I huvudet på Marisan!

Idag har jag inte gjort något speciellt. Har suttit vid datorn. kollat på film och så blev jag tvungen att skura golvet i badrummet för katten har kissat på golvet idag. Vet inte varför för lådan är inte särskilt smutisg. Antagligen så har hon inte klivit i lådan ordentliget utan satt sig för nära kanten och då pinkat allt utanför. Blir en lång stråle när min fröken katt kissar nämligen.

Idag ringde hon som jag skuulle börja på samtalsterapi hos. Hann dock inte svara men hon hade lämnat ett meddelande på svararen att jag fått en ny tid nu på torsdag klockan 8.15. SUCK! Varför så tidigt? Då är man ju inte speciellt klar i knoppen. Men jag får väl vara tacksam över att jag fick en ny tid så snabbt.

Min SIUS på AF ringde också idag och det lämpligt att få höra ifrån honom. Men jag har inga större förhoppningar om att det ska hända något om jag ska vara ärlig. Bara att som vanligt fortsätta att vänta. Men jag väntar inte längre faktiskt. Händer det något så gör det och händer det ingenting så gör det inte det. Så är det.

Ibland undrar jag vad det kommer bli av mig alltså? Jag har bara haft ett jobb i hela mitt vuxna liv då jag tjänade egna pengar, resten av tiden har jag levt på bidrag av olika slag. Nu lever jag på ingenting längre. Det går ju verkligen inte åt rätt håll om man säger så. Känner mig som ingenting. Inget är kul, jag känner nästan inget hopp längre, jag har ingen motivation till att göra något, jag bara är och jag bara finns men till vilken nytta egentligen? Känns som om jag bara vill ligga i sängen och aldrig mer kliva upp, för det finns ingen mening med det. Nu är det ju inte så för jag kliver upp varje dag samtidigt som Jennie när hon ska till jobbet. Äter frukost med henne allt som oftast. Men jag orkar sällan göra något vettigt. Sitter vid datorn, kollar på tv/film eller så ligger jag bara och tänker. Har inga pengar så det är inget kul att åka iväg någonstans. Måste ju be Jennie om pengar om jag behöver några. Är ensam hela dagarna förutom att jag har katten men hon säger aldrig något. Jag vill inte ha det så här längre, men jag vet inte vad jag ska göra.

Jag vill inte vara på en arbetsplats utan att få ersättning någonstans ifrån. Det kommer inte funka för jag kommer bara känna att varför ska jag göra det här för? Jag får ju ändå ingenting för det. Bara arbetsplatsen som får 225 kr om dagen för att jag är där.

Allt känns bara hopplöst och jag känner mig trasig. Jag är så arg, har kort stubin och hela tiden går det ut över Jennie och det känns inget bra. Undrar hur länge hon ska orka. Jag hoppas att hon pratar med någon, typ kollega på jobbet eller kan prata med någon Internetvän eller något om mig. Hon måste få ur sig sin frustation någon gång, lätta på sin ventil. Det fick hon göra i helgen då hon tog ut allting på att städa och diska. Det gick med en väldigt vart men fin blev det i köket. Jennie var jätteduktig igår.

Är ju inte arg på Jennie egentligen. Vet inte vart all ilska kommer ifrån. Någonstans omedvetet kanske jag är arg på mamma för att hon har lämnat mig. Jag vet inte. Det där får jag nog ta på samtalsterapin tror jag.

Undrar om jag någonsin kommer kunna få känna mig riktigt glad och lycklig igen? Jag som brukar vara så glad jämt. Nu är jag inte det längre. Skrattar nästan aldrig och om jag skrattar någon gång åt något så känner jag ingen större glädje om jag ska vara ärlig. Jag vill inte ha det så här längre men jag vet inte vad jag ska göra.

Är så trött hela tiden och vill bara sova men det kan jag ju inte göra. Förstår inte att man kan bli så trött av att inte göra någonting. Men det är väl just därför jag blir trött för att jag gör ingenting.

Nu ska jag i alla fall börja fundera ut någon middag och så måste jag gå och dricka vatten.

Vi hörs i morgon.

Kram Marie