Måndag
Ska börja medatt berätta vad jag tyckte om skräckteatern i lördags. Men på tal om teater så skulle ju jag och Jennie ha gått på en teater i fredags också men det blev tyvärr inställd. Så när vi kom dit så var det bara att åka hem igen.
Skräckteatern var jättebra. Jag var ganska rädd och satt där och höll krampaktigt i Jennies hand under hela första akten. Vi fick nämligen gå in och sätta oss i en kolsvart teater. De som jobbade där ledde oss in till våra platser och de lös bara upp vägen och sittplatserna med varsin ficklampa. Hela första akten spelades i kolmörker och de hade bara en enda ficklampa som ljus. Var ganska läskigt då de spelade skum musik och det small högt då och då. Andra akten var det tänt och den var mest blodig och äcklig. Var en av de bästa skräckteatrarna jag sett. I december kommer det en ny skräckteater med samma ensemble, fast de ska bara spela i Malmö då. Hoppas lite på att de kommer hit så man kan få se den också.
Idag har jag hållit på och grejat med en gåvasom jaghar skickat till en vissperson. När jagvar klar så cyklade jag till posten och hämtade två paket samtidigt som jag skickade min gåva så personen får det i morgon.
Paketen innehöll mina nya visitkort. De är jättefina. Jag blev så nöjd. Fick ett rebjudande att göra dem helt gratis. Var bara frakten som kostade. Kunde till och med välja att få dem glansiga utan extra kostnad. Kolla här vilka fina kort. 
OBS: Har suddat ut adress och telefonnummer under mitt namn med svarta bokstäver då jag inte vill lämna ut dessa uppgifter i bloggen.
Sedan har jag lagat mat. Idag blev det min goda vegetariska pasta sås och spagetti. Jättegott blev det. Nu har jag precis duschat och ska väl se tven stund innan jag lägger mig. Tänkte dela med mig en text som berör mig väldigt mycket och det är inte jag som skrívit detta.
SORGEN BÄR ALLTID EN SMÄRTA
DET FINNS INGEN VÄG tillbaka. Det som har hänt blir för alltid en ny startpunkt varifrån resten av mitt liv kommer att börja. Det fanns ett ”innan” som nu är borta och nu finns det bara ett ”efteråt” Jag vet inte om jag uthärdar. Den isande smärtan förgör mig. Sorg bär alltid en smärta. Ibland en rent kroppslig smärta. Det gör ont. Men alltid en form av smärta.
DET FINNS DE SOM SÄGER att sorgen går över. De vet inte vad de talar om. Sorgen omvandlas, men den går aldrig över. Det är något annat som går över. Men aldrig sorgen. Smärtan klingar av men sorgen, tomheten och saknaden finns alltid kvar. Ingenting går över. Det blir något annat. Det är vad sorgen handlar om. Att bli någon annan. Att röra sig mot en ny verklighet där sorgen är en del av villkoren.
GE INTE UPP ÄVEN OM JAG ÄR AVVISANDE
VAD SKA JAG SÄGA till alla som inte förstår: Glöm inte bort mig. Hör av er. Kom på besök. Ge inte upp även om jag är avvisande. Det är nog det svåraste. Att vilja gemenskap och inte klara av den. Att vilja närhet när allt är avstånd.
JAG ÖVERLEVER. Men att överleva är inte desamma som att klara av att leva. Det finns två alternativ. Att leva eller dö. Det handlar inte om styrka. Och lever jag så gör jag det som livet kräver. Går upp, äter frukost och så vidare. Men jag klarar mig inte.
TÄNK PÅ MIG ALLA NI SOM GÅR FÖRBI
JAG ORKAR INTE EN DAG TILL. Det Är så jag känner. Inte bara känner, det är så det är. Jag orkar inte mer. I morgon finns jag inte. Det går inte att leva här mitt i tomheten. Du finns inte mer. Sorgens outhärdliga sanning. Verkligheten som ett slag i ansiktet. Tänk på mig alla ni som går förbi. Stanna ett ögonblick och se på mig. Jag finns nämligen inte utan er. Jag är ingenting utan alla andra. Den enda verklighet jag känner till är tomhet och utanförskap. Du som möter mig föder mig.
KANSKE FINNS DET I SKAPELSEN ÖPPNINGAR JAG INTE KÄNNER?
VARJE MÄNNISKAS SORG är den människans alldeles egna sorg. Ingens sorg ser ut som någon annans sorg. Ändå är sorgen så lika: Tomheten efter en älskad människa. Hålet som aldrig fylls. Sorg handlar inte om att lämna något bakom sig utan om att införliva det i ens fortsatta liv. Här och nu och kanske sedan där, i rummet utanför tiden. Sorgens väg från smärta till en förnyad relation. Är det en möjlig väg? Kanske finns det i skapelsen öppningar jag inte känner, möjligheter till återförening över tid och rum. Jag vet inte, men sorgen går att beskriva som en skugga av kärlek. Och kärlek är i sig något som spränger alla gränser.
LIVET ÅTERVÄNDER…
SOM SOLUPPGÅNGEN
LIVET ÖPPNAR SIG OABRUTET. NÅGOT GÅR MIG TILL MÖTES. NÅGON?
LIVET ÅTERVÄNDER som soluppgången. Du och jag införlivade i livets stora rörelse. Den som sträcker sig från tidens morgon till tidens afton. Det sjunger i träden. Livet återvänder. Som lågan som nästan kvävdes. Som strået som nästan bröts av. Allt helas till något nytt som alltid funnits och nu blir till. Vi är alltid en del i något större. I det som övergår tanke och ord. Livet öppnar sig oavbrutet. Något går mig till mötes. Någon?
Tänkvärda ord va?
Vi hörs i morgon.
Kram Marie
