Livet!


None

En sak frågar jag mig just nu. Varför ska livet vara så grymt? Finns så många människor som måste gå igenom svårare saker än de egentligen klarar av? Vad är det för mening med att det ska bli så svårt att det total knäcker folk? En människa ska inte behöva ta sig igenom så svåra saker. Vi människor är inte värda det och dessutom är det inte rättvist. Jag önskar så att jag kunde ändra världen till det bättre, lägga till lite mer rättvisor men ingen kan göra något åt livets grymheter. Livet är sådant tyvärr, naturen har sin gång och man måste leva vidare vare sig man vill eller inte. Jag försöker att tro på att någonstans finns det ändå en mening med allting som sker, även om det gör så ont och är så tungt att jag tvivlat många gånger på det. Jag önskar att världen någon gång kunde förändras till det bättre. Önskar jag kunde hjälpa alla som har det svårt. I alla fall bara ge dem en stor kram. En kram säger så mycket mer än ord.

Detta inlägg är tillägnat en viss person och du vet vem du är.

Välkommen till världen


Du sprattlar i magen och vips så är du här
Sen jollrar du och skriker till glädje och besvär
Du snubblar och ramlar och slår dig gul och blå
och innan nån vet ordet av så har du lärt dig gå

Du börjar skolan, kanske får problem en vacker dag
Vi löser dom tillsammans du och jag


Så vem du än är, så välkommen till världen
jag ska va med vart du än ställer färden
Många långa vägar ska du gå
och många hårda törnar ska du få

Men
ändå

Vem du än är så välkommen till livet

du ska få se när du tar första klivet
Att det väntar många stora äventyr
när din första morgon gryr


Du står framför spegeln, vad du har blivit lång
och tänk på vissa ställen är klänningen för trång
Sen träffar du honom och plötsligt blir du kär
Det bara är den första kärleken som känns så där

Så står du här en dag och säger: Mor jag ska ha barn
Då känner du på samma sätt som jag


Att vem du än är så välkommen till världen
jag ska va med vart du än ställer färden
Många långa vägar ska du gå
och många hårda törnar ska du få

Men ändå

Vem du än är så välkommen till livet
du ska få se när du tar första klivet
Att det väntar många stora äventyr
När din första morgon gryr


(inspelad av Lill-Babs omkring 1969)


Att skriva!

Nu var det ett tag sedan jag skrev något igen. Sist la jag in dikten, se inlägget innan. Var väldigt länge sedan jag skrev en dikt och så plötsligt så poppade det bara upp och jag skrev ner den. Skulle behöva lite peppning i mitt skrivande på min bok. Har inte satt mig ner någonting på hela sommaren och skrivit. Känns lite jobbigt att skriva också eftersom boken kräver att jag drar upp en massa gammalt skit som jag för länge sedan lagt på hyllan för att kunna gå vidare. Men jag ska försöka ta tag i den nu i höst. Jag måste det för att jag vill gärna att min älskade mor ska få hinna ta del av boken innan hon dör i sin KOL.

Kan inte någon ge mig en spark i baken så jag kommer mig för att sätta mig och skriva någon gång? En regäl spark vill jag ha för nu måste jag skärpa mig. Har ju till och med fått en laptop (visserligen en mycket gammal sådan som egentligen bara är skräp och dessutom väger bly men ändå) för att jag ska kunna sitta ner i lugn och ro och skriva utan att känna att jag blockera min stationära dator för min sambo.

Håller också på att funera på vad boken ska heta och jag har haft ett bra titel på den ganska länge men helt plötsligt så kände jag efter att jag skrivit ett tag att den inte längre passar så bra. Den skulle heta "Mitt liv som unik" men det känns inte helt rätt längre. Har en annan titel också som kanske är mer passade. "Ett liv som annorlunda" Men jag vet inte.
Nu när jag skriver så kom jag på tre bra titlar till. "Livets stora begränsningar",   "Livets hårda tid" eller "Mitt liv som jag" Den sista känns väldigt bra känner jag. Den måste jag smaka på ett tag.

Skulle egentligen behöva hjälp av någon med min bok som kan det här med att skriva böcker. Helst en författare som också vet hur det ska läggas upp och se ut för att det ska bli godkänd som tryckning. Tyvärr känner jag ingen författare. Jo det gör jag iofs men hon har så mycket jobb och dyligt ändå runt omkring sig, så henne vill jag inte fråga. Skulle ialla fall vilja ha någon att prata med om boken och hur jag tänkt den och få tips och råd ifrån vad jag bör tänka på när jag skriver.

Läser du min blogg, är en författare och har tid och lust att hjälpa mig med min bok så hör gärna av dig.

Min senaste dikt!





Mötet

En lång, lång väntan,
Så kom den speciella dagen.
Vi skulle äntligen få mötas.
Jag kom till den lilla platsen
Där såg jag dig sitta med din son.
Jag blev nervös...
Jag började darra...

Du sätter dig och läser...

Efter en stund såg du mig,
Du kände igen mig,
Du sa mitt namn
Jag hoppa till...

Jag hade fått en order
Jag måste komma fram

Jag gick med långsamma steg
Mina ben skakade
Mina händer darrade
Jag stannade

Du vände dig om
Du kom emot mig
Inga ord
Bara hej!!!!
Du log
Jag log

Det blev en kärleksfull kram
En varm kram,
En lång kram
En kram säger så mycket mer än tusen ord.

Det blev så mycket kärlek,
Mellan två individer,
Som för första gången mötes.
Vi känner ju inte varandra
Ändå så otroligt mycket kärlek.
Ett sådant speciellt möte

Du signerade skivorna
Många hjärtan
Jag ger dig min lilla present
En födelsedagspresent
En gåva som jag gjort själv

Jag får ett stort leende
Du stryker min kind
Jag får en kram till
Sedan måste du gå
Folk väntar på dig.

Jag går också,
Många blandade känslor

Jag är lycklig,
jag är glad,
jag är varm
jag är omskakad
För jag har just mött en ängel
Det var du!

RSS 2.0