I huvudet på Marisan!

Just nu är jag riktigt utsatt och förnedrad av samhället. De har ställ mig som är funktionshindrad helt utan inkomst. Är en av de som hamnat i Fas 3 i Jobb & Utvecklingsgarantin på AF och som har förbrukat mina 450 dagar av aktivitetsstöd. Ni kanske har hört och läst om detta i tidningarna och på nyheterna?

Tvingas leva helt och hållet på Jennie och be henne om pengar när jag behöver. Känner mig rent ut sagt omyndighetsförklarad. Jag håller på att kämpa för min rättighet. Inom kort kommer ni kunna läsa ett reportag i Allers veckotidning om min förlorade inkomst och utsatthet. Jag skäms för Sverige och den Svenska regeringen. Måtte inte Moderaterna vinna nästa val det säger jag bara. Regeringen ska faan inte få komma undan med det här. Jag ska kämpa, jag ska komma ut överrallt med min historia. Jag vill berätta vad som händer. Jag vill få med mig fler i det här för ensam är inte stark. Men tillsammans kan vi göra något. Det finns verkligen inget människovärde längre och inga mänsklighet heller. Känner mig just nu som ingenting och allt detta hände en månad efter att jag förlorat min älskade mamma. Jag mår skit av det här och har precis börjat i samtalsterapi för jag behöver få prata om mamma och min sorg.

Jag kommer självklart att skriva här och meddela vilket nummer reportaget kommer med i. Tidningen kostar bara 23 kr och jag hoppas ni kommer köpa och läsa den.

Idag var jag uppe väldigt tidigt. Skulle iväg på mitt första samtal på Psykhälsan. Kvart över åtta skulle jag vara där. Hur kan man få en sådan tidigt tid undrar jag. Var väldigt trött och nyvaken när jag kom dit, hade inte ätit något heller, bara en banan. Samtalterapi gick väldigt fort och jag berättade typ min lifestory på 45 min så det blev väldigt kortfattat. Tiden rusade iväg. Hon saom jag träffade verkar bra, men det var ju första gången och då hinner man inte få så mycket intryck. Vi ska först träffas några gånger så psykologen hinner få en bild av vem jag är. Sedan ska vi bestämma vad vi ska prata om och hur många gånger jag ska komma dit. Ska tillbaka igen på torsdag nästa vecka.

När jag kom hem så hann jag precis äta frukost med Jennie innan hon skulle till jobbet. När hon gått så la jag mig och vilade. Somnade inte med nickade till ett par gånger. Det hjälpte lite. Sedan tog jag mig en dusch och käkade lunch. Efter det har jag bara stått i vardagsrummet och tagit kort på alla grejer som vi ska lägga upp på Tradera så småning om. Det blir hela tiden en massa nya saker. Måste bara komma på hur jag ska lösa emballage problemmet. Börjar ta slut på emballage och vi kommer sälja en hel del böcker. Kan ju slå in den i tidningspapper iofs kanske. Det löser sig alltid på något sätt.

Nu måste jag fundera ut middag och laga det till Jennie kommer hem. Sedan ska jag läsa tidningar och se på tv.

Vi hörs i morgon.

Kram Marie