Torsdag
Idag har jag haft en fin dag ute på Fjäderholmarna tillsammans med min sambo. Skönt att sommaren äntligen kommit och som det är nu, så är det precis lagomt varmt.
Angående mitt förra blogg inlägg so jag skrev i natt så var jag väldigt arg, men nu vet jag hur det ligger till och det känns helt okej. Alltså jag vet inte varför jag blir så himla arg och varför all vrede går ut över min stackars kompis? Egentligen borde jag nog vara arg på mamma, för det är hon som har lämnat mig, det är hon som har övergivit mig och svikit mig, men tyvärr går det av någon anledning ut över fel person. Kanske för att hon är den hon är och för att hon gör som hon gör. jag tycker egentligen så mycket om henne och jag vill inte något illa. Blir så arg på mig själv för att jag gör så här. mot henne för det är inte rättvist. Jag borde ta ut vreden och besvikelsen på min mamma i ställetm en jag vet inte hur jag ska kunna göra det när hon inte finns. Jag hoppas det kommer bli bättre med tiden i alla fall och du min vän försök att inte ta åt dig så mycket av vad jag skriver eller säger när jag är arg, för mycket är inte riktat till dig personligen. Dessutom är du helt perfekt precis som du är. Om jag ska vara ärlig så är jag nog väldigt rädd att jag ska förlora dig också. Hoppas du inte uppfattar mig som helt schizofren eftersom jag svänger så upp och ner. Ena stunden är jag en snäll liten ängel och i nästa är jag jätte elak. Jag brukar inte vara så här, det är inte likt mig alls. Du vet hur jag brukar vara och att jag är en väldigt snäll och omtänksam person innerst inne.
Det har tagit mig väldigt hårt det här med mammas bortgång och det är så svårt att förstå att hon är borta för mamma är fortfarande så verklig för mig, men ändå så är hon borta och jag får aldrig mer se henne, aldrig mer krama henne, aldrig mer höra hennes röst, aldrig mer ropa mamma och det gör så ont. Jag behöver min mamma och jag vill att hon ska komma tillbaka till mig. Kommer nog aldrig kunna bli av med den smärta jag bär inom mig, men jag hoppas att jag kommer kunna lära mig leva med den så att jag kan må bra ändå. Jag vill må bra, jag vill skratta, jag vill känna att jag lever, jag vill vara lycklig. Jag vill bli älskad och jag vill att du coh mina andra vänner ska bry sig om mig nu. jag behöver er.
Jag behöver en kram, jag behöver tröst, jag behöver få frågan, hur mår du? Jag behöver känna att folk tänker på mig. Jag behöver få känna att jag inte är ensam. Jag behöver kärlek, jag behöver värme och framför allt behöver jag känna mig bekräftad i alla fall väldigt mycket just nu. Har ju ingen mamma som kan bekrfäta mig längre, som kan tala om att jag duger som jag är, att jag är duktig, att jag är fin och att jag jag är älskad. Jag känner mig så himla liten och ynklig.
.
Älska mig mest när jag förtjäna det minst för då behöver jag det bäst.
Marie
Angående mitt förra blogg inlägg so jag skrev i natt så var jag väldigt arg, men nu vet jag hur det ligger till och det känns helt okej. Alltså jag vet inte varför jag blir så himla arg och varför all vrede går ut över min stackars kompis? Egentligen borde jag nog vara arg på mamma, för det är hon som har lämnat mig, det är hon som har övergivit mig och svikit mig, men tyvärr går det av någon anledning ut över fel person. Kanske för att hon är den hon är och för att hon gör som hon gör. jag tycker egentligen så mycket om henne och jag vill inte något illa. Blir så arg på mig själv för att jag gör så här. mot henne för det är inte rättvist. Jag borde ta ut vreden och besvikelsen på min mamma i ställetm en jag vet inte hur jag ska kunna göra det när hon inte finns. Jag hoppas det kommer bli bättre med tiden i alla fall och du min vän försök att inte ta åt dig så mycket av vad jag skriver eller säger när jag är arg, för mycket är inte riktat till dig personligen. Dessutom är du helt perfekt precis som du är. Om jag ska vara ärlig så är jag nog väldigt rädd att jag ska förlora dig också. Hoppas du inte uppfattar mig som helt schizofren eftersom jag svänger så upp och ner. Ena stunden är jag en snäll liten ängel och i nästa är jag jätte elak. Jag brukar inte vara så här, det är inte likt mig alls. Du vet hur jag brukar vara och att jag är en väldigt snäll och omtänksam person innerst inne.
Det har tagit mig väldigt hårt det här med mammas bortgång och det är så svårt att förstå att hon är borta för mamma är fortfarande så verklig för mig, men ändå så är hon borta och jag får aldrig mer se henne, aldrig mer krama henne, aldrig mer höra hennes röst, aldrig mer ropa mamma och det gör så ont. Jag behöver min mamma och jag vill att hon ska komma tillbaka till mig. Kommer nog aldrig kunna bli av med den smärta jag bär inom mig, men jag hoppas att jag kommer kunna lära mig leva med den så att jag kan må bra ändå. Jag vill må bra, jag vill skratta, jag vill känna att jag lever, jag vill vara lycklig. Jag vill bli älskad och jag vill att du coh mina andra vänner ska bry sig om mig nu. jag behöver er.
Jag behöver en kram, jag behöver tröst, jag behöver få frågan, hur mår du? Jag behöver känna att folk tänker på mig. Jag behöver få känna att jag inte är ensam. Jag behöver kärlek, jag behöver värme och framför allt behöver jag känna mig bekräftad i alla fall väldigt mycket just nu. Har ju ingen mamma som kan bekrfäta mig längre, som kan tala om att jag duger som jag är, att jag är duktig, att jag är fin och att jag jag är älskad. Jag känner mig så himla liten och ynklig.
.
Älska mig mest när jag förtjäna det minst för då behöver jag det bäst.
Marie
Kommentarer
Trackback
