindens lek över sädesfälten.

Jag har inte lämnat dig, det får du inte tro.
Det är bara min kropp som äntligen fått ro.

Så snälla gråt inte mer för mig.
Ty jag finns alltid här och vakar över dig.

Och när du tidigt en morgon,
väcks av fåglars kvitter.
Så är det min röst du hör.

Så gråt inte vid min grav.
Jag är inte död.
Jag har bara gett mig av.


Mammas gravsten. Visst är den fin?

På tal om dikter, är det någon som vet vart man vänder sig för när man vill släppa en diktbok? Ett ställe där det inte är så dyrt och som jag även senare kan släppa min självbiografi på också hade jag tänkt. Det vore ganska smidigt. Men när den blir klar det ska gudarna veta. Känns så svårt att sätta sig och skriva boken, speciellt nu när mamma är borta. Skulle dessutom behöva någon sorts skrivarcoach som kan hjälpa mig med boken, rätta den, läsa igenom den och se om det är bra, mitt sätt att skriva på, tala om för mig om jag behöver lägga till saker eller ta bort saker, få råd och tips, få veta lite hur man skriver en bok och vad man ska tänka på. Vad som ska finnas med i en bok och så vidare. Jag kan ingenting om sådant. Jag skulle behöva massor med hjälp med boken, men jag har inte råd att betala en sådan person för att få hjälp med min bok. Önskar att det fanns någon som frivilligt kunde hjälpa mig med detta och inte gör det för pengarna utan för att han eller hon VILL ställa upp och hjälpa till och som bryr sig. Just nu har jag dessutom hur mycket tid som helst att jobba med min bok, men måste ha hjälp med den.

En annan sak och det är att jag blir tokig på Word. Texten hoppar hela tiden omkring, dock inte i självbiografin men i min diktbok hoppar de omkring och lägger sig flera korta dikter på samma sida, men jag vill ha en dikt på varje sida. Blir så trött på det. Antar att man måste sätta in tabbar och göra marginaler men det är svårt då dikterna är olika långa.

Diktboken är nästan klar. Finns lite små grejer att fixa med fortfarande och så måste jag fundera på hur vida jag ska ha med några texter i den eller inte? Det är ju inga dikter direkt men skrivna av mig och dessutom bra skrivet om jag får säga det själv. Sedan måste jag bara kolla en gång till så det inte är fler dikter som ska vara med i boken. Så lite pyssel är det kvar men det mesta är klart i alla fall.

Vill verkligen släppa både en diktbok och min självbiografi men tyvärr är det så svårt när man inte är känd. Alla människor som är kända blir alltid prioriterade och får alltid släppa sina böcker överrallt. Tycker jag är orättvist men jag förstår att förlagen tjänar bra med pengar på kändisars böcker och därför prioriterar dem. De drar till sig köpare av böckerna men det gör inte en vanlig människa som ingen känner till. Tycker jag är synd för det finns så många begåvningar som förlagen bara struntar i och som aldrig får komma fram i rampljuset med sina historier eller sina gåvor och talanger det har för att skapa posei. Jag har försökt förr att få mina dikter tryckta och jag ska försöka igen. Skam den om ger sig.

Vet ni att hade det inte varit för min älskade lilla mormor som upptäckte min talang för att skriva och övertalat mig att försöka skicka in mina dikter så hade jag aldrig ens kommit på tanken själv att göra det. När jag testade tidigare då jag var yngre att skicka in mina dikter så var största problemet att jag hade för lite manus. Nu har jag hunnit samla på mig ganska mycket mer, så nu borde inte detta vara något problem längre, utan snarare i så fall att de inte gillar mitt sätt att skriva dikter på eller något.

Man kanske borde lägga upp dikterna på Internet någonstans så kanske man lättare blir upptäckt. Men frågan är var? Jag hade en hemsida om mig själv en gång i tiden där jag hade alla mina dikter samlade, men då var de inte så himla många. Kanske ett tjugotal bara. Nu är de så himla många fler och det är ett stort jobb att sitta och lägga upp dem även om man kan använda kopiera och klistra in för att underlätta arbetet lite. Ja, ja, jag får se hur jag gör med detta, men det känns bra att planera lite för framtiden för det ger mig lite hopp om att tillvaron kan bli bättre och då känns det lättare att orka fortsätta tampas med allt det svåra också.

Måste berätta lite om mina drömmar jag har:

Vill ha ett eget hus med inte allt för stor tomt någonstans nära havet eller i alla fall ett radhus eller kanske bara ett sommarställe. Jag drömmer om att ha en egen verkstad där jag kan snickra när jag vill. Skulle vilja ha en egen loppis på gården eller i någon liten lokal i närheten av bostaden typ cykelavstånd. Drömmer också om att ha en egen folkdräkt. Ska vara Sverigedräkten i så fall. Den är så himla fin. En stor dröm som jag har är att få släppa mina dikter i en bok och få släppa min självbiografi som jag håller på att skriva. Jag drömmer också om att kunna få resa runt i Sverige och se mig omkring. Så många ställen jag skulle vilja besöka och se. Skulle också önska att jag kunde ta körkort, jag vill köpa husvagn eller en husbil så jag kan åka på campingsemester i Sverige, jag vill köpa en moppe, helst en flakmooppe skulle jag vilja ha och så vill jag ha en liten hund. Ska skaffa en när min katt inte finns mer och jag har blivit pensionär. 

Detta är mina drömmar och jag tycker om att drömma. Jennie säger ofta att det är meningslöst att ha en massa drömmar om saker som ändå aldrig kommer bli verklighet eftersom man ändå bara blir besviken över att man inte kan uppfylla dem. Men jag tycker om att dörmma och jag mår bra av det och vissa drömmar kanske man visst kan uppfylla någon gång i livet. Det är ingen som vet vad som kommer hända i framtiden. Känns fortfarande som jag har hela livet framför mig och som om det är mycket som kan hända innan det är dags för mig att vandra över till mamma och mormor på andra sidan. Jag vill bara göra något fint av mitt liv, så det känns meningsfullt och jag vill vara lycklig, så jag kan få känna när jag ligger på dödsbädden att mitt liv blev något riktigt, riktigt bra och betydelsfullt tillslut. När jag dör så vill ja dö med den känslan i hela kroppen. Oj! Det blev visst en dröm till.

Vi hörs i morgon, då ska jag berätta mer om musikalen Hairspray. Nu ska jag nog cykla och hämtapaket

Kramar Marie