I huvudet på Marisan!

Idag har jag inte gjort så mycket mer än att jag har varit ganska ledsen. Det var meningen att jag skulle cykla till graven men det började regna så mycket att jag inte kunde göra det. Jag tänker just nu mycket på en speciell person och då menar jag inte mamma, jag menar en person jag blev tvungen att bryta med för att skydda henne från mig själv. Jag har en förmåga att bli så intensiv. 

Tyvärr kan jag inte be om ursäkt för att det blev så här eftersom det var jag som bröt, för att du tyckte jag blev besvärlig och svår. Men det mesta beror på att jag just förlorat min mamma och bara sökte lite tröst och empati hos dig. Men med tanke på vad du själv har gått egenom och förstår hur det känns så borde du inte tycka det. Trodde du tyckte om mig och att jag var perfekt precis som jag är. Var i alla fall vad du en gång sa till mig. Så dum jag var som hela tiden tog dig på orden då du inte alls menade det du sa egentligen.

En dikt till dig även om du antagligen inte läser min blogg. Det är dock inte helt och hållet mina ord med delvis för jag har gjort om den lite.

På kvällen rinner tårarna
I mörkret faller de
De fälls för dig och mig
För oss,
för det som var
Tårar utan mening
Tårar med sorg
Tårar för det jag inte förstod
Tårar för att du ändå log
Tårar för allt du tog emot
Tårar för att du inte känner tillit till mig
Tårar för att jag inte kunde hjälpa dig
Jag gråter för den tid vi hade
Jag gråter för den tid vi aldrig kommer få
Tårar för att jag försökte men ändå inte kunde nå
Nå in till ditt hjärta och din själ 
På samma starka sätt 
Som du berört mig med ditt liv.
Med den du är och med det du gör. 
Du har gett ett stort tomrum efter dig
Jag är ledsen för att det blev så här 
Ledsen för allt besvär 
Tårar för att det är verklighet
Tårar för att det är sant
Tårar för att det blivit så här 
Tårar för att jag bröt vårt band


Du kallade mig finaste ängel, men nu finns bara en ledsen ängel kvar.