Vänner!
I natt drömde jag om två klasskompisar som jag hade när jag gick möbelsnickar utbildningen Ann-Sofi och Anette.
Det var två tjejer som jag verkligen hade bra kontakt med och som jag kunde ty mig till medan vi gick i skolan under två år. Nu är skolan slut för snart 1,5 år sedan och jag har inte hört ett ljud från dem. Jo träffade dem när jag fyllde år förra året då jag hade bjudit hem dem på tjejmiddag och även de andra två tjejerna från klassen förstås. Vi var bara 5 tjejer i klassen med mig.
Jag tog ju avslutningen på skolan väldigt hårt eftersom skolan blev mitt sociala umgänge. Jag hade mitt eget att gå till varje dag och jag hade mina kompisar och vi hade kul på skolan. Hade bra lärare och underbara assistenter till extra hjälp. Jag fann verkligen det jag ville hålla på med. Jag brinnder verkligen för att snickra. Nu har jag inte fått snickra på 1,5 år eftersom jag inte hittat jobb. Vet inte heller om jag hittar något jobb som jag kommer klara av inom yrket. Har tyvärr hunnit glömma mycket som jag lärt mig. Skulle nog behöva gå utbildningen igen för att repetera.
När skolan slutade förlorade jag så himla mycket betydelsefullt för mig. Jag var helt förkrossad. Ann-Sofi som jag var närmare vän med sa att det är klart vi kommr ses igen. Vi ska ha tjejkvällar då och då, du skulle ju bjuda hem oss sedan skulle även Anette och Anneli bjuda hem oss också så vi kommer ses jag lovar. Jag sa att det där är bara prat för jag visste att så skulle det inte bli. Det är bara något man säger. Mycket prat och liten verkstad som man brukar säga.
Jag bjöd visserligen hem tjejerna när jag fyllde förra året, men efter det har jag inte hört ett ljud från dem. Precis som jag visste att det skulle bli. Jag saknar dem mycket. Vet inte varför de inte hör av sig. Har skickat sms och frågat om det inte är dags för en tjejkväll snart och det var precis innan semestrarna började, men ingen svarade på det. Ingen brydde sig. Trodde verkligen de var mina vänner, för de lyssnade på mig under skoltiden då jag hade det jobbigt med mitt förhållande. De satt hos mig när jag grät och fick dödsbeskedet att min mormor somnat in. De gav mig både vatten, snytpapper, kramar och omtänksamma ord. Tyckte de var så fina mot mig då. Jag försökte själv vara en bra vän tillbaka och alltid fråga hur det stod till och lyssna på dem om de ville prata om något. En av dem tröstade jag när hon blev orättvist behandlad av en lärare och hon blev förbannad och ledsen över det. Jag försökte verkligen. Nu finns ingen av dem kvar längre.
Men jag drömde om dem i natt i alla fall.
Det var två tjejer som jag verkligen hade bra kontakt med och som jag kunde ty mig till medan vi gick i skolan under två år. Nu är skolan slut för snart 1,5 år sedan och jag har inte hört ett ljud från dem. Jo träffade dem när jag fyllde år förra året då jag hade bjudit hem dem på tjejmiddag och även de andra två tjejerna från klassen förstås. Vi var bara 5 tjejer i klassen med mig.
Jag tog ju avslutningen på skolan väldigt hårt eftersom skolan blev mitt sociala umgänge. Jag hade mitt eget att gå till varje dag och jag hade mina kompisar och vi hade kul på skolan. Hade bra lärare och underbara assistenter till extra hjälp. Jag fann verkligen det jag ville hålla på med. Jag brinnder verkligen för att snickra. Nu har jag inte fått snickra på 1,5 år eftersom jag inte hittat jobb. Vet inte heller om jag hittar något jobb som jag kommer klara av inom yrket. Har tyvärr hunnit glömma mycket som jag lärt mig. Skulle nog behöva gå utbildningen igen för att repetera.
När skolan slutade förlorade jag så himla mycket betydelsefullt för mig. Jag var helt förkrossad. Ann-Sofi som jag var närmare vän med sa att det är klart vi kommr ses igen. Vi ska ha tjejkvällar då och då, du skulle ju bjuda hem oss sedan skulle även Anette och Anneli bjuda hem oss också så vi kommer ses jag lovar. Jag sa att det där är bara prat för jag visste att så skulle det inte bli. Det är bara något man säger. Mycket prat och liten verkstad som man brukar säga.
Jag bjöd visserligen hem tjejerna när jag fyllde förra året, men efter det har jag inte hört ett ljud från dem. Precis som jag visste att det skulle bli. Jag saknar dem mycket. Vet inte varför de inte hör av sig. Har skickat sms och frågat om det inte är dags för en tjejkväll snart och det var precis innan semestrarna började, men ingen svarade på det. Ingen brydde sig. Trodde verkligen de var mina vänner, för de lyssnade på mig under skoltiden då jag hade det jobbigt med mitt förhållande. De satt hos mig när jag grät och fick dödsbeskedet att min mormor somnat in. De gav mig både vatten, snytpapper, kramar och omtänksamma ord. Tyckte de var så fina mot mig då. Jag försökte själv vara en bra vän tillbaka och alltid fråga hur det stod till och lyssna på dem om de ville prata om något. En av dem tröstade jag när hon blev orättvist behandlad av en lärare och hon blev förbannad och ledsen över det. Jag försökte verkligen. Nu finns ingen av dem kvar längre.
Men jag drömde om dem i natt i alla fall.
Kommentarer
Trackback
